Sanningen om hanteringen av Estoniakatastrofen sett från mig som anhörig. Jag förlorade min pappa, som i statlig tjänst miste sitt liv denna natt 27-28 september 1994, i samband med att den Estniska civila passagerarfärjan MS Estonia av, fortfarande outredd officiell orsak, förliste på Östersjön. Här får ni följa min kamp mot Svenska svenska staten avseende varför staten fråntog och fortfarande fråntar mig som målsägande alla mina lagliga rättigheter och även min rätt att själv få omhänderta min pappas kropp/kvarlevor för att på så sätt få begrava honom. Alla fakta, alla dokument jag hänvisar till kommer från Polismyndigheten, Riksarkivet och från Analysgruppens granskning av Estoniakatastrofen.
Här på mitt skrivbord hamnade den gröna vasen jag köpte på antikaffären häromdagen.
Älskar att ha blommor runt omkring mej under den härliga årstid vi lever i just nu.
Jag tjatar vidare, plocka in och njut, det bästa som finns!
Älskar också att ha skrivbordet placerat så här vid fönstren, när man lyfter upp blicken och kikar rakt in i grönt.
Snart dessutom grönt med röda prickar när alla körsbär fått färg, fint på alla sätt!
Buketten blev blandat från dike och trädgård, lupin, hundkex och Gerbe ros.
Här sitter jag allt som oftast och bloggar, tillsammans med tekannan eller kaffekoppen beroende på väder & klocklag.
Och porslinshunden då … jo tack han mår bra, men fortfarande ensam:(
Dags att väcka upp min riktiga vovve
för en liten lunchpromenad innan det är dags att flytta ned en våning för eftermiddagsjobb.
Redigering av bilder som görs på den stora datorn en trappa ned och då blir det inte te som serveras utan en rejäl koppe med café au lait, mitt bästa jobbkaffe:)
Under vår balkong, d v s utanför källaren eller rättare sagt suterrängdelen har vi något vi kallar för bodegan. E g Hannas bodega i o m att hon bodde där innan hon flyttade hemifrån.
Suterrängdelen är alltså byggd med egen ingång och egen uteplats!
Numera bor ingen av våra två barn hemma längre med det som följd betyder det att maken och jag har så mycket mer plats att rumstera i.
Både invändigt och utvändigt!
Här ser ni halva delen av bodegan, här har vi grillen och ett matbord. Inte vidare mysigt alls!
Denna del är perfekt om det blåser för mycket (då vi satt upp ett armeringsnät och planterat två vinstockar som silar bort en del av vinden från sjön) eller om vi vill sitta i skugga under dagen.
Här ’hittade’ jag förresten det lilla röda bordet som jag ställde upp i köket!
Med förra sommarens värme i åtanke tänker jag nu att det ska bli en aningen mysigare här under tak (skugga) vill ha en plats där man kan komma undan värmen när den är som värst.
Skönt även för en snart 14-årig Eskil <3
Tömmer utrymmet och passar på att spola bort lite av allt pollen som samlas just nu.
Som ni vet sen tidigare gillar jag att återanvända sånt jag har hemma. T ex dessa två ’gamla’ solsängar som står på bryggan men som vi aldrig använder längre sen barnen flyttade.
De får bli vår nya soffa på bodegan.
Sådärja. Med några soldynor vi köpt på Ikea för några år sedan + ’gamla’ kuddar från förrådet så fick jag till en liten soffa modell hörn.
Korgmöblerna är också gamla, den vita till höger köpte jag när sonen föddes, hade den som amningsfåtölj i hans rum.
Den runda har jag ärvt efter mamma och den aningen skruttiga beiga kommer från Ikea, har ett gäng år på nacken.
Har fått frågor angående det runda bordet, också gammal uppemot 15 år. Teakbord som stått ute året runt, växer t o m mossa på.
Så snyggt tycker jag.
Sett från andra sidan.
Om det ny faller sig att denna sommar kommer bli aningen kylig så har vi även infravärme här under tak, för som ni vet,
äta ute vill jag väldigt gärna göra … helst precis varje dag under sommaren.
Lite mer växter bara, så känner jag mig riktigt nöjd. Alltid mysigt att ha det rejält grönt omkring sig.
Okej, då är det ’bara’ den andra delen av bodegan kvar. Var ska man placera alla grejor?
Jamen hur lång tid kan det ta att måla om några luckor … Inte lång tid alls faktiskt, värre var det med golvlisten och sidorna där satt det långt inne för mig att äntligen få dessa färdigmålade.
Hopplös att få allt klart, man börjar starkt sen kommer något i vägen och hux flux har det gått närmare 6 månader från det att man startade sitt lilla projekt.
I helgen fick maken då till slut upp de sista delarna.
Nästa grej vi måste ta tag i är golvet. Slipa om och lasera, måla eller vaxa det är frågan?
Lägger på min svarta matta och känner att det blev lite tråkigt livlöst här inne, behövs lite färg tänker jag.
(Ett litet tips jag har när ni möblerar hemma, fota och kika sen på bilden hur känslan blir. Lättare ibland att se på bild än i verklighet)
Hämtar upp den gamla ’röda’ mattan. Ni vet att det röda och gula har kommit tillbaka för att ta plats i våra hem igen.
Blir lite wild and crazy och hämtar även upp ett litet rött bord vi har haft stående i köket för många,många år sedan. På den tiden när fönstren och även trappan var rödmålad.
Tänk att man blivit så gammal att precis allt går varvet runt ett flertal gånger. Både en själv och ens möbler är numera vintage!
Plockade in första blommande vallmon från trädgården (röd)
Men här på hyllan står förra årets torkade lavendel kvar. Snart dags att byta ut till nya fräscha!
Från andra sidan.
Hundkex och prästkragar, känns som midsommar för mig.
Har ni provat vattenmelonerna ännu (röd) ? Riktigt goda!
Jag köpte tre olika sorter. Precis som varje år blev det Early Puritan, en potatis som min pappa ALLTID planterade och som nu alltså har blivit en potatissort som jag ALLTID planterar.
Vissa saker i livet vill man inte ändra på, det vi alla kallar säkra kort. Early Puritan är ett säkert kort för mig!
Men här uppstod nu problemet var har vi satt respektive sort? Alltid kul att veta den dagen när potatisen landar i din mun.
Kom på att Malin visat vad man kan göra av en krukskärva på ’trädgårdstider’ Ni följer väl Malinäven på bloggen, hon har numera en egen portal att hänga på. Har följt henne många år, älskar hennes inredningsstil och alla fina tips hon bjuder på.
Åter till krukskärvan då! Det här med tunga krukor, varför tror jag att jag är starkare än vad jag är?
Men titta vilken bra ide, använd krukskärvorna till namnskyltar. Stora skärvor i stora trädgårdsland, små skärvor i de mindre. Jag textade med regntålig tusch från Panduro.
Nu ser vi direkt vilken potatis vi plockar upp: Swift, Early Puritan eller Minerva.
Slipper dessutom ha alltför mycket dåligt samvete när man tappat de där krukorna som man tycker väldigt mycket om. Nu kommer de till användning igen:)
Snyggt säger Eskil när han har bråttom över potatislandet!
Varför är alltid gräset grönare hos grannen?
Nu är det bara att vattna och vänta tills denna dag. Älskar verkligen egenodlad färskpotatis, det bästa som finns om du frågar mig!
Dags att klippa buxbomshäcken en aning.
Försöker få fram ett egenodlat bestånd av ramslök. Ramslöken vill ha skugga, men att helt skymmas av buxbommen kanske är att gå för långt.
Något annat som helt ligger dolt här mellan buxbom och rosor är vårt ’goda’ krusbärsträd.
(Tänk vad fort allt växer när man inte haft kraft att underhålla trädgården på några år)
Ska bara ropa på maken och be honom hjälpa mig att stötta upp denna stackare, som nu fått en rejäl genomklippning.
Snart så hoppas jag det lilla trädet står givakt här med buxbomen under sig.
De sista tarocco apelsinerna som de hade kvar i livsmedelsbutiken (har bett dem ta in fler) två minisemlor från Gateau och ett gäng tulpaner/nejlikor från Blomsterlandet. Ser ni färgvalet, jag dras verkligen åt det orangea/persikofärgade denna vinter, både vad gäller frukt och blommor
(okej, kanske inte vad gäller semlorna då)
Sätter ned alla blommor i en gammal fin glasvas jag hittat på stadsmissionen,
tillsammans med några körsbärskvistar och blåbärsris jag plockat in från trädgården,
toppar det hela med några vassvippor!
Neej, tänker jag för mig själv det blir alldeles för stelt med glasbord och snyggvas. Plockar istället fram en robust brun keramikkanna för att helt byta intryck på buketten.
Sådärja mer min melodi. Jag älskar att bryta av lite, gillar mer det oförutsägbara. Den klumpiga keramiken mot det graciösa porslinet och den tjusiga ljusstaken (som jag fortfarande är galet förtjust i. Kan sitta och bara njuta av den framför tv’n på kvällarna, rådjuren är helt bedårande!)
Valde att klippa ned nejlikorna i samma längd som tulpanerna, tog bort vassen och la till några havrestrån istället för att få in ett aningen lantligare intryck som passar fint till kannan:)
