-Ryck upp dig Åsa, säger maken
-Snälla mamma ryck upp dig, säger barnen
-Nu måste du rycka upp dig mumlar jag för mig själv.
Men min stora fråga är … VAD ska jag rycka i?
Jag känner mig allmänt nere och utled…apatisk!
Kroppen lyder mig inte längre. Någon har hällt bly i mitt blodomlopp.
Det känns som saker gått sönder invärtes.
Jag känner mig vilsen och ledsen!
Detta är skälet till att bloggen blivit lidande, jag saknar min kreativitet, lusten att förändra och mitt engagemang, jag känner mig tom och ihålig.
Vill bara kika in och förklara för er vänliga själar (tack för er omtanke) som hört av sig med frågan – vart tog du vägen?
Jag är här … men inte närvarade just nu!
Livet är tungt ibland…men som man säger
-Allt kommer bli bra och blir det inte bra är det bara för att du inte är där än-
Jag letar vidare … någonstans hoppas jag hitta något jag kan rycka i!
k r a m Åsa
atmycasa
3 oktober, 2017.
Maddelen
3 oktober, 2017Sorg måste få ta den tid den behöver. Ibland är det helt okej om det enda man gjort under en dag är att andas <3 Ta hand om Dig nu. En dag kommer orken, inspirationen & glädjen. Våga lita på det!
Kram!
Tina
3 oktober, 2017Varm kram Åsa! Ta det långsamt och lugnt med dig själv…allt har sin tid ❤️/Tina
Annette
3 oktober, 2017Förstår precis. Men saknar dig. Finns här när du orkar.
Anna Fröjlinger
3 oktober, 2017Du kan nog inte göra annat än att låta tiden ha sin gång… ❤️
Annelie
3 oktober, 2017Så är livet, upp och ner! Ta hand om dig! Kram! ❤️
Lisa
3 oktober, 2017❤️❤️❤️så olika men ändå så nära❤️❤️❤️Fina, fina Åsa, du finns alltid i mina tankar❤️ Ja allt blir bra, men kanske inte som vi tänkt oss❤️❤️❤️
Eva
3 oktober, 2017Kram till dig❤️
Marie Lindsten
3 oktober, 2017Hoppas livet vänder för dig snart. Saknar din fina blogg!
Ninni
3 oktober, 2017Åsa, Du fina kära ❤️ Medmänniska.
”Rycka upp Sig” är inget man kan göra på befordran i en sorgbearbetning. De är ord som snarare sänker…
Alla har vi olika sätt att bearbeta en sorg och som jag skrev till Dig tidigare, ”Ge tiden tid” som en klok person förmedlade till mig när jag gick igenom en tuff tid i mitt liv. Tiden som behövs är olika från person till person.
Jag har min Mamma och Pappa kvar i livet…så jag kan inte relatera till precis en sådan sorg. Men jag har gått igenom mycket, min själ är nog 80 år pga allt jag har varit med om och är i. Men jag har en stor förståelse för att Du sörjer, livet känns svårt och tungt. Ta den tid Du behöver kära Åsa och var rädd om Dig…det finns bara en av Dig och det är Du underbara fina medmänniska. Lägg inte tankar på att Du måste göra tex inlägg, vi som följer Dig har förståelse för att Du är en medmänniska i sorg och ska inte behöva känna prestationsångest nu.
Varma Omfamnande Kramar och Tankar från Ninni.
Åsa
3 oktober, 2017Jag väntar in dig Åsa, livet är inte alltid en rak pinne😀Många kramar från en annan Åsa
Annica Schmidt
4 oktober, 2017Var rädd om dig och lyssna på din egen kropp och själ. Sorg tar tid och mycket kraft. Det går inte att rycka upp sig. Det går kanske en liten stund, men i det långa loppet måste man få läka. I sin egen takt. Strunta i allt annat. Och vila i att allt blir som det ska bli. Kraften kommer tillbaka. I sin egen takt. Var snäll mot dig själv och njut av minnena❤️
monica kallin-ticconi
4 oktober, 2017Det är klart att familjen runt omkring oss vill se att vi mår bra och vill uppmuntra till det,men det finns inget man kan göra för att skynda på ett sorge-arbete. Det tar tid,oändligt med tid,oceaner av tid, innan man känner att man ialla fall är en liten bit på väg och man måste ta sig den tiden.Det finns ingen genväg att ta här.Det som hjälpte mig lite grann,när min mamma gick bort, var att under en tid, helt bryta med vissa saker som jag gjorde innan,samt börja göra andra, nya saker.Man måste kanske skapa sig,till viss del nya rutiner och nya traditioner,när man mister en nära person ( kanske den allra,allra närmaste) som sin mamma.i all fall för en tid.Det är inte så att det ” bara” är en person som inte finns där fysiskt mer,det är ALLT runtomkring den personen,Även allt som den personen är i ens egen värld..Det tar tid att hitta nya vägar,nya känslor, ny glädje.Låt det ta tid,tillåt dig att känna dig håglös och utan inspiration,sakta,sakt,kommer det att återvända i ny form. Så kände jag i alla fall. En stor kram till dig <3
Monica i Rom
Eva
4 oktober, 2017Inte för att jag vet om det här kommer att göra varken till eller ifrån. Men, i somras när jag var ganska under ytan (får alltid depressioner under somrarna) så var din blogg min lilla livlina varje dag. Hittade den av en slump via någon annan tror jag och fastnade, så varje kväll såg jag fram emot att få sätta mig och ta några sidor om dagen (ville liksom att den skulle räcka länge, ha ha) och inte tänka på något annat än det du skrev och visade. Som balsam för själen var det verkligen, så TACK för att du höll mig sällskap hela sommaren :)), Hoppas att du har något att skingra tankarna med när det behövs och låt det få ta all tid i världen. Man kan inte skynda sorg, i vilken skepnad den än har. Kram från Eva
Sofia Agardtson
4 oktober, 2017Kram på dig <3
Kerstin
4 oktober, 2017Kram till dig fina Åsa som delat med dig så mycket som fått mig att glädjas och inspireras i mitt numera stundtals tunga liv. Låt tankarna och sorgen få den tid de behöver. Njut i nuet de stunder och tillfällen du kan. Tids nog så blir förhoppningsvis de stunderna både tätare och längre. Tack till dig för din underbart fina blogg såväl i bilder som i ord.
louise westerlund
5 oktober, 2017<3 Kram
Ekenäsliv
5 oktober, 2017Vackra Åsa <3
Tänk om jag kunde skriva något vettigt…
Men ibland behövs inte ord.
Bara en bekräftelse på att jag läser hos dig varje dag, saknar dig när du inte finns här, men livet måste alltid komma först.
Ta hand om dig!
Många varma kramar Anna
Weronica - Living by W
6 oktober, 2017Fina Åsa! Lyssna inåt och gå fram i den takt som du orkar med. Jag tänker på dig ♡
Emmy
7 oktober, 2017Sorg tar tid. För mig tog det ett år att ”rycka upp mig” efter förlusten av min mamma…Jag var 29 och mitt i livets sus och dus men jag behövde tiden.
Anncha, stiligahem.se
8 oktober, 2017Hej Åsa, ibland är det bara så. Det hänger förstås ihop med sorgen efter din mamma. Saker och sorgbearbetning måste ibland få ta tid. Förstås saknar jag dina inlägg, men det viktigaste är du och din familj
beate
10 oktober, 2017sender deg en god klem <3