Underbart ju att åka till Zetas på en onsdags eftermiddag i slutet på Augusti.
Speciellt efter gårdagens tunga dag, när min bror och jag tillsammans med mäklaren gick igenom försäljningen av mammas lägenhet.
Fortfarande så svårt att förstå att hon inte finns och inte mer kommer att finnas.
Efter besöket av mäklaren åkte Eskil och jag återigen till kyrkogården där mamma ligger strödd i minneslunden -hennes egen önskan- Precis som senast jag var där irrade jag runt som en förvirrad 10-åring och letar -Var ÄR mamma- fruktansvärt konstig upplevelse att bli så irrationell.
Det här med sorg och bearbetning av en stor förlust är så väldigt svårt och ja jag vet, det finns liksom ingen hjälp att få … det är enbart tiden man får förlita sig på.
Naturen med dess lugna skönhet tror jag personligen är något som gör oss gott, att kunna sitta med allt det vackra omkring sig i sin ensamhet och försöka ladda energi till kropp och själ.
Det är något jag är starkt beroende av, ensamtid … alltid … men extra mycket just nu. Jag tackade nej till formex, nej till alla fina event som mejlkorgen bjuder på just nu.
Det finns ingen ork, ingen lust … jag fortsätter vänta ut tiden!
Vilken lycka denna fina trädgård bjuder på då, närapå en meditativ upplevelse när det är så tyst och lugnt som det var igår.
Eskil smyger lugnt omkring för sig själv, med kopplet släpandes efter honom. Men han går aldrig längre bor ifrån mig än att vi kan ha ständig ögonkontakt.
Eskil … det är min kille det, den allra finast hunden!
Måste skaffa mig en liknande vattenspegel hemma i trädgården -säger detta varje gång jag varit på besök här- kanske kan man åka till grustaget och leta efter en aningen urgröp sten.
Så otroligt vackert med den spegelklara ytan!
Vackert tycker jag även detta stenhus är som ligger placerat näst intill trädgården, putsen som lossnat och teglet därunder, lite sorglig vackert … precis som livet!
Som alltid leverar Zeta inspiration både utomhus som innomhus. När jag ser på den här bilden grämer jag mig att jag utan att tänka mig för slängde alla mina utblommande alliumblommor.
Titta bara så fint den sprider sina små stjärnor här ovan. Nästa år ska frökapslarna sparas!
Vi har ju den internationella kvinnodagen idag,
en kvinna som jag beundrar mycket är den
driftiga tjejen Victoria Skoglund som är delägare i
den fantastiska trädgården Zetas,
en stark kvinna i både kropp
-verkligen stark i kroppen, hon har riktiga muskler den bruden-
& själ.
Passade nog arbetade jag söder om stan idag
& hade alltså möjlighet att lätt ta mig en sväng
till denna finsmakarens trädgård, Zetas.
Lyckan är att få se lite grönska utomhus igen,
även om det är några veckor kvar tills vi äntligen
kan frossa i vårblommor på trappa & terass.
Längtan efter dessa små skönheter
-älskar penséernas små ansikten-
att ha nära sig när man äntligen kan sitta
mot en vindstilla vägg med solen värmandes mot sina
alltför bleka kinder.
En vacker trälåda fylld med vårblommor, vårlökar.
Tänk att detta ligger så nära nu i tiden!
V Å R E N
Titta vad fint jag hittade där … en gammal goding i nytappning.
Begonian är ju påväg tillbaka
– snart i var mans hem-
Denna skönhet kallas för änglavingar, pga bladen växer precis som vingar
& formen liknar änglarnas vingar.
Fint så!
Enligt anvisningar så är det en lättskött växt
som kan bli uppemot två meter hög.
Det är en form av buskbegonia,
så den är tacksam att beskära & ta nya skott av varje vår.
Fick även veta att den kommer blomma i en marsipanrosa nyans.
Nu håller jag tummarna att denna änglavinge kommer trivas här hemma
& har vi tur kommer det kanske dyka upp en & annan marsinpanrosa blomma
här på bloggen såsmånigom;)
k r a m åsa
..
Vaknade upp med den fruktansvärda nyheten om Paris :(
Världen känns omedelbart så fruktansvärt ond,
känner en form av rädsla spridas inom mig,
en rädsla jag absolut INTE vill känna.
Vad är det som händer runt om oss?
Med denna oro i kroppen
begav jag mig till Zetas Trädgård där jag var inbjuden
till en fin frukost.
Så dubbelt livet är …
Här på Zetas fanns lugnet & harmonin.
som alltid var det vackert uppdukat,
just nu inför advent & kommande juletider.
Vi fylldes alla med en stor dos av värme & kärlek,
något som behövdes väldigt mycket just denna tragiska morgon .
Hemma igen med nyheterna rullandes på tvn nu förstår man än mer
vidden av detta fruktansvärda.
Oron kommer krypandes tillbaka …
en sorgens dag!
k r a m åsa
En av de finaste platser att besöka
såhär när hösten börjar göra sitt intrång,
Är nog Zetas trädgård,
gärna en tidig morgon när lugnet fortfarande råder.
Att bara gå runt & se det vackra trädgården bjuder oss
andas in … andas ut …
Speciellt dessa dagar när man ser allt det fruktansvärda som händer
i världen omkring oss.
Jag hoppas verkligen att #vi alla gör vad vi kan
ett otroligt fint intiativ från bl.a min kollega
Maria Soxbo och Em Fexeus gällande insamling till flyktingarna på Lesbos
-som jag inte tror någon av er har missat-
Det finns ju även andra organisationer man kan ge sin hjälp till,
det finns så otroligt mycket elände här på jorden.
Just nu ligger fokus på ALLA dessa människor på flykt,
men ondskan i världen utspelar sig på så MÅNGA platser.
Det viktigaste är att man känner att #jag gör vad jag kan
för att underlätta dessa hemska händelser
som utspelas framför oss.
Tillsammans är vi starkare!
I caféet med en kopp kaffe eller två.
Ett samtal med en nära vän,
hösttoner i både själ & hjärta.
När regnet smyger sig på går vi vidare in i butiken,
några tulpanlökar, lite höstväxter till krukorna vid entrén,
finns i min påse när vi lämnar den vackra trädgården bakom oss.
k r a m åsa
