MARCUS BIRRO HJÄLPER MIG ATT SKRIVA MIN VIKTIGA BOK GÄLLANDE ESTONIAKATASTROFEN!

 

Hej på er,
idag tänkte jag dela med mig av hur det gick till när jag och Marcus Birro kom överens om att vi skulle skriva min bok tillsammans och längre fram kommer jag även dela med mig av hur det går till rent praktiskt när man får hjälp med att skriva en bok. Ni får följa mig och Marcus från start tills dess att kapitel skrivs och när vi vidare tar kontakt med olika bokförlag.

Min bok kommer att handla om mig som anhörig, om min kamp för att försöka förstå hur hanteringen av katastrofen nästan blev en värre katastrof är katastrofen i sig.
Den viktigaste frågan för mig som anhörig är;

– Hur kommer det sig att jag fråntogs min rätt att få begrava min egen pappa?
Det vill säga varför fick inte polisen omhänderta de omkomna på det vis som de ville göra i direkt anslutning till katastrofen och varför får polisen inte heller idag år 2023 omhänderta kvarlevorna efter min pappa?
– Varför vill inte Sveriges regering och riksdag att min pappa ska få begravas?

– När får jag då tanken om att jag måste skriva en bok?
Det tar lite över ett år för mig att inse att det är polis- och åklagarmyndighet som ljuger för mig och den käftsmällen knockar mig totalt! Det är alltså svenskt rättsväsende som ser till att jag inte får utrett mina starka misstankar om att min pappa kan ha blivit mördad i samband med MS Estonias förlisning.

– Hur kommer det sig att svenska poliser och åklagare inte följer de lagar jag har vetskap om. Vilka lagar följer egentligen svenskt rättsväsende?
(Jag har alltså starka misstankar för att min pappa kan ha blivit mördad på grund av att MS Estonia utsatts för uppsåtligt grovt sabotage, krigshandling eller terrordåd, då det visat sig, genom överlevandes vittnesmål till den ansvarige åklagaren, att militära transporter förts ombord på MS Estonia vid avgången från Tallins hamn den 27 september 1994.)

Vad sjutton gör jag nu?
Vad kan man göra? En ensam kvinna har ju ingen möjlighet att slåss mot hela svenska rättsväsendet.
Jag måste skriva en bok om denna fruktansvärda sanning.
Men jag kan ju inte skriva … jag kan inte formulera mig i textformat?
Vem kan hjälpa mig?
Jag vänder mig först till andra ”sanningssökare” som jag kommit i kontakt med under det senaste året . Jag börjar med Stefan Thorsell en man från Sjöfartsinspektionen som tidigare gett ur en bok om Estoniakatastrofen. Stefan är inte längre intresserad av Estoniakatastrofen, han säger  -”jag skiter väl i din farsa” Stefan vill definitivt inte hjälpa mig.
Jag kontaktar då två journalister från tidningen Fokus som jag blivit vän med; Susanna Popova och Mats Holm, även dessa har tidigare gett ut en bok om Estoniakatastrofen och Mats Holm har dessutom intervjuat mig för en artikel i Fokus. De vill inte hjälpa mig. Jag kontaktar då Anders Ulfvarsson även han väl insatt i katastrofen, Anders har inte tid.
Jag kontaktar Peter Örn, tidigare ordförande i Röda korset och väl insatt i Estoniakatastrofen, han skriver en bok om Grönland, han har inte tid. Jag kontaktar Inga-Britt Ahlenius, även hon otroligt insatt i katastrofen, och har tidigare hört av sig till mig för en stor intervju i Svenska dagbladet (den blev aldrig av) Inga-Britt vill inte heller hjälpa mig. Jag kontaktar då Jens Ganman och Aron Flam som kämpar hårt mot regering och riksdags oegentligheter. De vill inte hjälpa mig att skriva min bok.
Jag beslutar då att ta kontakt med författare som kanske kan vara intresserade, jag väljer fyra författare som jag personligen uppskattar för deras ord och språk. Marcus Birro, Björn Ranelid,  Alex Schulman, som själv kämpat länge för att vi anhöriga ska få hem våra familjemedlemmar, Sigge Eklund och Anders Jallai (Jallai har jag aldrig läst, han skriver typ agentböcker, inte mitt största intresse, men jag har hört att han skrivit om bl a MSEstonia)
Den enda som överhuvudtaget svarar av dessa författare är Marcus Birro och han svarar dessutom ja, -”jag skriver gärna din bok” ❤️

Jag tog alltså kontakt med Marcus Birro den 17 december 2021, jag sände honom ett meddelande över instagram där jag i korta drag berättade min historia och frågade om han har möjlighet att hjälpa mig.

Marcus svarar den 18 december -”Hej Åsa. Låter väldigt spännande. Hör av mig i helgen. Mejla gärna”  Jag mejlar direkt och han svarar efter några timmar

Lyckan var totalt, Marcus Birro vill skriva min bok🥰
Jag har alltid tyckt om Marcus tidigare böcker, hans egna böcker där han personligt delar med sig av vad han upplevt i sitt liv.  Han skriver rakt och ärligt. Jag har alltid tyckt om hans ord, hans melodi i sina böcker. Marcus har vågat stå upp för saker som är fel i samhället, han har inte vikt ned sig trots att verkligheten ofta drabbat honom hårt.
Samma eftermiddag, den 18 december 2021 skriver vi ett kontrakt och jag betalar omedelbart in hans lön.  Äntligen är min bok på gång, boken om den 28- åriga mörkläggningen. Boken om svenska statens bedrägeri mot sina egna medborgare och framförallt bedrägeriet mot oss alla anhöriga som miste våra barn, syskon, partners och föräldrar denna natt.

Marcus och jag har nu träffats personligen två gånger och han har även intervjuat mig. Jag har sänt över mina underlag,  kopior på min dokumentation jag fått från rättsenheten hos polisen till Marcus så att han ser att jag har konkreta dokument, konkreta bevis på det vi skriver så att han kan känna sig trygg med allt vi skriver.  All min dokumentation, alla mina bevis kommer från svensk polis och från Sveriges riksarkiv. Alla dokument är allmänna, öppna handlingar för var och en att själva plocka ut.
Det tar ca två år att få till en bok och att få ut den i handeln enligt Marcus. Vi har nu samarbetat i över lite av ett år så lagom till jul kommer boken ligga ute hos bokhandlarna.
-”Kan man få längta till jul fast julen nyss har varit?”

Min bok kommer inte handla om olika teorier vad gäller orsaken till förlisningen. Boken kommer inte handla om bomber och granater.
Min bok kommer alltså enbart handla om de omkomna, människorna som fråntogs sin rätt att få bli begravda.

Människorna som hela Sverige, Estland och Finland svek.
Människorna som Sverige valde att glömma.
Människorna som vi anhöriga aldrig fick nämna mer.

Detta blir en bok om ett oerhört svek, ett oerhört brott inte enbart mot det svenska folket … utan faktiskt mot hela världens folk.
Ett brott mot mänskligheten!

Boken kommer bli en av de viktigaste böckerna för framtida svensk historia, den blir omfattande … mörkläggningen är oerhört omfattande.

Detta får aldrig hända igen!

//Åsa

 

8 reaktioner till “MARCUS BIRRO HJÄLPER MIG ATT SKRIVA MIN VIKTIGA BOK GÄLLANDE ESTONIAKATASTROFEN!”

  1. Om Stefan Torsell svarade dig på det viset när du kontaktade honom angående din far kanske han inte var helt sanningsenlig när han, i förordet till sin bok (”Estonia – den svenska statens haveri”), berättade när han blev kontaktad i sin roll som byrådirektör på Sjöfartsverket av en anhörig till Estoniakatastrofen som ville veta sanningen……

    Varför vill dessa ”sanningssökare” inte söka sanningen?

    1. Nu har jag aldrig läst Thorsells bok, skulle aldrig vilja läsa den heller. Jag gillar inte romaner som folk vill kalla dokumentärer. Men kanske detta berodde på att den anhörige inte alls var anhörig …

      Ja mycket märkligt med dessa ”sanningssökare” som egentligen är ”sanningsdöljare” vi har så många av dem i Sverige dessutom. Vart kommer de ifrån egentligen?

  2. Även jag gillar Birro och hans språk. Varmt lycka till med processen och boken.

    PS. Skitstövlar finns det gott om. Skönt att du klarar dig utan dem.

  3. Förstår att du inte vill vara med på FB och messenger.
    Jag undviker i princip alltid, att uttrycka mig offentligt i kommentarsfält/chat.

    Men, rackarns så bra du är!!!
    /Katarina

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.