ESTONIAS FÖRLISNING – @mycasa. Hanteringen av Estoniakatastrofen!

JAG POLISANMÄLER EN ÅKLAGARE FÖR GROVA TJÄNSTEBROTT.

Tisdag den 18 oktober 2022

Blomsterfrämjandet delade en av mina bilder på instagram, en bild jag fotat åt dem för två år sen. Två år … för mig känns det nästan som ett helt liv.

För två år sedan levde jag i tron att Sverige var ett bra land, att staten och våra myndigheter fanns här för att hjälpa oss om vi kom i nöd. Idag har jag upplevt det totalt motsatta i min kamp för att få begrava kvarlevorna efter pappa.

År 2020 kallar jag före … nu lever jag efter … och det känns som jag aldrig kan återvända till före igen.
Jag har fått sanningen kastad i ansiktet på mig, jag kan inte väja längre.
Jag måste inse att jag i halva tiden av mitt liv … levt i en lögn.
Allt obehagligt jag blivit utsatt för under mina senaste två år i livet kan jag aldrig få ogjort, det kommer för all min framtid finnas kvar i mitt hjärta och i min själ.
Jag har stött på ondskan … en ondska jag aldrig vetat att den överhuvdtaget existerat.

I mitt förra inlägg skrev jag om den påhittade lagen om gravfrid som nu legat över massgraven efter MS Estonia i 27 år. Gravfridslagen som enbart hittades på för att tvinga de omkomna att ligga kvar i och utanför vraket för att på så sätt skydda själva vraket och ett område på 65000 kvm runt vraket från att bli undersökt.

Det var denna gravfridslag som gjorde att jag personligen upptäckte att dokumentärfilmaren Henrik Evertsson, som jag dessförinnan hyllat för sina insatser med att göra denna dokumentärfilm, gjorde att jag förstod att även han vad man kallar kontrollerad opposition.
Det vill säga Evertsson brann inte i denna fråga gällande katastrofen, detta var bara ett betalt arbete för honom att utföra. Evertsson var på inget sätt intresserad av att komma fram till sanningen.

Tänk så lättlurad man är, Evertsson satt där i tv med sina hundögon och påstod att han sedan barnsben hade grubblat över denna katastrof, åh så fint allt lät!

Men herregud … va tänkte jag på, han var sex år när katastrofen inträffade han eller hans familj var på inget sätt personligt berörda, han brydde väl sig inte alls i en ålder av sex år.
Självklart var det bara ett jobb för honom.
Henrik Evertsson bryr sig inte, han har fått betalt för denna dokumentär, så var det inget mer med det.

Kontroller opposition vad är då det? Vi vet att opposition är motstånd, det är människor som opponerar/protesterar mot något.
Kontrollerad opposition är alltså människor som låtsas opponera sig, i mitt fall människor som låtsas att de precis som jag anser att det är något som inte står rätt till vad gäller, i mitt fall Estoniakatastrofen.

Kontrollerad opposition finns tydligen i olika sammanhang i vårt samhälle och överallt på vår jord. Det vill säga människor låtsas opponera sig men egentligen är de kontrollerade att opponera sig för att de som på riktigt opponerar sig ska tro att de har hjälp från andra.

Jag drogs år 2020 in i en Estoniagrupp som på något sätt påstods lyda under riksdagen. Det var f d riksdagsman Henrik Järrel (M) som hade skapat denna grupp redan något år efter MS Estonias förlisning. Medlemmarna i denna grupp var vid den tidpunkt jag var med, 49 st.
I denna grupp fick jag snabbt erfarenhet vad just kontrollerad opposition innebar.
Jag ska skriva mer om detta längre fram, det är ett otroligt intressant ämne som kommer få eget eget kapitel i min kommande bok.
Varför blir man kontrollerad opposition?
Vem är det som kontrollerar en?
Varför ställer man upp på detta?

Men nu tillbaks till ”gravfridslagen” där en stor del gällande sanningen av Estoniakatastrofen ligger ”begravd”. I alla fall om man ser det utifrån mitt perspektiv som anhörig. Men självklart även ett viktigt perspektiv för de som vill veta orsaken till förlisningen när det gäller det väldigt stora område runt vraket som ingen heller får undersöka 65000 km2. Var finns det där?

Allt börjar med Henrik Evertsson och hans påhittade dokumentär ’Estonia – fyndet som ändar allt’ och att då denna dokumentärfilmare blir anklagad av en kammaråklagare från Linköping vid namn Helene Gestrin, https://www.expressen.se/tv/nyheter/kammaraklagaren-om-estoniadomen-lagen-gallde/ för att ha begått brott mot denna påhittade ”gravfridslag”.

Henrik Evertsson och Linus Andersson dök på MS Estonia med en ROV kamera
år 2019 för att visa världen att det fanns ett hål på Estonia. Ett hål som alla egentligen redan kände till. Detta hål upptäcktes redan i oktober 1994, då man gick ut i svensk media och påstod att hålet antagligen uppkommit när bogvisiret ramlade av och dunsat in i skrovet.
Då år 1994 försvann pratet om hålet i pressen och när sedermera den internationella expertgruppen JAIC tillträdde och undersöka hela skrovet noggrant, år 1994-1997 så fanns inga skador överhuvudtaget på MS Estonia. Hålen var som bortblåsta!

Man kan undra var alla hål och skador hade tagit vägen? Nu är de iallafall tillbaka igen.

Hur som helst, jag blev arg och tänkte att folk är ju inte kloka … det finns ju inte ens en grav, ingen har ju någonsin blivit begravd. Hur fasen kan det då finnas en gravfrid?

Jag mailar åklagare Helene Gestrin. Vill att ni här noterar att åklagare inte använder sig av det rätta namnet på lagen. Lag om skydd för gravfriden …
utan åklagaren har på eget initiativ bytt namn på lagen hon kallar den numera ”Estonialagen”. Hur kan det komma sig?

Pratar vi om en gravfridslag eller en Estonialag? Självklart pratar vi egentligen om en Estonialag eftersom lagen helt enkelt har konstruerats för att skydda vraket efter Estonia. Som vi alla förstår har lagen absolut inte skapats för att skydda de omkomna. För i så fall hade man ju bara omhändertagit de omkomna och sluppit hitta på en helt ny lag.

Men … vår regering kan ju inte erkänna att detta är en lag till skydd för vraket därav tvingar man de omkomna att ligga kvar och låtsas att lagen är till skydd för de omkomna.
Denna sanning är så vidrig, allt är så fruktansvärt utstuderat gjort och dagens åklagarmyndighet fortsätter i lika vidrig anda.

Kammaråklagare Helene Gestrin struntar fullkomligt i om detta brott rör en grav eller ett vrak. Huruvida vraket är ett vrak eller en grav det har inte med saken att göra. Oavsett om allt handlar om ett vrak så har Evertsson begått brott mot en grav!

Alltså helt seriöst, vad är detta, den viktigaste är väl ändå att ta reda på sakfrågan, handlar lagen om ett cypriotiskt vrak eller om en svensk grav?

Gestrin kan inte svara på detta, hon har ingen aning, hon bryr sig inte hon tjatar vidare om sin egen påhittade ”Estonialagen” en lag som inte ens finns att finna i Svensk lag.
Detta namn har hon alltså själv hittat på, för innerst inne vet hon att det inte finns någon grav och därmed inte heller någon gravfrid. Men för att ”lura” oss anhöriga och hela Svenska folket så benämns numera lagen som ”Estonialagen”, så ingen ska kunna inse hur helt galen denna lag är.
Detta är verkligen så sjukt, detta händer i Sverige år 2022.
Allt enbart för att mörkläggningen ska fortsätta och vår korrupta åklagarmyndighet hjälper gladeligen till att fortsätta denna mörkläggning, allt dessutom betalt med våra skattemedel.

I och med Helene Gestrin absurda inställning till sakfrågan gällande om det handlar om ett cypriotiskt vrak eller en svensk grav så väljer jag att polisanmäla kammaråklagare Helene Gestrin för att hon använder sig av en lag där hon uppsåtligt valt att varken läsa propositionen till lagen eller själva lagtexten. Varenda människa ser ju att detta på inget sätt handlar om en grav … allt handlar om att regeringen väljer att betraktar ett cypriotiskt vrak, under estnisk flagg, som grav. (se mitt tidigare inlägg)
Jag anser att man i första hand måste titta om brottet som begåtts verkligen har begåtts mot en grav. Finns det ingen grav kan man ju inte bryta mot en ”gravfridslag”

(Vi kan ju även väldigt lätt ställa oss frågan, vad har SVERIGE överhuvdtaget att göra med denna cypriotiska färja som lyder under Estnisk flagg och förliste på internationellt vatten. Vad har det Svenska försvaret med detta att göra … hur kan förlisningen av denna civila cypriotiska passagerarfärja, under Estnisk flagg på något sätt beröra Svenska förvaret, så varför lyder detta under Svensk försvarssekretess?)

Som ni förstår var det ju ingen som brydde sig om denna polisanmälan heller.Den sekretessbelagdes omedelbart och lades under abolition.
Detta p g a att Sveriges regering valt att lägga även hanteringen, år 2021, under detta lagrum RF 12 Kap. 9 §2:a stycket ” Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas” vilket i sig alltså betyder att alla poliser och åklagar, liksom politiker kan begå vilka brott som helst när det kommer till denna katastrof, utan att de brotten någonsin kommer utredas inom svensk domstol.
Dessa brott som idag år 2021/2022 begås av polis och åklagare, politiker och statens haverikommission är är ju grova brott. Det handlar framförallt om mörkläggningen, det forsatta skådespelet för att dölja sanningen och skyddande av kriminella gärningsmän.

Det enda som krävs från vår regering är alltså att de anser att det finns synnerliga skäl för att inte dessa brott, mörkläggning, iscensättning av en helt ny sanning och skyddande av kriminella gärningsmän ska utredas inom svensk domstol och det kan vi ju alla förstå varför regeringen tycker det är synnerliga skäl.

Själv vill jag få veta vilka synnerliga skäl regering har för att förbjuda polisen att omhänderta de omkomna som går att återfinna så att vi anhöriga kan få möjlighet att begrava våra barn, syskon, partners och föräldrar.

Hej och hå … polis och åklagare fortsätter alltså att utföra brott med vetskapen att de kan göra vilka brottsliga gärningar som helst när det handlar om Estoniakatastrofen, inget kommer någonsin att utredas.

Vänder mig då till Henrik Evertsson som jag haft många samtal och mycket mailkontakt med i och med att jag från början litade på honom till 100 %,
men nu i samband med åtalet mot honom gällande brott mot ”gravfridslagen” visade han då sitt rätta ansikte.

Jag ber alltså Henrik, och hans advokat Johan Eriksson https://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Eriksson_(advokat) om hjälp.
Evertsson är den enda som haft lyckan att få upp någonting vad gäller denna katastrof i svensk domstol. Han är den enda som kan hjälpa oss anhöriga (detta
p g a att när Evertsson dök år 2019 löd inte hanteringen av katastrofen under abolition, den delen av abolitionen kom år 2021, därav kunde han åtals för brott mot ”gravfridslagen”. Numera kan ingen dömas för något vad gäller denna katastrof i och med att den lyder under abolition!
Fritt fram och dyka för alla och envar.
(Vi kan se skillnaden mot när Johan Ridderstolpe och Margus Kurm dök i somras efter, då blev de inte åtalade, eftersom regeringen vid den tidpunkten redan lagt detta under abolition).

Jag mailar alltså Henrik och hans advokat för att be dem ta upp sakfrågan i domstolen. Är vraket ett cypriotiskt vrak eller är vraket en svensk grav?
För jag menade, är det så att vraket inte är en grav, vilket det självklart inte är det är ju bara en betraktelse av ett cypriotiskt vrak, då kan ju aldrig domstolen döma Evertsson och Andersson för dessa brott åklagaren hittat på att de utfört.

Men jädrans vad arga de blev, både Henrik och advokaten Johan Eriksson.
-”Jag skulle faan inte lägga mig i detta”, varken Henrik eller hans advokat tänkte ta upp sakfrågan om det handlade om en betraktelse av ett cypriotiskt vrak eller en svensk grav.
Jag noterade även att både Evertsson och advokaten nu använder sig av samma namn på lagen, dvs ”Estonialagen” ingen nämner längre lagens namn med sin rätta beteckning. Alla pratar numera om att det är en ”Estonialag” inte en ”gravfridslag”. Men alla vet ju att det är en ”gravfridslag”

Nu förstod jag, för trots att Henrik Evertsson är den enda som kan, han är den enda som någonsin kommer ha lyckan att få upp denna katastrof i svensk domstol så vägrar han och hans advokat att hjälpa oss anhöriga till 550 svenska medborgare.
Henrik och hans advokat är inte intresserade av sanningen.
Det sista Henrik mailade mig, innan han blockade mig överallt, var att han inte var intresserad av sanningen. Han pratar inte något om sanningen eller mörkläggningen. Han gjorde helt enkelt sitt jobb som han fick i uppdrag att göra:
-”Jag vill påstå att jag försökt komma till ytterliga klarhet i Estoniakatastrofen.
Märk mitt ordval”
Själva mörkläggningen eller frågan om huruvida Sveriges regering har jurisdiktion att besluta att andra staters fartyg ska betraktas som gravar eller om Sverige har jurisdiktion att anlägga begravningsplatser på internationellt vatten.
Eller frågan vem som vigt graven eller vem som höll i begravningsgudstjänsten det ville varken Henrik eller advokaten höra talas om … där skulle jag bara hålla käft!

Den enda människa i hela Sverige som har möjlighet att hjälpa oss anhöriga, den enda människa som lyckats och någonsin kommer att lyckas att få upp Estoniakatastrofen i svensk domstol vägrar att hjälpa oss anhöriga till minst 550 svenska medborgare.

Nedan ser ni mitt sista mail till Henrik.
Givetsvis svarade han inte, han har inte ens mod att våga förklara sig.

Jag har bara en sak att tillägga, fy fasen vilken ynkrygg denna Henrik Evertsson är, varför ställde han ens upp på att göra denna ”påhittade” dokumentär.

Finns det ingen moral, finns det ingen empati?

Handlar allt enbart om pengar och förhoppningen att bli en ”kändis”?

Henrik Evertsson borde skämmas så in i helve**e!

//Åsa

HANTERINGEN AV ESTONIAKATASTROFEN!

Ett stort och varm tack för den oerhört fina respons jag fick för mitt senaste inlägg, både här på bloggen men även för de stöttande mail och sms jag fått, avseende Estoniakatastrofen.
En katastrof som för alltid förändrade mitt liv. Jag förlorade min pappa!
Idag har det gått 28 år sedan detta hände, jag vet fortfarande inte varför eller hur min far dog.
Det har gått 28 år och svenska staten fråntar mig fortfarande mina lagliga rättigheter och min rätt att få begrava min egen pappa.

Jag är väldigt glad att ni är fler som vill följa mig på min resa för att försöka förstå varför vi, pappas familj, inte bara fråntogs alla våra lagliga rättigheter som målsägande. Utan även rätten att få begrava vår pappa.
Jag har beslutat, mycket tack vare er läsare, min familj och vänner, att bloggen framöver kommer att handla mycket om det arbete jag lägger ned idag på för att försöka få svar på mina två viktigaste frågor.
Bloggen kommer på så sätt att få bli en dagbok för de som är intresserade av hanteringen av denna, Europas största fartygskatastrof, i modern tid.
Men bloggen kommer även bli en sann historia för mina barn och barnbarn att ta del av, framför allt efter det att jag gått bort och de antagligen kommer få veta den reella sanningen om denna fruktansvärda katastrof som tog så många människors liv.
Jag inser att jag aldrig får acceptera att svenska staten uppsåtligt fråntar mig mina lagliga och mänskliga rättigheter utan att ens ha hövligheten att berätta varför.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen efter en välbehövlig tids semester och en tids sjukdom, (inte välbehövlig). Stefan och jag for ned till Danmark med son och barnbarn där vi bl a hälsade på Anna och Lars. Lika underbart som tidigare!
Några dagar i Köpenhamn blev det också såklart, som vi älskar den staden.

När vi kom hem igen åkte både jag och Stefan på Covid och låg däckade en vecka. Därefter blev det en tur till västkusten, Marstrand och Göteborg. Även denna gång med son, sonhustru och barnbarn. Lugna mjuka sommardagar, precis som man önskar att alla människor har haft det under deras semestertid.

Idag fortsätter jag att berätta min historia som jag påbörjade i mitt förra inlägg. Min målsättning är att uppdatera bloggen varje dag fortsättningsvis. Bloggen blir självklart i ett annorlunda format. Detta i och med att jag fråntas rätten att yttra mig i Svensk media därav ser jag dessvärre att bloggen är min enda väg att gå för att överhuvudtaget få yttra mig som anhörig.

Jag förstår att svensk media, självklart måste följa svensk lag, det måste vi alla. Den lag svensk media måste följa när det gäller just Estoniakatastrofen är bland annat: Regeringsformen (RF) 2 kap 23 § ” Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet” […].
I och med att Estoniakatastrofen lyder, enligt svensk polismyndighet, under svensk försvarssekretess, rikets säkerhet, blir det per automatik så att jag fråntas min rätt att yttra mig trots att jag på inget sätt pratar om något som berör krigsfara eller rikets säkerhet. Det enda jag vill är att få ett svar på är alltså varför Svenska staten fråntar mig mina lagliga rättigheter som målsägare och varför staten även fråntar mig min rätt att både själv omhänderta och begrava min pappa.
Enligt brev jag erhållit från Svensk säkerhetspolis, se nedan, var inte min far någon fara för rikets säkerhet när han levde, därav anser jag att inte heller hans döda kvarlevor kan innefatta någon krigsfara för Sverige.

Är det nu så att dessa omkomna människor verkligen i sig är en fara för rikets säkerhet så anser jag att Sveriges statsminister öppet ska gå ut i både radio och tv och uppriktigt be oss anhöriga och hela svenska folket om ursäkt för det elände de, framförallt utsatt oss anhöriga för, i numera 28 år. Jag vill att svenska staten ärligt berättar att de ansåg sig tvingade att frånta oss anhöriga, d v s oss målsägande alla våra lagliga rättigheter och dessutom såg sig tvungna att låte de omkomna ligga kvar i den s k massgraven som en form av gisslan för att skydda vraket MS Estonia, enbart p g a krigsfara och rikets säkerhet.
Det förstår vi, ingen människa vill ha krig!

Lever man som jag alltid trott i en demokratiskt rättstat, , som jag dessutom trodde innefattade yttrandefrihet och åsiktsfrihet, så anser jag att det är min medborgerliga plikt att kämpa för att just demokrati och yttrandefrihet ska råda.
Jag anser att det är min skyldighet som svensk medborgare att dela med mig av min personliga historia. Kanske finns det fler därute som kämpar för sin rätt att åtminstone få yttra sig i vårt land.

För mig handlar detta inte om något politiskt, jag är själv politiskt ointresserad.
Jag röstar blankt i och med att jag i stort sett har noll kunskap om politik.
Jag vet numera att Estoniakatastrofen i sig handlar om storpolitik. (Därav ligger denna katastrof även under försvarssekretess i bland annat USA och Estland.)
Med storpolitik innebär att fler stater runt om i världen är involverade och det innebär även att exakt alla politiska partier i Sverige är involverade. Vi kan inte beskylla ett politisk parti för denna katastrof. Den tystnadskultur vi har inom svensk riksdag, åtminstone när det innefattar rikets säkerhet, omfattar alla politiska partier. Vilket jag då återigen vill påpeka att det antagligen är så det ska vara, handlar det verkligen om krigsfara så måste vi acceptera detta.

Det jag vill att svenska staten ska ta hänsyn till är att denna katastrof handlar om två skilda delar. Det ena delen får vi anta handlar om Estonias användningsområde och orsaken till Estonias förlisning, (jag skriver anta, i och med att hela Estonias utredning lyder under sekretess så har vi ingen reell sanning angående denna delen) den andra delen handlar om de oskyldiga passagerarna och oss anhöriga.

Passagerarna och vi anhöriga har överhuvudtaget inget med rikets säkerhet att göra? Varför fråntogs då vi anhöriga våra lagliga rättigheter redan på förlisningsdagen, den 28 september 1994, när svenska staten påbörjade en förundersökning gällande ”vållande till anans död”? Varför fråntas jag idag, år 2022, min rätt att få upp dessa frågor inom svensk domstol?
Vilka synnerliga skäl har alltså svenska staten att frånta mig mina lagliga rättigheter?
Vilka synnerliga skäl har svenska staten att begå brott mot de mänskliga rättigheterna och kränka mig mot två artiklar inom Europakonventionen?

Det är detta jag måste jag kämpa vidare för att få svar på!

Jag anser att jag har lika stor rätt till mina lagliga rättigheter på samma sätt som alla andra svenska medborgare.
Jag anser även att min pappas kropp tillhör oss, pappas familj, jag anser inte att den tillhör svenska staten.
Nu kan jag i och för sig inte finna någonstans vem som äger en död kropp, men precis alla jag känner har själva som anhöriga fått begrava sina egna familjemedlemmar.
Jag refererar till vad svenska kyrkan har skrivit till mig angående denna s k massgrav som vraket efter Estonia nu utgör, se nedan.
Svenska kyrkan fråntar sig allt ansvar för den påhittade gravfridslagen.
(Jag kommer ta upp mer angående denna konstruerade gravfridslag i kommande inlägg på min blogg, den kräver verkligen ett eget inlägg).
Ingen av alla dessa människor som miste sina liv denna natt har alltså fått bli begravda (trots detta har Sveriges regering hittat på en gravfridslag gällande ett betraktande av ett annat lands fartyg. Hur kan man ens hitta på en lag om frid över en grav när det inte ens finns någon grav?)

Det enda som man gjort för alla dessa döda är att man hållit en bön- och välsignelsegudstjänst, vilket skedde den 26 november 1994. Enligt svenska kyrkan skedde detta ”vid” förlisningsplatsen. Med ordet ”vid” avser svenska kyrkan 2100 meter nordost om vraket.
Alltså inte ovanför de omkomnas kroppar!
Vilket i sig är helt förståeligt … alla kan idag förstå att svenska kyrkan inte kunde hålla en bön- och välsignelsegudstjänst ovanför en massgrav … det ansågs antagligen inte riktigt passande för kristna människor. Därav ”lurade” svenska kyrkan oss anhöriga och lade gudstjänsten på en helt annan plats än ovanför själva vraket där de omkomna befann sig.

Svenska kyrkan uppger även att begravning sker om och när de omkomna återbördas till sina hemorter.

Det har gått 28 år … INGEN av de omkomna har återbördats till sin hemort!

//Åsa