Back to home
LIVET

MIN MAMMA!

 

Min mamma är död!

Att sitta vid en sjuksäng och vänta och hoppas är svårt!
Man vet faktiskt inte riktigt vad man hoppas på.   Det fanns ingen återvändo och mamma tyckte att det räckte.
Mamma ville få hjälp att på något sätt drogas ned för att slippa känna ångest över vetskapen av att hon hamnat i denna del av livets slutskede som hon alltid varit så otroligt rädd att få uppleva själv.
– Att bli liggandes på ett sjukhus utan någon form av värdighet och bara vänta … på döden –
Min mamma var inte rädd för att dö … hon var rädd för att leva, rädd för att överleva natten.
– Att vakna varje morgon i sjukhussängen och känna att hon fortfarande levde  … DET var mammas största ångest!
Vi pratade om döden varje dag. Mamma hade velat prata med en journalist (om hon hade haft kraften att kunna prata en längre tid). Mamma ville berätta sin version av att vänta på döden … en skrämmande version om att vänta i sekunder, minuter, timmar, dygn och veckor på att under plågsamma förhållanden fyllda av ångest få somna in.

Att se på, att inte kunna rädda, att inte kunna hjälpa.
De mest fasansfulla veckor jag någonsin upplevt, jag känner mig helt tom och utmattad!

Att ingen riktig hjälp fanns att få för att lindra denna oro, denna ångest som min mamma upplevde sina sista veckor på ett stort, modernt sjukhus i Huddinge, Sverige år 2017 gör mig rädd … fruktansvärt rädd!
Hur kan det vara möjligt att vi inte kommit längre inom vården i livets slutskede.
Ingen, INGEN människa ska behövas plågas sina sista veckor i livet!

Vi pratar mycket om djurplågeri i samhället.
Mamma kände att det var dags att även prata om människoplågeri.

 

 

Min MAMMA!

 

 

 

By Åsa, 14 maj, 2017
  • 27
27 Comments
  • Lena
    14 maj, 2017

    Åh Åsa vad jag beklagar din förlust! Jag förlorade min mamma i december och den sista tiden var hemsk. Idag ångrar jag de samtal och ord som aldrig blev sagda. Och hur jag ville lyfta hennes ångest och smärtor från henne. Stor varm kram till dig.

  • Karin
    14 maj, 2017

    Beklagar Åsa. Varm kram till dig

  • Anna Fröjlinger
    14 maj, 2017

    Så fint du skriver, och en så vacker symbolik i din bild…
    Stor kram
    Anna

  • Hanna
    14 maj, 2017

    Beklagar sorgen!

  • Ekenäsliv
    14 maj, 2017

    Åsa…
    Beklagar din sorg ur djupen av mitt hjärta.
    Kärlek och varm kram till dig <3

  • Ninni
    14 maj, 2017

    Åsa,
    Jag håller fram mina armar
    öppnar min famn för omfamning om Dig
    Luta Dig mot mig…känn mina armar omsluta Dig
    Vila i min famn…där jag vill ge Dig värme omtanke
    i innerlig omfamnande kram med medkänsla i
    Din känslor
    Dina tankar
    Din sorg.
    Ninni.

    Ninni

  • Karoline
    15 maj, 2017

    Var med om samma sak i somras på samma sjukhus. Min moster gick bort, gast hon var mer storasyster än moster. Det känns som det är gången att man ska plågas i väntan på döden. Sjukhusen verkar tycka att det är så det ska vara. Att vara i konstant dödsångest och också låta de anhöriha

  • Karoline
    15 maj, 2017

    Låta de anhöriga plågas så. Det är inte ok.

  • Pernilla
    15 maj, 2017

    Tänker på dig. Var med om en liknande situation förra våren när min mormor låg inför döden. Att se en människa som man minns full av liv ligga och plågas gör ont. Varm kram Pernilla

  • Sp
    15 maj, 2017

    ❤️

  • Maria/Husligheter
    15 maj, 2017

    Beklagar verkligen sorgen, Åsa! Varma kramar!

  • tina
    15 maj, 2017

    Beklagar din sorg Åsa!
    Har varit med om precis det du beskriver….man känner sig hjälplöst liten, och vill inget annat än att den man älskar ska slippa ångest och väntan på det oundvikliga. Min mamma gick bort för snart 25 år sedan, och jag blir så sorgsen att du beskriver liknande som jag/vi upplevde.
    Varmaste kramen till dig och de dina i er svåra och jobbiga tid.

    tina

  • Ingmarie We/Refugium
    15 maj, 2017

    Det är förfärligt det du skriver om Åsa. Att både den sjuke och de anhöriga skall behöva drabbas av en sådan ångest och oro. Och Sverige som en gång i tiden var ett föregångsland när det gällde sjukvården. Har den bästa sjukvården blivit den sämsta? Det låter så bra när man talar sjukvården i tidningar mm men verkligheten är skrämmande! Det vore humanare att införa dödshjälp än att låta människar få lida så. Ett vanligt argument mot dödshjälp brukar vara att med bra palliativ vård efterfrågas inte dödshjälp! Din berättelse (och många andras) visar att så är det ju inte! Europadomstolen i Haag?

  • Monica Kallin-Ticconi
    15 maj, 2017

    Ah,vad sorgligt,beklagar verkligen din förlust.Såsorgligt att läsa det du skriver,borde ju inte vara så.Sorgen är stor,jag vet. Man får ta en dag i sänder,så är det. Ord är överflödiga här,så en stor,stor styrke- kram till dig.
    monica i Rom

  • Annette nygren
    15 maj, 2017

    Så fint och bra skrivet.

  • Margareta Widell
    15 maj, 2017

    Hare varit ute och gått med vår hund, tänker så bra då, och min första tanke var när jag läste din text, så skönt att det är över.
    Är förvånad att din mor inte fick så mycket av något preparat så att hon bara hade kunnat ligga och dusa. Men nu är de svåra veckorna över och det praktiska tar vid och sorgearbetet ska börja.
    Hoppas du kan glädjas åt vår underbara årstid och ditt hjälpsamma lilla barnbarn.
    Med stor varm kram från Margareta

  • Annette nygren
    15 maj, 2017

    Så fint och bra skrivet.
    Vad gör vi?

  • Monica
    15 maj, 2017

    Har precis gått igenom samma sak. Min pappa åkte fram och tillbaka mellan sjukhuset och ett korttidsboende. Han höll humöret uppe för oss, familjen, men i slutet berättade personalen för oss att på kvällarna fick han ångestdämpande medicin för han hade dödsångest, grät och var rädd! För oss höll han humöret uppe, han ville inte vara på ett hem, det var hans värsta mardröm. Han somnade in för exakt tre veckor sedan på sjukhuset och jag, min mamma och syster vakade hela natten och höll honom i handen. Det var så tufft när han dog, samtidigt som man kände en ro för både hans och vår skull, men så tomt det är. Att inte kunna ringa, höra hans röst, prata med honom….det är det värsta!
    STOR kram till dig Åsa
    Monica i Lerum

  • Anncha, stiligahem
    16 maj, 2017

    Åh Åsa så ledsamt att höra och läsa.mun älskade pappa gick bort för två år sedan och jag minns allt. Han flyttades från sjukhus till palliativ vård. Vår upplevelse är att de gjorde allt för att lindra i underlätta. Så trist att höra om dina erfarenheter. Varmaste tankar i din och er familjs sorg

    /anncha

  • M
    17 maj, 2017

    Mine tanker er hos deg
    og dine
    i denne tunge stund.

  • Madde
    18 maj, 2017

    Tre gånger har jag suttit bredvid och inväntat det slutliga. Delat ångest, rädsla och förtvivlan. Fått säga att vi kommer klara oss, du får gå nu trots att hjärtat brister vid blotta tanken att behöva vakna utan denna människa som funnits hos mig varje dag i mitt liv. Önskar det fanns ett annat vis, en möjlighet att själv få välja när livet ska vara till ända. Att kunna samla sina kära och få somna in när ingen annan väg finns att gå.
    Beklagar verkligen din sorg och din upplevelse!

  • Helena
    18 maj, 2017

    Åh, jag beklagar verkligen sorgen och de hemska upplevelserna på sjukhuset. Tänker på dig Kram Helena

  • Susan
    23 maj, 2017

    Oh Åsa! Så sorgligt. Jag beklagar verkligen din förlust och den otroligt svår tid du har haft. Att varken hon eller ni fick stöd är svårt att fatta. Tänker på dig

  • Bella
    23 maj, 2017

    Beklagar sorgen av din mamma Åsa. Så sorgligt att läsa och ger mig en stor klump i magen.
    Ingen ska behöva ha det så här!
    All kärlek till er

  • camilla raihle
    25 maj, 2017

    Beklagar din förlust, Åsa. Vill inte ens tänka på den dagen min mamma inte finns längre. Ska bli ännu bättre på att ta vara på tiden med mina föräldrar. <3

  • Mina
    30 maj, 2017

    Jag beklagar sorgen Åsa, och särskilt det ni gick igenom som ni inte borde ha behövt.

    Det hjälper såklart inte alls, men jag blev själv så berörd av den här artikeln om just patienters kontroll över hur de dör: https://www.nytimes.com/2017/05/25/world/canada/euthanasia-bill-john-shields-death.html?_r=0. Intervjuerna mm på podcasten The Daily (med personerna från artikeln) var också fantastiska.

    Kram,
    Mina (Mini Piccolini)

  • Elin
    31 maj, 2017

    Beklagar sorgen. Min pappa gick bort för ett halvår sedan. Vi satt o vakade i nästan två dygn. Han hade åkt in och ut från akuten, korttidsboende och kortare perioder inlagd på avdelning under ett års tid. Han var lätt dement, men kände uppenbarligen oro och ångest han med.

    Han fick mycket smärtstillande och ångestdämpande de sista två dygnen. Vet ej vad mer de kunde gjort, ej heller vi, som satt vid hans sida hela tiden.

    Undrar hur du tänker, vad vården borde ha gjort. Fick inte din mamma ångestdämpande. Men det kan ju aldrig hjälpa helt. Dödsångest, kan vi någonsin komma ifrån det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

HÄR HITTAR DU MIG PÅ INSTAGRAM

@atmycasa