25 juni 2026
Resan har startat och jag är inte ens medveten om att den har startat.
Jag vet inte varifrån jag kommer.
Jag vet inte varför jag hamnade just här.
Jag vet inte ens att jag är jag.
En dag inser jag att någon kallas mamma.
En annan kallas pappa.
En tredje kallas bror.
En fjärde kallas hund.
Tillsammans verkar de utgöra något som alla omkring mig kallar familj.
Det finns en lägenhet.
En säng.
En handduk i badrummet som tydligen är min.
Jag har fortfarande ingen aning om varifrån jag kom, och lika lite vet jag varifrån alla andra kom.
De bara finns där.
Precis som jag.
Sedan blir det ännu värre.
Det börjar dyka upp människor som kallas mormor och morfar.
Farmor och farfar.
Moster.
Faster.
Morbror.
Farbror.
Kusin.
Vem hittar på allt detta?
Jag försökte förstå logiken.
Det gick sådär.
Min moster Birgit var syster till min mamma.
För mig var det fullständigt självklart att hon borde heta morsyster Birgit.
Men det fick man tydligen inte säga.
Så jag kompromissade.
Hon fick heta Morbror Birgit.
Det verkade betydligt rimligare.
Problemet var bara att jag också hade en Morbror Bertil.
Han var gift med min mammas syster.
Han var alltså inte min mammas bror.
Ändå kallades han morbror.
Här började jag misstänka att vuxenvärlden inte hade full kontroll på sina egna regler.
Ju mer jag lärde mig om släkten desto mindre förstod jag.
Och så hade vi kusinerna.
Kusiner hit.
Kusiner dit.
Alla var kusiner.
Men vem var egentligen vem?
När jag långt senare slog upp ordet kusin upptäckte jag att det kommer från latinets consobrinus, som betyder mors systers barn.
Jaha.
Men tänk om barnet var mors brors barn?
Eller fars systers barn?
Eller fars brors barn?
Varför får bara moderns syster vara med i ordets ursprung?
Och viktigast av allt:
Vem i hela världen är fadern?
Det var ingen som verkade bry sig om honom.
Consobrinus.
Mors systers barn.
Men vem fan är fadern?
//Åsa Eriksson-Myrberg
