Innan något annat behöver detta sägas.
Det finns något jag behöver vara tydlig med från början.
Jag har aldrig polisanmält själva katastrofen. Jag har aldrig påstått mig veta exakt vad som hände den natten. Jag vet inte varför färjan förliste.
Det jag polisanmälde var det som aldrig skedde efteråt.
Jag polisanmälde att svenska staten aldrig genomförde någon sjöförklaring.
Utan en sjöförklaring vet vi i juridisk mening inte om en färja faktiskt har förlist. Vi vet inte vilken färja det var.
Vi vet inte vad som hände.
Jag polisanmälde att detta aldrig prövades i domstol.
Att de överlevande aldrig fick vittna under ed. Inte ens den överlevande besättningen.
Jag polisanmälde att de omkomna aldrig togs om hand.
Svaren på dessa tre frågor har aldrig utretts, aldrig prövats, aldrig fått ett rättsligt avslut.
Det är detta jag menar med mörkläggning.
Inte ubåtar. Inte militära transporter. Inte andra teorier.
För mig är det sådant som kommer efteråt. Symtom.
Jag har hela tiden sökt orsaken.
Och för mig är orsaken enkel att formulera, men svår att ta in:
Varför plockade man inte upp de döda som gick att plocka upp?
Varför hölls ingen sjöförklaring?
Varför prövades detta aldrig i domstol?
Det är där allt börjar. Och det är där allt tog stopp.
// Åsa Myrberg Dotter till Dan-Anders Adrian Myrberg