Kategori: Söndertrasade sanningar

SÖNDAGEN DEN 16 OKTOBER

I dag ska vi titta lite närmare på den konstruerade, det vill säga påhittade gravfridslagen, närmare bestämt propositionen till denna påhittade lag. Denna proposition överlämnades till Sveriges riksdag (det vill säga till alla riksdags partier) den 30 mars 1995 av statsminister Ingvar Carlsson och justitieminister Laila Freivalds för ett godkännande.

I förra delen beskrev jag lite av det skådespel som inträffade innan den 15 december 1994 då statsminister Ingvar Carlsson går ut med den fruktansvärda uppgiften att inget ska göras för att omhänderta de omkomna.
Ett beslut totalt fattat från tomma intet i och med att både polis, sjöfartsverket, Rockwaters dykare uppgett att det var relativt enkelt att omhänderta de omkomna som gått att återfinna.
Chocken är total bland oss anhöriga!

Så inte nog med att våra familjemedlemmar omkom. Sveriges regering och riksdag förbjuder dem dessutom möjlighet att få bli begravda.

För att få legimitet att tvinga dessa barn, kvinnor och män att ligga kvar i och utanför vraket efter MS Estonia konstruerar då Sveriges regering och riksdag i samarbete med Sjöfartsverkets jurist, Johan Fransson, en helt ny lag. Lag (1995:732) ”om skydd för gravfrid vid vraket efter passagerarfartyget Estonia” https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1995732-om-skydd-for-gravfriden-vid-vraket_sfs-1995-732

Sveriges regering och riksdag hittar alltså på att lagen ska innebära gravfrid för de omkomna. I Sverige har vi sedan 1800-talet redan en lag som heter griftefridslagen, den hittar vi i vår brottsbalk 16 Kap. 10 §. Denna lag, alltså lagen om griftefrid kan inte regeringen och riksdagen använda sig av eftersom griftefridslagen gäller över en GRAV, det vill säga det gäller över en grav där någon som befinner sig i som har blivit be…gravd!
I och med att ingen av dessa runt 1000 döda människor aldrig har blivit begravda så måste alltså regering och riksdag hitta på en helt ny lag.
Sagt och gjort regering och riksdag konstruerar helt enkelt en ny lag som skall passa deras syfte.  De omkomna ska absolut INTE få omhändertas och bli begravda!

Vår vanliga lag, griftefridslagen,  lyder dessutom enbart under 25 år. Den nya påhittade lagen om ”gravfrid” lyder för all framtid. Detta innebär att våra barn, syskon, partners och föräldrar som miste sina liv natten den 27-28 september 1994 tvingas ligga kvar i den s k massgraven för evigt.

Dessa människor ska alltså aldrig någonsin få bli begravda!

Vi ska nu titta lite närmare på denna påhittade ”gravfridslagen” vi börjar med propositionen till lagen: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/skydd-for-gravfriden-vid-vraket-efter_GI03190

Här måste vi observera att området som lyder under denna påhittade ”gravfridslag”, se nedan, är så mycket större än själva vraket efter Estonia.
Lagen gäller alltså inte enbart vraket, utan även ett anslutande område på Östersjöns botten. ”Dykning och annan undervattensverksamhet får INTE BEDRIVAS I VRAKET  efter passagerarfartyget Estonia eller INOM DET OMRÅDE som anges i 1 § andra stycket”

Undrar hur det kommer sig?  Vad är det man inte får dyka efter och upptäcka inom just det området?

Vi vet att när Sveriges regering, även detta under ledning av Ingvar Carlsson, skulle gjuta in våra familjemedlemmar liksom hela vraket i betong så beslutade regeringen dessförinnan att lägga ut en markväv på ett område av 65000 kvm, d v s ett område lika stort som 60 st normala villatomter.
Därefter höjde man havsbotten på detta 65000 kvm stora område med 300 000 ton grus och sten … vad är det Sveriges regering och riksdag har velat dölja därunder?
Observera dessutom att detta med att höja Östersjöns botten på just dessa 65000 kvm kostade oss skattepengar runt 300 miljoner kronor (år 1995)
Vad fick vi för de pengarna?

Vidare kan vi läsa, nedan, utdrag att det vid katastroftillfället fanns, enligt en uppskattning gjord med ledning av passagerar- och besättningslistan, över 1000 personer ombord och att det idag saknas omkring 800 människor.  Vilket i sig är konstigt i och med att regeringen gått ut med att 852 personer omkommit, och vad vi vet idag har 93 döda kroppar, de som befann sig i livbåtar, omhändertagits och blivit begravda. Hur kan då regeringen gå ut med att 852 människor har omkommit? Den svarta arbetskraften, huvuddelen städare på MS Estonia, vilka framförallt kom från Pakistan finns ju inte med på någon lista. Fripassagerare, det vill säga besättningsmän/kvinnors familjemedlemmar som ev. var med denna natt finns ju inte heller registrerade någonstans.
Dessutom omnämns i polisens förundersökning att man befarar att det fanns åtminstone 1 container med iranska, kurder dvs, flyktingar med på färjan denna natt. Vilket förekommit bland annat i februari 1994 https://www.dn.se/arkiv/inrikes/svag-knackning-raddningen/

Att påstå att 852 människor miste sina liv kan på inget sätt stämma, det är enbart de som finns med på passagerar- och besättningslistan som man helt klart vet fanns med på färjan denna natt. De övriga vet vi inget om i och med att ingen heller brytt sig om att utreda denna katastrof.

Det fruktansvärda med detta är dessutom att de människor som INTE fanns med på varken passagerar- eller besättningslistan har aldrig heller fått någon ersättning från försäkringsbolaget Skuld. Dessa människor vet alltså ingen ens om vad som hände med dem, de är bara borta.Vi läser vidare i propositionen:
”Regeringen beslutade den 15 december 1994 att Estonia inte skall
bärgas och att några åtgärder för att ta upp de omkomna inte skall
vidtas.
Vi kan läsa, Nedan,  att Sjöfartsverket bedömer att man kunde ta upp mellan 100-300 kroppar med hjälp av dykare. Tidigare har polisen, den 29 september 1994, uppgett att man kunnat ta upp ca 125 döda kroppar (de som låg utanför vraket) sammantaget hade kanske alltså närmare 500-600 av de omkomna kunnat omhändertagits om INTE Sveriges regering och riksdag sagt NEJ.

Och nu kommer vi till den allra viktigaste delen i denna proposition och även till sanningen om denna påhitta lag.  Regeringen beslutar alltså det cypriotiska fartyget som lyder under estnisk flagg,  MS Estonia ska betraktas som en gravplats.

Vilken jurisdiktion lutar sig Sveriges regering och riksdag emot när de beslutar att en annans stats fartyg ska betraktas som grav?
Vilken domsrätt har Sverige att anlägga begravningsplatser på Östersjöns botten, på internationellt vatten?
Vilken jurisdiktion använder sig Sverige av när de begraver dessa människor?
Vem har vigt begravningsplatsen?
Vem förrättade själva begravningen?
Varför var inte jag inbjuden till min egen pappas begravning?

”I regeringsbeslutet sägs vidare att platsen där fartyget förliste skall
betraktas som en gravplats. För att säkerställa att gravfriden respekteras skall fartyget täckas över och särskilda åtgärder vidtas i samarbete med de estniska och finländska regeringarna för att skydda gravplatsen rättsligt.”

Är det verkligen så att om Svenska staten lagstiftar att olika saker ska betraktas som gravar … blir det då verkligen en grav?

Jag betraktar på inget sätt vraket efter MS Estonia som en grav, jag betraktar det exakt för vad det är … ett vrak.

Jag som anhörig som efterlevande, menar att denna konstruerade/påhittade ”gravfridslag” är något av det största SVEK en stat kan utsätta sina medborgare för. Genom denna lag fråntar staten oss anhöriga alla våra lagliga och mänskliga rättigheter. Det vill säga Svenska staten hittar på en lag som gäller över alla andra lagar vi anhöriga egentligen skulle haft tillgång till.

Rent ut sagt:   Sveriges regeringar och riksdagar FÖRBJUDER dessa omkomna människor att få omhändertas och bli begravda.

Nedan kan vi även läsa att regeringen omnämner vår ordinarie griftefridslag och visar på att straffskalan ska vara densamma för denna nya påhittade ”gravfridslag” och återigen ska vi ställa oss den enkla frågan: Hur kommer det sig då att vår regering och riksdag inte använder sig av denna gamla lag vi redan har i svensk brottslag.
Jo, av den enkla anledningen att när vi talar om brott mot griftefriden talar vi om brott mot en GRAV. När det gäller Estoniakatastrofen talar vi om ett brott mot ett VRAK.  Det vill säga det riktiga namnet på denna lag borde alltså vara Lag (1995:732) ”om skydd för vrak”friden” vid vraket efter passagerarfartyget Estonia”

Detta är något av de värsta bedrägerier en stat kan göra mot sina egna medborgare och detta händer i Sverige nu i modern tid.

Tittar vi lite närmare på lagtexten till lag (1995:732) ”om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia”: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1995732-om-skydd-for-gravfriden-vid-vraket_sfs-1995-732

I denna lagtext nämns inget om att detta enbart handlar om ett betraktande av ett vrak, dessutom av en annan stats fartyg, Cypern.  Utan här väljer regeringen och riksdagen uppsåtligt att enbart benämna ordet ”gravfrid” allt för att vi anhöriga och Svenska folket ska tro att det finns någon form av ”gravfrid” på denna hemska katastrofplats.

Det relativt stora område runt själva vraket nämns däremot väldigt utförligt, undrar hur det kommer sig?
Vad är det som kan tänkas befinna sig i detta område runt om vraket som ingen heller får dyka ned för att undersöka.
Denna påhittade lag påstås ju officiellt bero på att ingen ska kunna dyka ned och plundra de omkomnas kroppar, varför väljer då Sveriges regering och riksdag att även förbjudna dykningar runt om vraket.
Vad finns det där att plundra?
Regeringen kan ju inte skylla på att det ligger döda människor runt om vraket i och med att regeringen redan valt att krossa och gömma dessa kroppar under 300 000 ton sten, grus och sand.

Vad finns det runt vraket som ingen får veta om?

Idag pratar vi mycket om det otäcka med massgravarna som anläggs i Ukraina i samband med det fruktansvärda krig som pågår där just nu.

År 1994 när Sveriges regering och riksdag uppsåtligt valde att anlägga en massgrav på Östersjöns botten var det ingen som kommenterade det otäcka med det. Hela Sveriges journalistkår höll käft!

Dessa människor som omkom i samband med MS Estonias förlisning ligger idag fortfarande kvar,  omkullkastade, halvnakna i högar inuti i korridorerna på MS Estonia. Barn, kvinnor och män och för de döda själva bland helt främmande människor.

Detta är vad som i alla övriga delar av världen kallas för massgravar men som i Sverige benämns som gravfrid.

Hur kan det komma sig?

I morgon ska vi titta lite närmare på mina polisanmälningar jag gjort vad gäller denna påhittade lag och på vilket sätt den korrumperade polis- och åklagarmyndigheten använder sig av denna lag i år 2022.
Vi ska även titta lite närmare på dokumentärfilmaren Henrik Evertsson och hans roll i att förvilla oss anhöriga och hela svenska folket med sin ”påhittade” dokumentär ’Estonia – fyndet som ändrade allt’

Tusen tack för att ni läser detta och stöttar mig i mitt arbete för min rätt att få begrava min pappa❤️

//Åsa

👉 Besök min YouTube-kanal här

Text och research: Åsa Myrberg

Torsdagen den 13 oktober 2022.

Andra delen av hur hanteringen av Estoniakatastrofen gick till under ledningen av statsminister Ingvar Carlsson.
Första delen av regeringen och riksdagens hantering under ledning av Ingvar Carlssons hantering hittar du här: https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/dags-att-prata-om-regeringen-under-ledning-av-den-f-d-statministern-ingvar-carlsson/

Den svenska regeringen och riksdagen under ledning av Ingvar Carlsson valde att lägga hela ansvaret för Estoniakatastrofen, Europas största civila katastrof i modern tid, på kommunikationsdepartementet.
Kommunikationsdepartementet är det departement som ansvarade för Sjöfartsverket. Ansvaret föll då på en helt nytillträdd kommunikationsminister, Ines Uusman, en kvinna som totalt saknade tidigare erfarenhet av regeringsarbete.
Hur kan statsminister Ingvar Carlsson välja att lägga ansvaret på Europas största civila katastrofen på en enda person, dessutom en människa med noll kunskap av vad en sådan katastrof som detta innebär, med minst 1000 omkomna människor, dessutom med noll erfarenhet av regeringsarbete.

Varför läggs  ansvaret på kommunikationsdepartementet när det enda logiska hade varit att ansvaret låg på justitiedepartementet och utrikesdepartementet?
Varför blir ens Ines Uusman kommunikationsminister vid detta tillfälle när Europas största civila katastrof inträffat och med dessutom noll erfarenhet av regeringsarbete?
Varför bli Uusman ensam ansvarig över Europas största civila katastrof i modern tid, tillsammans med en jurist från Sjöfartsverket?

Vilket skäl hade statsminister Ingvar Carlsson för att välja detta?
Med bland annat tanke på de oerhört komplexa frågeställningar som aktualiseras inför beslutet i bärgningsfrågan?

Jag menar att allt detta gjordes uppsåtligt i och med att regeringen redan den 29 september 1994 genom regeringsbeslut K 94/2409/2 fråntagit polisen och därmed även justitiedepartementet deras arbetsuppgifter och deras ansvar.
Regering och riksdag blev därmed tvungna att använda sig av ”fel” departement i och med att utredningen skulle skötas av Sjöfartsverket, som låg under kommunikationsdepartementet.
Hade ärendet skötts på ett korrekt sätt från regering och riksdags sida hade hela ansvaret för utredningen legat på polis- och åklagarmyndighet och justitiedepartementet som det alltid gör vid olyckor och katastrofer i Sverige.
Polis- och åklagare kunde då i sin tur valt att ta hjälp av Sjöfartsverket, men Sjöfartsverket som myndighet har absolut inte i uppgift att ”låtsas” vara polis- och åklagare.
Polismyndigheten och åklagarmyndigheten är de två myndigheter som utreder brottsliga gärningar i Sverige. Polismyndigheten är den myndighet som ansvar för eftersökning av saknade personer och omhändertagande av omkomna människor.

Varför fick inte andra departement hjälpa till med denna oerhört komplexa katastrof? Exempelvis det enda självklara justitiedepartementet, som ansvarar för rättsväsendets myndigheter. Civildepartementet, som hade ansvar för kyrkofrågor och frivilliga organisationer och Socialdepartementet, med ansvar för bland annat hälsa- och sjukvård?

Sveriges regering och riksdag under ledning av Ingvar Carlsson väljer helt enkelt bort allt logiskt och lägger i stort sett hela ansvaret på två personer, en jurist Johan Fransson från Sjöfartsverket och en nyanställd, med noll erfarenhet, kommunikationsminister Ines Uusman.

Idag är Sjöfartsverkets jurist Johan Fransson död, som av en händelse dog han strax innan dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrade allt’ hade premiär. En dokumentär har dessutom vägrade av vara med i.
Ines Uusman lever dock än och vad har hon att säga till sitt försvar för allt det elände och de sorger hon utsatte oss anhöriga till minst 550 svenska medborgare som miste sina liv i denna katastrof https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rgA1Ba/ex-ministern-ines-uusman-om-estonia-for-min-del-har-jag-lamnat-det

– ”Jag har inte sett dokumentären eller börjat läsa på heller och det finns en anledning till det. Det är 26 år sedan. Jag har inga kommentarer”, säger hon.
”För min del har jag lämnat det” säger Ines Uusman.

Tänk så lätt en del politiker har det. Dessa fruktansvärda brott hon gjort mot Sveriges befolkning har hon lämnat bakom sig. Det betydde alltså ingenting för henne att dessa barn, kvinnor och män fråntogs deras rätt att bli begravda.
Det betyder ingenting att Ines Uusman var en av dem som var allra mest ivrig för att begrava dessa människor i betong. Uusman menar att det har gått 26 år, hon bryr sig inte.
Inte med ett enda orda visar hon någon som helst empati för oss alla efterlevande, som varken fått veta varför våra familjemedlemmar mist sina liv denna natt och som aldrig heller fått veta varför Sveriges regeringar/riksdagar förbjöd polisen att omhänderta de omkomnas kroppar.

Förstår denna människa vilket elände och vilken tragedi hon har skapat?

Förstår hon att vi, efterlevande definitivt inte har lagt detta bakom oss?
Förstår hon att våra barn, syskon, partners och föräldrar som inte enbart tvingades offra med sina liv utan dessutom förbjöds att få bli begravda av Ines Uusman själv, i samarbete med Ingvar Carlsson och övriga hela regeringen och riksdagen, fortfarande ligger kvar i den s k massgraven?

Vad är detta för sort människa? Vad är innehållet i hennes hjärta?  Sten?
Har hon inte själv haft en mamma eller en pappa. En pojkvän, man, syskon eller ett barn. Hade hon  själv lämnat allt bakom sig om hennes mamma eller barn låg kvar i massgraven?

Hur är detta möjligt att detta kan hända, denna Ines Uusman, född 1948, måste vara en av de mest känslokalla kvinnor jag någonsin träffat på.
Som en stenstod stod hon framför oss år 1994 och upprepade om och om igen, som i ett mantra … DE OMKOMNA SKA INTE OMHÄNDERTAS, DETTA MÅSTE NI ACCEPTERA!

Inte med ett enda ord visar hon heller något förstående över att vi efterlevande genom bland annat hennes personliga agerande dessutom fråntogs precis alla våra lagliga och mänskliga rättigheter i och med att ansvaret över orsaken till MS Estonias förlisning aldrig fick komma upp i svensk domstol.

Ansvaret vem som beordrat att den civila passagerarfärjan MS Estonia skulle användas som militärt transportfartyg, fick alltså inte utredas inom svenskt rättsväsende, detta belades med åtalsimmunitet, det vill säga det som kallas abolition. Vi får anta att detta skedde redan i december 1994,  i och med att svensk polismyndighet fick påbörja en förundersökning gällande ”vållande till annans död” men den pågick enbart i två månader oktober och november 1994, därefter finns ingen dokumentation i förundersökningsliggaren. Inte heller finns någon dokumentation i förundersökningsliggaren gällande september 1994, trots att åklagarmyndigheten påbörjade FU redan den 28 september 1994 och dagen efter blev chefsåklagare Birgitta Cronier tilldelad uppdraget.

Vi alla vet att det är förbjudet att använda civila passagerarfärjor som militära transportfartyg. Det är förbjudet att använda människor som levande sköldar för att frakta olika former av krigsmaterial. Antagligen är det därför regeringen beslutar att lägga orsaken till katastrofen under detta lagrum vi hittar i vår grundlag:
RF 12 Kap. 9 § 2:a stycket ”Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas”
D v s abolition!

Med detta menas alltså att vår regering, helt på egen hand, får bestämma att om de anser att en brottslig gärning, i detta fall att använda en civil passagerarfärja som ett s k krigsfartyg, inte ska utredas då kan helt enkelt regeringen att lägga denna brottsliga gärningen under detta lagrum.
Därav har aldrig detta utretts av svensk rättsväsende, trots att bevis finns att MS Estonia användes som militärt transportfartyg vid två tidigare tillfällen i september 1994. Detta framkom i uppdrag granskning år 2004, https://riksarkivet.se/Media/pdf-filer/NAD/Fo_2004_06.pdf
Svensk rättsväsende var/är alltså förbjudna att utreda denna brottsliga gärning, p g a att det är lagstiftat på det sättet.
Därmed sker aldrig någon utredning år 2004/2005 om detta att Sverige uppsåtligt valt att använda denna civila passagerarfärja som militärt transportfartyg d v s ett krigsfartyg trots att bevis framkommit genom både genom programmet ”uppdrag granskning” och likaså av f d hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt.

I december 1994 ger Sveriges regering tillsammans med Sjöfartsverket i uppdrag åt dykföretaget Rockwater att dyka ned för att, som man officiellt påstår, undersöka om det går att bärga några omkomna.
Vi vet idag att polisen redan dagen efter katastrofen, den 29 september 1994, hade långt gångna planer på hur det skulle kunna omhänderta de omkomna som gått att återfinna om det inte hade varit så att Sveriges regering under ledning av Carl Bild samma dag, d v s den 29 september 1994 har förbjudit polisen att omhänderta de omkomna.
Vi vet också idag att Sjöfartsverket redan den 11 oktober 1994 i sin rapport dnr 199-9440401 uppget att det var fullt möjligt att omhänderta de kroppar som gått att återfinna.
Trots allt detta hittar då regering på att Rockwater ska undersöka om det går att omhänderta de omkomna (vilket alla alltså redan visste om att det gick och vilket självklart redan skulle ha gjorts under oktober/november 1994 om bara polisen hade fått göra det.)

Enligt uppgift från Rockwaters dykledare Ray Honour, den 11 april 2021, uppgav han att Rockwaters dykare användes som en form av kameramän helt styrda av Svensk polis, hans ordval är ”dykarna var polisens ögon”
Rockwaters uppgift var enbart att göra som polisen sa åt dem att göra. Det vill säga det är inte Sjöfartsverket som håller i dessa dykningar som det påstås i den officiella versionen, den inofficiella reella sanningen är att det är polisen som håller i dykningarna. Här återkommer vi till detta med en officiell sanning och en reell sanning, vilket jag förklarade här: https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/en-officiell-sanninge-eller-en-inofficiell-sanning/
I detta fall får vi väl anta att det är säkerhetspolisen, som år 1994 löd under Rikspolisstyrelsen, som var med på Rockwaters dykplattform och styrde dykarna. Tore Forsberg, chef för Säkerhetspolisens rotel som bedrev kontraspionage hade redan tidigare gått ut i svensk dagspress med uppgiften att säkerhetspolisen påbörjat en utredning av orsaken till MS Estonias förlisning. Forsberg uppgav även till journalisten Sven Anér att han deltagit på Rockwaters dykplattform vilket Sven Anér i sin tur uppgivit till Lars Borgnäs https://www.svt.se/nyheter/inrikes/krigsmateriel-fraktades-pa-estonia.
Man kan även i den påbörjade FU av Rikspolisstyrelsen se att det är Walter Kegö, även han anställd av säkerhetspolisen, som leder vidare utredningar gällande MS Estonia.

Hittade denna artikel i press gällande just dessa två män https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/gravde-ner-parmarna-om-palme-i-tradgarden/

Man måste då ställa sig frågan var säkerhetspolisens utredning gällande Estoniakatastrofen finns, är även den nedgrävd i någons potatisland, Walter Kegös kanske?

Så vad hade polisen/sjöfartsverket egentligen för anledning att utreda om det gick att omhänderta de omkomna kroppar. Polisen hade ju redan den 29 september 1994 uppget hur de omkomnas kroppar skulle omhändertas.
Sjöfartsverkets rapport gällande denna dykning utförd av Rockwater finns att finna. Sjöfartsverket uppger återigen att det går att omhänderta de omkomna som går att återfinna,  vilket även dykarna konstaterar i dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’

Trots detta beslutar Sveriges regering och riksdag att inget ska göras för att omhänderta de omkomna.
Vad är det då som polisen kommit fram till vid dykningarna som gör att Sveriges regering beslutar att inget ska göras för att omhänderta de omkomna, det vill säga helt emot vad Sjöfartsverket kom fram till.

Var kan man finna vad polisen kom fram till vid denna dykexpedition som måste ligga till grund för att Sveriges regering och riksdag beslutar att absolut inget får göras för att omhänderta de omkomna och som dessutom leder vidare till det fruktansvärda beslutet att både alla omkomna, hela vraket och en stor del av Östersjöns botten runt förlisningsplatsen måste täckas med sand, grus och betong?

Sveriges regering och riksdag la alltså ned ca 15 miljoner av skattebetalarnas pengar på att dyka ned i vraket, filma döda människor ansikten, plundra vissa av de dödas kroppar, plocka upp dokumentation och länge leta efter en dokumentportfölj tillhörande en vapenhandlare vid namna Voronen.
Men trots att alla dessa dykare var på plats, för en kostnad av runt 15 miljoner, förbjöds dykarna alltså att omhänderta de omkomna, som de dessutom var tvungna att flytta på för att kunna slå sig in i olika hytter. Dykarna uppgav i dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’ att det var fruktansvärt vidrigt att de inte fick omhänderta de omkomna. Dykarna säger att det hade varit lätt att lägga dessa döda människor i liksäckar och bärgat upp dem till ytan.
Dykarna uppgav dessutom i dokumentären att kropparna var i fint skick, kvinnor hade t o m läppstift kvar på sina läppar.

Så varför omhändertas inte en enda omkommen kropp vid dessa dykningar, trots att svenska staten lagt ut åtskilliga miljoner av svenska skattepengar för att dessa dykningar skulle ske?

Varför påstår regeringen och Sjöfartsverket officiellt att detta handlar om de omkomna? För sanningen är att inte en enda tanke handlar om de omkomna, i och med att inte en enda av de omkomna får omhändertas?
Istället väljer polisen på Rockwaters dykplattform att beordra dykare att flytta på de omkomnas kroppar, lyfta upp vissa av dem och fotografera deras ansikten för identifiering och dessutom använda mycket dyr tid för att söka efter en vapenhandlares, Alexandr Voronins, dokumentportfölj? https://www.alandstidningen.ax/insandare/estonias-forlisning-maste-utredas-utomstaende

Varför var detta så betydligt mycket viktigare än att omhänderta de omkomna?

Och varför valde inte Sveriges regering och riksdag att göra bägge sakerna, omhänderta de omkomna och dessutom leta efter den viktiga dokumentation som tydligen polisen behövde.

Vad gäller identifieringen av Alexandr Voronins dokumentportfölj, som hittas i hytt 6230 så kan ni som är intresserade av den inspelningen se och lyssna på band 15 hos Riksarkivet där kan man följa dykaren och dykledningen i deras arbete med att bryta upp dörrarna till hytterna runt om Voronins hytt.

Här kan man väldigt lätt ställa sig den enkla frågan: Om denna dykning skulle innebära vad man officiellt gått ut med, alltså undersöka om det gick att bärga någon omkommen, vad fanns det då för skäl till att bryta upp olika dörrar till hytter och leta efter en väska, på vilket sätt skulle det hjälpa de omkomna till att få bli omhändertagna?
Allt är bedrägeri, de omkomna får absolut av någon anledning inte omhändertas.
Hur kan det komma sig, varför får inte kropparna omhändertas?

När så Rockwater dykarna har varit nere och bekräftat att de kroppar de sett är i fint skick och relativt lätt att omhänderta så väljer alltså ändå statsminister Ingvar Carlsson att den 15 december 1994 att gå ut med beskedet till oss anhöriga och allmänheten att ingen som helst insats ska göras för att omhänderta de omkomnas kroppar.
Jag vågar nog påstå att detta är helt sjukt, varför gör Ingvar Carlsson på detta sättet, det är ju inga som helst problem att omhänderta de kroppar som går att återfinna.

Vad handlar dessa vidrigheter om, varför detta fruktansvärda skådespel enbart för att lura oss efterlevande och hela svenska folket, dessutom med fruktansvärda kostnader tagna av våra svenska skattemedel.

Fortsätter med del 3 av de vidrigheter Sveriges regering och riksdag under ledning av Ingvar Carlsson valt att behandla, framför allt de omkomnas kroppar, men självklart även oss anhöriga i nästa inlägg.

Sanningen är inget annat än vidrig och det är fruktansvärt arbetsamt för mig att skriva allt detta, därav tar det så lång tid för mig att få ur mig orden om hur obehaglig hantering av denna katastrofen har sköts av mitt eget land, Sverige.

Dags att ta paus, en promenad med Atticus och sen börja med middagen, pannbiff med lök och kokt potatis.
I kväll käkar vi i växthuset, vårt lilla lyckohus …

👉 Besök min YouTube-kanal här

Text och research: Åsa Myrberg

Många frågar mig om hur jag har kommit fram till att Sveriges regering valt att lägga Estoniakatastrofen och även hanteringen av Estoniakatastrofen under denna lag som kallas abolition, det vill säga efterskänkande av straff innan ens en förundersökning har påbörjats.

Jag påminner om vad som står att läsa under wikipedia:  ”Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är abolition ingen rättighet för medborgarna, utan ”bestämmelsen i 12 kap. 9 § andra stycket regeringsformen ger regeringen en fullständigt diskretionär rätt att avgöra om abolition ska beviljas”. Regeringens beslut angående abolition kan därför inte vara föremål för rättsprövning.”

Med detta menas då att regeringen, helt själva, får bestämma vilken brottslig gärning de anser aldrig ska påbörjas en förundersökning på.  Det vill säga polis- och åklagarmyndighet får aldrig utreda vilka brott som har begåtts.
Lagen om abolition hittar vi i svensk grundlag under regeringsformen:  https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152 under 12 Kapitlet 9 § andra stycket.

Låt mig säga såhär … det tog lång tid, närmare bestämt drygt ett år, innan denna overkliga sanning kom upp för mig. Abolition … har någon någonsin hört talas om detta? Jag hade själv aldrig hört talas om denna lag, inte i något samband.

Här har jag ställt upp all min dokumentation gällande mitt  ”grävande” i denna katastrof som ledde till att min pappa miste sitt liv. De två pärmarna ni ser till vänster är den dokumentation jag fick ta del av från polisen i Kungsholmen, ca 1000 dokument av de totalt 15000 dokument som ligger under sekretess i polisens källare på kronoberg https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/All7dr/polisen-hemligstamplar-utredningsmaterial-om-estonias-last

Övriga pärmar är helt mitt eget arbete, jag har skrivit otroligt många brev och mail till Sveriges regering, konstitutionsutskottet, justitieombudsmännen, justitiekanslern, åklagarmyndigheten, polismyndigheten, svenska kyrkan och hela Sveriges journalistkår under dessa snart två år som jag på heltid lagt all min kraft på att försöka förstå varför svenska staten fråntog och fortfarande fråntar mig rätten att begrava min pappa.
Jag har även mottagit otroligt mycket brev, mail från alla dessa olika instanser.

Så hur kom jag då fram till lagen om Abolition.
Som jag berättat tidigare sände jag in min första polisanmälan gällande Estoniakatastrofen den 16 november 2020. Därefter hände ingenting. Jag fick inte ens ut någon  s k målsägandekopia på denna polisanmälan. Jag har inte heller än idag fått ta del av min egen målsägandekopia gällande denna polisanmälan daterad den 16 november 2020.  Enligt polisens hemsida ska detta ta ca. 10 arbetsdagar https://polisen.se/utsatt-for-brott/efter-polisanmalan/ för att få kopian sänd till ens folkbokföringsadress.

Detta står även att läsa i Förundersökningskungörelsen § 13 ”Målsägaren ska få en skriftlig bekräftelse på den anmälan om brott som han eller hon har gjort”

I dag har jag alltså väntat i över 600 dagar på att få min egen kopia på min polisanmälan, polismyndigheten vägrar att lämna ut denna till mig trots att jag JO anmält det hela. Justitieombudsmannen i sin tur förklarade att JO inte kunde göra något, ärendet låg inte i deras ansvar att utreda.
När då ingenting händer och polisen vägrar att sända mig min kopia, sände jag den 28 februari 2021 in en komplettering till min tidigare insända anmälan.

Denna gång angiver jag att jag är rädd för att mord kan ha begåtts i samband med Estonias förlisning. Jag referera till de fax som dåvarande svenska ambassadören i Ryssland, Sven Hirdman sänt till utrikesdepartementet, endast några timmar efter förlisningen. Ambassadör Sven Hirdman uppgav att det kunde finnas ett 100-tal överlevande på havets botten instängda i luftfickor inuti MS Estonia, dessa människor erbjöd sig Ryska dykare att omedelbart komma och rädda. Denna vetskap samt Sveriges underlåtenhet att försöka rädda de sannolikt 100-talet överlevande, borde omedelbart fått handläggande åklagare att inleda förundersökning för mord.
Ingenting händer även denna gång och inte heller får jag någon kopia på min polisanmälan.

Nu börjar jag reagera på polisens beteende, varför sköter inte polisen sitt arbete?

En månad senare, den 28 mars 2021 när jag verkligen inser att jag inte heller denna gång kommer få någon kopia på min polisanmälan åker jag och maken personligen in till polismyndigheten på Kungsholmen och lämnar in ännu en polisanmälan.  Denna gång angav jag att jag hade starka skäl för att misstänka att min pappa blivit mördad i samband med att den civila passagerarfärjan utsatts för terrordåd eller grovt sabotage i och med att det framkommit att färjan använts som militärt transportfartyg/krigsfartyg.
Att färjan använts som militärt transportfartyg/krigsfartyg framkom efter det att jag sett dokumentären ’Estonia-Fyndet som ändrar allt’ där två överlevande Sara Hedrenius och Carl Öberg vittnar om att de sett militära transporter köras ombord på Estonia från Tallins hamn precis innan färjan gav sig iväg. Jag refererade vidare till f d hovrättspresidents utredning som visat på att det varit åtminstone två militära transporter på Estonia under samma månad, september 1994. https://www.regeringen.se/49bb67/contentassets/3fb9ee1efc69454fbb4e0a887c982905/utredningen-om-transport-av-forsvarsmateriel-pa-ms-estonia

Jag ställer då även frågan i min polisanmälan om det verkligen är lagligt att använda civila passagerarfärjor som krigsfartyg, vilket då Sverige redan har gjort minst två gånger i september 1994?

Jag visar här på att krigsbrottsåklagaren Karoline Wieslander gått ut i press med https://www.friatider.se/aklagaren-om-estonia-mord-ar-den-enda-brottsrubricering-som-ar-mojlig  och jag förklarar att jag redan den 28 februari 2021 polisanmält just mord.

Hur står det då i svensk lag att rättsväsendet ska bete sig vid polisanmälningar/angivelse, i mitt fall, mord/massmord, grovt sabotage eller terrordåd.
För det första ska du få ut en kopia på din polisanmälan, detta ska ske inom 10 arbetsdagar enligt polisens hemsida: https://polisen.se/utsatt-for-brott/efter-polisanmalan/  vilket jag då aldrig fått på någon av mina tre polisanmälningar.

Vi tittar vidare på Rättegångsbalken https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/rattegangsbalk-1942740_sfs-1942-740

23 kapitlet 1 § ”Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.”

Enligt svensk lag ska en förundersökning alltså påbörjats så fort en polisanmälan/angivelse lämnats in. Detta har aldrig inträffat vid mina polisanmälningar. Det vill säga svensk rättsväsende följer inte den lag jag har vetskap om.

Här och då kommer sanningen upp för mig. De brott jag anmäler (som alla egentligen lyder under allmänt åtal) lyder alltså, när det kommer till Estoniakatastrofen INTE under allmänt åtal.

Allt handlar om ordvalet …  att ”anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats”  Rättsväsendet menar alltså brotten hör under en annan åtalsform!

Lika lydelse förekommer i förundersökningskungörelse 1 § ”Om det uppkommer fråga om att inleda en förundersökning om ett brott som endast efter angivelse hör hemma under allmänt åtal” […].  Där har vi det igen ”allmänt åtal”
Lika om vi tittar i polislagen 2 § punkt 3: ” Utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal”, återigen ” allmänt åtal”

Precis alla brott jag anmält gällande Estoniakatastrofen lyder under allmänt åtal, detta har jag fått bekräftat från poliser jag känner privat, men alla dessa poliser och åklagare jag kommit i kontakt med  vad gäller just Estoniakatastrofen uppger att INGA brott som har begåtts varken vad gäller själva katastrofen i sig och inte heller den efterföljande hanteringen av katastrofen lyder under ”allmänt åtal” så vilken åtalsform lyder då dessa brott under?

Sammantaget förstår jag nu att brotten lyder under något annat än ”allmänt åtal” därav förbjuds rättsväsendet att påbörja en förundersökning.

I och med att detta nu står klart för mig,  börjar då min kamp mot den korrumperade delen av åklagarmyndigheten och polismyndigheten för att få reda på under vilken åtalsform de brott jag polisanmält lyder under.

Jag vill i samband med detta påpeka att inte alla poliser är korrumperade, en del vet faktiskt inte ens vad detta handlar om, de har ingen som helst aning om att någon lag gällande abolition överhuvudtaget existerar.
När det kommer till åklagarna är det värre, alla de, ett 25-tal åklagare,  har uppsåtligt ljugit för mig under numera två års tid.  Frågan är varför?

Vad tjänar dessa åklagare på att ljuga i stället för att uppge sanningen om varför jag inte får begrava min pappa?
Jag har alltså inte stött på en enda ärlig åklagare under dessa två år, men jag har stött på ärliga poliser, men självklart även korrumperade poliser.
Privat vill jag säga att jag anser att alla åklagare och poliser som ljugit för mig är korrumperade. De har uppsåtligt valt att ljuga istället för att berätta sanningen. Vilket jag anser är helt bedrövligt att det får ske i en demokratisk rättstat, i ett civiliserat samhälle.

För att få veta sanningen om vilken åtalsform Estoniakatastrofen lyder under börjar jag med att ta kontakt med riksåklagare Petra Lundh. Det var ju hos henne mitt ärende startade redan den 16 november 2020.
Riksåklagare Petra Lundh uppger att det endast finns två former av åtal i Sverige, allmänt åtal där i stort sett alla brott lyder under och särskilt åtal där t ex förtalningsbrott lyder under. Alla allmänna åtal har rättsväsendet en skyldighet att själva ta upp till förundersökning. Särskilt åtal måste du själv, som angivare, ange att du vill ta upp till åtal.

Jag påtalade då för Riksåklagare Petra Lundh att detta inte stämmer, vi har även i Sverige något som betecknas som åtalsimmunitet som till exempel vår kung lyder under.
Riksåklagare vägrade att svara på om det fanns några ytterligare åtalsformer, hon vidhöll att vi bara hade allmänt eller särskilt åtal, trots att det går att utläsa i regeringsformen 5 kapitlet 8 § ”Konungen eller drottning som är statschef kan inte åtalas för sina gärningar. En riksföreståndare kan inte åtalas för sina gärningar som statschef.” Lag (2010:1408)
Jag började i och med detta, när jag förstod att riksåklagaren ljög, fundera på om det eventuellt kunde finnas andra människor som kunde uppnå åtalsimmunitet på något sätt och kunde det tänkas vara så att denna åtalsimmunitet på något sätt var sekretessbelagd. (Något jag verkligen lärt mig i mitt arbete med Estoniakatastrofen är att ALLT går att sekretessbelägga om regering och riksdag vill.)

Den 2 november 2021 erhåller jag detta brev från biträdande tillsynschef Sofie Lundin hos åklagarmyndigheten på Östermalm ”Så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt har förövats ska en förundersökning inledas. Brott hör under allmänt åtal om det inte uttryckligen sägs i lagtexten att de inte gör det”

Självklart är det så, när det gäller abolition står det ju helt uppenbart att dessa brottsliga gärningar inte lyder inom allmänt åtal, dessa åtal lyder ju under åtalsimmunitet.  Varför väljer tillsynschef Sofie Lundin på åklagarmyndigheten att skriva detta brev till mig?
Där hon dessutom hittar på följande ”De brott du har anmält, bl a grova tjänstebrott (mörkläggning mm), hör under allmänt åtal. Vid prövningen av dina anmälningar har olika åklagare gjort bedömningen att förundersökning inte ska inledas efter som det inte funnits anledning att anta att brott begåtts” 😂

Hur patetiskt var inte detta brev, brotten lyder ju abolition, varför berättar inte tillsynschefen helt enkelt detta i stället för att hitta på helt patetiska orsaker till varför förundersökning inte får inledas.
Obs! Dessutom vad hon skriver på sista raden, detta skriver alla varianter av åklagare ” Du informeras nu om att ytterligare skrivelser med likartat innehåll kan komma att lämnas obesvarade”.  Heheh😂  … och när har åklagaren någonsin givit mig ett sant svar, alla svar de gett mig hade jag gärna varit utan i och med att alla svar enbart består av lögner.

Detta tar mig alltså närmare ett år, ingen, varken åklagarmyndigheten, riksåklagare eller någon av de övriga 25 åklagare jag varit i kontakt med under dessa snart två år vet under vilken åtalsform dessa brott lyder under. Ingen av dessa 25 vet ens under vilket lagrum de stödjer sig emot när de fråntar mig, som målsägare tillika brottsoffer, alla mina lagliga rättigheter. Ingen av dessa 25 åklagare har en aning om vilken lag de följer när de begår brott mot mina mänskliga rättigheter och ingen av dessa 25 åklagare har inte heller någon vetskap om vilket lagrum de följer när de kränker mig mot ett flertal artiklar under Europakonventionen.

Precis detsamma gäller hos polismyndigheten, inte en enda polis, inte ens rikspolischef Anders Thornborg vet under vilket lagrum de stödjer sig mot när de fråntar mig alla mina lagliga rättigheter.  Det vill säga inte en enda människa anställd inom svensk rättsväsende vet vilken lag de stödjer sig emot när de fråntar mig alla mina lagliga rättigheter. 

Lika är det hos regering, riksdag, justitieombudsmannen och justitiekanslern, inget vet vilket lagrum man använder för att frånta mig alla mina lagliga rättigheter.
Trots detta är det precis vad sim händer, jag blir fråntagen alla mina lagliga rättigheter!

Hur kan detta komma sig?  

Enligt svensk lag måste polis och åklagare uppge vilket lagrum de stödjer sig emot när de fråntar en målsägare alla hennes lagliga rättigheter. Här förstår jag då att ingen människa inom svensk rättsväsende och inom Sveriges regering eller riksdag ens får uppge vilken lag de använder sig av.

Jag förstår då att denna lag på något sätt är ”hemlig” Jag inser att det är en helt omöjligt om inte en enda människa inom rättsväsendet vet vilken lag de använder sig av, fast det är helt uppenbart att de inte följer den svenska lag jag har vetskap/kunskap av.
Nu börjar jag då lusläsa vår svenska grundlag. Och vad hittar jag då, både lagen om abolition och lagen om ovillkorlig tystnadsplikt. Och här står jag nu nu idag, fråntagen alla mina lagliga och mänskliga rättigheter, fråntagen all min yttrandefrihet, på grund av att min pappas död lyder under Svensk försvarssekretess, regeringsformen 2 Kapitlet 23 § ”Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet”  […]

I och med att lagen avseende abolition i sig är beordrat med ovillkorlig tystnadsplikt så antar jag att även den innefattas under inskränkt yttrandefrihet, regeringsformen 2 kapitlet 23 § ”[…]  ”I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.”

Vi kan även titta lite närmare på en del andra lagar vi har i Sverige som gör att jag inser att rättsväsendet inte följer de lagar jag och allmänheten har vetskap om. Bland annat ännu en i vår regeringsform: 12kapitlet 2 § ”Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet https://sv.wikipedia.org/wiki/Myndighet#Förvaltningsmyndigheter  i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämning av lag”

Denna lag innebär i sig att krigsbrottsåklagare Karolina Wieslander ljuger när hon i på åklagarmyndighetens hemsida går ut med följande: https://www.aklagare.se/nyheter-press/pressmeddelanden/2021/september/uppdatering-i-overprovningsarende-om-forlisningen-av-fartyget-estonia/

och även gör detsamma i svensk press: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/aklagarens-beslut-om-estonia-drojer

”En förvaltningsmyndighet i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda och tillämpning av lag har en självständig ställning i förhållande till den politiska makten och till andra myndigheter”

Detta betyder att krigsbrottsåklagare Karoline Wieslander bryter mot den svenska lag jag och allmänheten har kunskap om.
Den totala frågan blir då för mig: Varför bryter svensk rättsväsende, polis- och åklagare mot Sveriges egna lagar?

Det måste alltså finnas en lag som ligger ovanpå de lagar jag känner till och till slut hittade jag den då alltså, i vår svenska grundlag,  regeringsformen under 12 kap. 9 § där det står följande: ”Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas.” Det vill säga det som kallas abolition. Precis det jag drabbats av, polis- och åklagare får inte påbörja en förundersökning avseende de brottsliga gärningar som begåtts i samband med Estonias förlisning, de får inte heller påbörja en förundersökning vad gäller hanteringen av förlisningen.

När det gäller själva hanteringen av förlisningen så handlar det om mörkläggningen av den reella sanningen om denna katastrof.
Iscensättandet av en helt ny sanning som på inget sätt stämmer överens med den reella sanningen. Skyddandet av kriminella gärningsmän.
Allt detta har numera pågått i snart 28 år, det vill säga grova tjänstebrott som begåtts framför allt av vårt Svenska rättsväsende.
Självklart omfattar även detta alla våra ministrar som i alla år suttit tysta trots deras vetskap om sanningen vad gäller denna katastrof, det omfattar även svenska kyrkan som inte opponerat sig en enda gång under dessa 28 år och såklart, något av det värsta av allt svensk journalistkår, som suttit gömd under en sten i 28 år och inte med ett knyst vågat öppna munnen.

För min personliga del handlar det framförallt om  sanningen om varför jag inte får veta vad som gjorde att min pappa förlorade sitt liv denna natt. Inte heller får jag veta sanningen om varför Sveriges regeringar och riksdagar förbjöd polisen att omhänderta de omkomna som gått att återfinna och därmed sanningen om varför Svenska staten förbjöd dessa människor möjligheten att få bli begravda!

Idag, den 25 september 2022, har jag erhållit än mer bevis vad gäller frågan om abolition. Jag vet idag att ärendet avseende Estoniakatastrofen och abolitionen är belagd under något som heter ovillkorlig tystnadsplikt. Även denna lag finns att finna i vår grundlag, regeringsformen https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152

Denna gång gäller 10 kapitlet 12 § 3:e stycket ”Ordföranden kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt.” Lag (2010:1408).

Ordförande i utrikesnämnden är vår statschef Kungen https://www.kungahuset.se/arkiv/nyheter/2022-02-03-utrikesnamnd-pa-kungl.-slottet

”Utrikesnämnden är ett samrådsorgan mellan riksdagen och regeringen där Kungen sitter ordförande. Nämnden består av talmannen och nio andra ledamöter från riksdagen samt nio suppleanter.”

Den 22 september 2022 sänder jag nedanstående fråga till Sveriges statschef Kung Carl XVI Gustaf.  Detta i och med att varken statsminister Magdalena Andersson, justitieminister Morgan Johansson, SSK-justitiedepartementet (ansvariga för Estoniakatastrofen) Camilla Larsson, riksåklagare Petra Lundh eller krigsbrottsåklagare Karoline Wieslander på åklagarmyndigheten, rikspolischef Anders Thornborg eller rättsavdelning jurist Jennifer Michelson på polismyndigheten får uttala sig om detta gällande abolition.

För er som är intresserade att se hur en polisanmälan som lyder under abolition hanteras av svensk rättsväsende så redovisar jag det i nästa inlägg.

/Åsa

👉 Besök min YouTube-kanal här

Text och research: Åsa Myrberg