23 juni 2026

Imse vimse spindel

Jag hör fortfarande min mammas röst sjunga:

Imse vimse spindel klättrar upp för trån.

Ner faller regnet, spolar spindeln bort.

Upp stiger solen, torkar bort allt regn.

Imse vimse spindel klättrar upp igen.

Jag har hört den sången otaliga gånger under mitt liv.

Men först nu, 66 år senare, hör jag något annat mellan raderna.

Kanske är det inte bara en barnvisa.

Kanske är det en berättelse om oss människor.

Om hur vi gång på gång försöker ta oss framåt.

Om hur livet ibland sköljer undan allt vi byggt upp.

Om sorg, förlust och motgångar.

Men också om vår förmåga att resa oss igen.

Regnet kommer.

Solen kommer.

Och trots allt fortsätter vi att klättra.

Det märkliga är att samma berättelse återkommer på olika språk och i olika länder.

På engelska klättrar The itsy bitsy spider uppför vattenröret.

På danska kravlar Lille Peter Edderkop uppför muren.

På norska klättrar Lille Petter Edderkopp upp på en hatt.

Orden förändras.

Men budskapet består.

Vi faller.

Vi reser oss.

Vi börjar om.

Kanske har vi fått höra livets viktigaste sanning redan som barn.

Men vi förstår den först när vi har levt tillräckligt länge för att känna igen oss i spindeln.

//Åsa Eriksson-Myrberg