esoterik – Åsa Myrberg

SVERIGES GRUNDLAG … ABOLITION, OVILLKORLIG TYSTNADSPLIKT, PSYOPS, BEDRÄGERI, ILLUSION,RÄTTSHAVERI

Återigen ger jag mig på bloggen, jag hade stora förhoppningar om att kunna få tid att uppdatera bloggen varje dag gällande min kamp för att försöka förstå varför min pappa inte får omhändertas från MS Estonias vrak för att få bli begravd, tyvärr lyckades jag inte med detta mål.

Otroligt mycket har inträffat som gör att min tid inte har räckt till. Jag har dessutom börjat plugga på ett kandidatprogram i Mänskliga rättigheter och demokrati, vilket är fantastiskt roligt och intressant. Återkommer till detta i ett senare blogginlägg.

Idag tänker jag skriva lite om KU, konstitutionsutskottet, som var en av de första instanser jag hamnade hos när det gäller min kamp för min pappa. Det var även här jag för första gången kom i kontakt med korruption och på nära håll fick se hur det fungerade.
Jag har alltid trott att korruption hörde hemma i andra länder, absolut inte i Sverige och absolut inte inom vår egen riksdag, men oj så jag bedrog mig.

Vad har då KU för funktion i Sverige https://www.riksdagen.se/sv/utskotten-eu-namnden/konstitutionsutskottet/ ”Följer regeringen och ministrarna reglerna för regeringsarbetet? Det har konstitutionsutskottet, KU, till uppgift att granska. Riksdagens ledamöter har rätt att anmäla ministrarna i regeringen till KU. Utskottet undersöker sedan om de ministrar som anmälts har gjort fel eller inte. Andra områden som KU har hand om är grundlagarna, frågor om radio och tv och stödet till dagspressen.”

Vill i samband med denna ovanstående text upplysa om att det inte är enbart riksdagens ledamöter som har rätt att anmäla ministrar i regeringen till KU. Vi ”vanliga” människor har också rätt till det!

Skulle KU komma fram till att en minister begått ett grovt brott i sitt arbete kan utskottet besluta att åtal ska väckas. Åtalet prövas av Högsta domstolen. Detta är ytterst ovanligt och har inte förekommit i modern tid. https://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/riksdagens-uppgifter/kontrollerar-regeringen/

Allt startade alltså den 16 november 2020 då jag lämnar in min första polisanmälan där jag kräver att polis- och åklagare ska öppna den tidigare nedlagda förundersökningen avseende den brottsliga utredning om orsaken till MS Estonias förlisning, alternativ att rättsväsendet skulle starta en ny förundersökning.
Jag krävde dessutom att förhör skulle hållas av tidigare ministrar som t ex. Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Inez Uusman, Göran Persson, Mona Sahlin m fl. samt diverse ämbetsmän, för deras undanhållande av den vetskap de besitter gällande denna katastrof.

Denna polisanmälan ledde till att Riksåklagare Petra Lundh lämnade över ärendet gällande den brottsliga utredningen, till en åklagarkammare som heter Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, RIO, och där till en krigsbrottsåklagare vid namn Karoline Wieslander. https://www.svd.se/a/1Boawe/aklagaren-om-estonia-ska-borja-om-fran-borjan

Vad gäller de tidigare ministrarna och ämbetsmännen så överlämnades det ärende vidare till Konstitutionsutskottet. Därefter följde då min strid med KU och då framförallt med en kvinna med namn Ann-Charlotte Bragsjö, föredragande, som på alla tänkbara sätt försökte få bort min anmälan till KU.
(Jag har en mail konversation med henne som är det mest patetiska jag någonsin varit med om, den kommer få ett eget inlägg i min kommande bok.)
Ann-Charlotte Bragsjö försökte använda sig av ord och formuleringar för att jag skulle lägga ned min anmälan. (Är det något jag verkligen lärt mig med min kontakt med regering och riksdag så är det hur fruktansvärt de använder sig av ord för att ”lura” oss medborgare. )

Detta ärende lades omedelbart ned https://sverigesradio.se/artikel/7629085 med ursäkten att brotten var preskriberade.
Vilket i sig är en lögn i och med att ingen vet vilket brott som har begåtts.
Enligt Polisens förundersökning mellan åren 1994 – 1998 så löd brottsrubriceringen ”ospecificerat brott mot sjölagen” vilket brott som begåtts visste inte polisen, polisen visste inte heller mot vilken sjölag brottet begåtts.

Hur kan då konstitutionsutskottet påstå att brottet är preskriberat, de har ju ingen aning om vad det är för brott som har begåtts.
Pratar vi om mord, massmord, terrorbrott, grovt sabotage så är ju de brotten definitivt inte preskriberade. Jag blev rent ut sagt förbannad och anmälde hela eländet, det vill mörkläggningen, iscensättande av en helt ny sanning och skyddandet av kriminella gärningsmän återigen till konstitutionsutskottet.

Denna gång anmälde jag att brottet kunde ha begåtts genom terrordåd, grovt sabotage, vilket i sig kunde innefatta massmord av runt minst 1000 människor.
Jag bad även om att få föredra mitt ärende själv, förvaltningslagen 24 § ”Om en enskild part vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende ska myndigheten ge parten tillfälle till det, om det inte framstår som obehövligt. Myndigheten bestämmer hur detta ska ske.” i och med att jag misstänkte att föredragande Ann-Charlotte Bragsjö medvetet undvek att läsa all min dokumentation inför ledamöterna inom KU.

Jag förbjöds som enskild part att själv få framföra mitt ärende inför KU.
KU ansåg det vara obehövligt!

I samband med att jag återigen fick upp min fråga till KU hade jag även omprövat, överprövat, omprövat mina överprövningar inom Åklagarmyndigheten och fick tillslut ett beslut i ett överprövningsärende, daterat den 31 maj 2021 där tillsynschef Gunnar Merkel på riksåklagare Petra Lundhs vägnar skriver följande skäl för beslutet: ”En förundersökning avseende ifrågasatta brott i samband med passagerarfärjans förlisning pågår vid Riksenheten mot grov och organiserad brottslighet. Den fråga saken gäller kommer alltså att prövas i det ärendet”

Underbart tänkte jag … äntligen har en förundersökning påbörjats, äntligen får jag hjälp av ett målsägarbiträde som jag begärt hjälp av i sex månader. Ringde upp Gunnar Merkel för att uttryck min glädje över att riksåklagaren lämnat mig detta besked. Döm om min förvåning när tillsynschef Gunnar Merkel grät i telefon och uppgav att han skrivit fel, det skulle stå INTE påbörjat en förundersökning. Men herregud sa jag du kan väl inte missa order INTE, det förändrar ju hela beslutet, då stämmer ju inte beslutet överhuvudtaget. Då krävde jag ett nytt beslut i mitt överprövningsärende, detta har jag fortfarande inte erhållit.

Några dagar senare var tillsynschef Gunnar Merkel bortplockad, han hamnade av för mig oförklarlig anledning i Flemingsberg, https://www.aklagare.se/kontakt/aklagaromraden/aklagaromrade-stockholm/sodertorns-aklagarkammare/

Undrar hur det kunde komma sig?

OBS! datum. Åklagarmyndigheten beslutar den 31 maj 2021 att det pågår en förundersökning avseende Estonias förlisning vid Riksenheten mot grov och organiserad brottslighet, RIO, detta handhas av krigsbrottsåklagare Karoline Wieslander. I precis samma veva får jag återigen upp ärendet inom konstitutionsutskottet, hade det då pågått en förundersökning hos RIO så hade KU varit tvungna att åtala ministrar och ämbetsmän gällande deras vetskap om katastrofen. Detta fick inte hända, därmed tvingades tillsynschefen ”låtsas” att han skrivit fel.
Korruption när den är som värst!

Återigen la då självklart konstitutionsutskottet omedelbart ner mitt ärende. https://sverigesradio.se/artikel/ku-lagger-ned-estonia-arende-igen-inte-funnit-konkreta-brott
KU’s ordförande skyllde på att KU inte ”Har inte funnit några konkreta brott som inte är preskriberade.”
Trots att jag visat på otroligt många konkreta fakta som kunnat innebära att fartyget utsatts för till exempel grovt sabotage. Jag refererade bland annat till dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’ där man visat på ett stort hål på fartyget och vittnen som sett militära transportbilar köras ombord från Tallins hamn kvällen den 27 september 1994.
Jag ville även framföra frågan om det var lagligt att använda en civila passagerarfärja som militärt transportfartyg, krigsfartyg, vilket Sverige konstaterat att man gjort två gånger tidigare i samma månad september 1994 enligt uppdrag granskning år 2004, https://sverigesradio.se/artikel/utesluter-inte-militart-materiel-pa-estonia-nar-fartyget-sjonk
Är det inte i sig förbjudet att använda civila passagerarfärjor som krigsfartyg och på sätt använda levande människor som sköldar?

SR Ekots ”grävande” journalist Alexander Gagliano ställde inte en enda följdfråga!

KU’s ordförande Karin Enström påstår sig alltså inte funnit några konkreta brott som inte är preskriberade. Den officiella utredningen som ”vanlig” polis utredde löd under brottsrubriceringen ”ospecificerat brott mot sjölagen” det vill säga ingen vet vilket brott som har begåtts och ingen vet heller mot vilken sjölag detta brott har begåtts. Så helt självklart kan ju KUs ordförande påstå att inga konkreta brott som inte är preskriberade har begåtts, hon vet ju inte vilka brott som är begångna.

Den inofficiella utredning har säkerhetspolisen utfört och den utredningen är belagd under försvarssekretess, rikets säkerhet i minst 70 år. Detta är i sig obegripligt mot bakrund av att den ”vanliga” polisens utredning lyder under brottsrubricering ” ospecificerat brott sjölagen”.
Diskrepansen mellan brottsrubriceringen och den långt gående försvarssekretessen förstärker verkligen intrycket att denna katastrof INTE har utretts på ett sådan sätt som man kan förvänta sig av en rättstat som Sverige.

Jag har INTE lyckats få ut utredningen från säkerhetspolisen gällande MS Estonias förlisning i och med att den är belagd under försvarssekretess.
Inte ens i maskerad form.

Gällande Säpos utredningar går det att finna info i dagspressen från oktober 1994, bland annat nedanstående artikel ur Expressen den 27 oktober 1994, detta finns på Kungl. biblioteket i Humlan att läsa.

Jag bad KU ta kontakt med säkerhetspolisen för att ta del av deras utredning, vilket KU helt uppenbart inte valde att göra, KU valde hellre att lägga ned ärendet, utan ett riktigt besked, än att se till att det kom upp inom Högsta domstolen för ett rättvist domslut, där även de anhöriga och överlevande hade fått möjlighet att genom målsägare äntligen kunna få komma till tals.

Återigen beslutar därmed Sveriges regering och riksdag att alla vi anhöriga ska fråntas våra lagliga rättigheter.
Orsaken till varför våra familjemedlemmar miste sina liv denna natt och orsaken till varför vi förbjuds begrava våra barn, syskon, partners och föräldrar får ABSOLUT INTE komma fram.

//Åsa

👉 Besök min YouTube-kanal här

Text och research: Åsa Myrberg

SVERIGES GRUNDLAG … ABOLITION, OVILLKORLIG TYSTNADSPLIKT, PSYOPS, BEDRÄGERI, ILLUSION,RÄTTSHAVERI

Vi vet idag att det var den borgliga regeringen under ledning av dåvarande statsminister Carl Bildt som uppsåtligt fråntog polisen, genom regeringsbeslutet daterat redan dagen efter katastrofen, deras självklara arbetsuppgifter med att i direkt anslutning till katastrofen påbörja omhändertagande av de omkomna som gått att återfinna.

Den 7 oktober 1994 är det socialdemokraterna som kommer till makten under ledning av statsminister Ingvar Carlsson med statsråd Mona Sahlin som ställföreträdande statsminister.

Den fruktansvärda hantering gällande de omkomnas kroppar och även oss anhöriga blir då än värre!
Inte heller statsminister Ingvar Carlsson ber polismyndigheten att omedelbart påbörja omhändertagande av de omkomna, trots att Ingvar Carlsson ett flertal öppet gått ut i tv och press och lovat alla oss anhöriga och hela svenska folket att ”precis allt ska göras för att omhänderta de omkomna så att de kan få bli begravda”

Istället påbörjar då Sveriges regering, i samarbete med riksdagen, under ledning av statsminister Ingvar Carlsson, detta fruktansvärda, kostsamma och tidskrävande arbete med att mörklägga orsaken till MS Estonias förlisning och de fortsätter arbetet med det den tidigare regeringen under Carl Bildt påbörjade redan dagen efter katastrofen, nämligen att iscensätta en helt ny sanning om vad som egentligen inträffat.

Idag vet vi att om inte det fruktansvärda regeringsbeslutet överhuvudtaget aldrig hade skrivits så hade aldrig denna mörkläggning behövt göras. De omkomna som gått att återfinna hade då varit begravda för 27 år sedan. Orsaken till förlisningen hade varit utredd och klar för 25 år sedan.
Men valet svenska staten gjorde, av oförklarlig anledning, var att istället anlägga en massgrav och påbörja denna hemska mörkläggning.

Den 11 oktober lämnar Sjöfartsverket in sin första rapport , dnr 199-9440401 (denna rapport går att finna hos Riksarkivet om någon vill läsa). I denna rapport uppger Sjöfartsverket att det var möjligt att omhänderta de omkomna!
Varför spiller Sveriges regering både tid och pengar på att undersöka om det går att omhänderta de omkomna? Regeringen visste självklart att polisen hade kunnat börja omhändertagande av de omkomna redan dagen efter katastrofen. Detta att regeringen hittar på att helt fel myndighet (Sjöfartsverketr) ska forska i om det går att utföra en arbetsuppgift som egentligen är en annas myndighet (polisen) självklara arbetsuppgift är enbart ett skådespel för att vi anhöriga och hela svenska folket inte ska förstå sanningen om att de omkomna absolut inte får omhändertas.

All sanning med denna mörkläggning startar med de omkomnas kroppar och detta regeringsbeslut, för sanningen är så otroligt enkel. Hade regeringen velat omhänderta de omkomna så hade man självklart gjort det!

Men detta ville alltså inte Sveriges regering utav någon anledning fick inte dessa omkomna oskyldiga passagerarna alltså omhändertas för att få bli begravda.

Sveriges regering under ledning av Ingvar Carlsson valde uppsåtligt att lägga hela denna hantering, av Europas värsta fartygskatastrof i modern tid, på två människor. Varav ingen av dem tillhör svensk rättsväsende. Den ena är en man, en jurist från sjöfartsverket vid namna Johan Fransson. Den andra är en nyanställd, helt utan erfarenhet, kvinna som vid denna tidpunkt blev anställd som kommunikationsminister Inez Uusman.
Dessa två personer blev helt ansvariga för denna fruktansvärda katastrof!

Hur kommer det sig f d statminister Ingvar Carlsson?

Varför fick inte andra departement ansvar att hjälpa till med hanteringen av denna hemska katastrof som tog minst 1000 människors liv?
Framförallt justitiedepartementet som ansvar för rättsväsendets myndigheter i Sverige . En förundersökning av svensk ”vanlig” polis hade ju redan upprättats samma dag som katastrofen inträffade. Brottsrubricering löd ”vållande till annans död” så varför fick inte justitiedepartementet, som är det absolut självklaraste departement hjälpa till?

Hur förklarar Ingvar Carlsson det?

Varför fick inte civildepartementet, som hade ansvar för kyrkofrågor och frivilliga organisationer vara med i hanteringen?
Varför fick inte Socialdepartementet som har ansvar för häls- och sjukvård vara med?

Det enda departement som överhuvudtaget fick uttala sig var alltså det departement som Sjöfartsverket löd under, kommunikationsdepartementet.
Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig?
Man kan också ställa sig en av de allra viktigaste frågorna: Hur kommer det sig att inte en enda journalist i Sverige överhuvudtaget reagerade på detta helt galna att inte låta justitiedepartementet bära ansvaret, när både ”vanlig” polis och säkerhetspolisen, som utredde katastrofen, lyder under justitiedepartementen?

Bedrövligt av hela Sveriges journalistkår!

I december 1994, dyker Rockwater på Estonia, den officiella förklaringen är att även de ska ned och se om det går att omhänderta de omkomna. Men som vi vet idag, hade polisen istället fått göra sitt arbete hade ju redan de omkomna som gått att återfinna varit omhändertagna redan. Detta dykuppdrag hade på inget sätt med de omkomna att göra. Uppdraget låtsades vara beställt från Sjöfartsverket, men den inofficiella sanningen är att det är polisen som leder dykarnas arbete.
Med på dykplattformen var polisen, antagligen säkerhetspolisen i och med att det var de som utredde den brottsliga biten av katastrofen. Enligt dykledare Ray Honor var dykarna enbart nere i vraket för att vara ögon för polisen. Dykarna skulle samla in dokumentation, och fota av vissa av de omkomnas ansikten för identifiering. Men dykarna fick absolut inte omhänderta en enda kropp, trots att de var tvungna att flytta på de omkomna människorna för att kunna bryta sig in i speciella hytter.

Då ställer vi oss frågan, varför är polisen med på dykplattformen? Den officiella sanningen är ju att man ska undersöka om det går att omhänderta de omkomna.
Polisen visste ju redan dagen efter katastrofen hur de skulle omhänderta de omkomna.

Vilken är då den inofficiella sanningen om varför polisen är med på Rockwaters dykplattform i december 1994. Och varför är det polisen som styr vad dykarna ska leta efter? Den officiella versionen påstår ju att det är sjöfartsverkets jurist Johan Fransson som ska styra dykarna för att de ska se om man kan omhänderta någon omkommen?

Den viktigaste frågan när det gäller Rockwaters dykuppdrag är självklart, för oss anhöriga, varför omfattade inte uppdraget ett innefattande att omhänderta de döda kroppar man kunde finna?
Varför innefattar dykuppdraget enbart att finna dokumentation och identifiera döda?
Varför var sökandet av dokumentation och identifiering av döda så mycket viktigare än omhändertagande av de omkomna?

För mig som anhörig innebär detta att svenska staten ”slösade” 15 miljoner av skattebetalarns pengar helt i onödan. Alla visste ju redan att det gått att omhänderta de omkomna som man kunnat återfinna!

Varför mörklägger man detta dykuppdrag och skyller på omhändertagande av de omkomna, när man redan dagen efter katastrofen beslutat att inga omkomna ska omhändertas!

I morgon ska vi titta närmare på hur fruktansvärt regeringen under ledning av Ingvar Carlsson utfört grova brott mot de omkomna refererande till Sveriges griftefridslag, det vill säga vår äkta griftefridslag, inte den lag som Ingvar Carlsson tillsammans med vår riksdag konstruerade den 27 augusti 1995.

Nu ropar Stefan, dags att lämna datorn och kliva ut på bodegan, underbar ljummen sommarkväll.

Tack för att ni orkar läsa och engagera er, det betyder oerhört mycket, inte bara för mig, utan för alla anhöriga som kämpat för sanningen i numera 28 år.

//Åsa

👉 Besök min YouTube-kanal här

Text och research: Åsa Myrberg

SVERIGES GRUNDLAG … ABOLITION, OVILLKORLIG TYSTNADSPLIKT, PSYOPS, BEDRÄGERI, ILLUSION,RÄTTSHAVERI

Ett stort och varm tack för den oerhört fina respons jag fick för mitt senaste inlägg, både här på bloggen men även för de stöttande mail och sms jag fått, avseende Estonia.
En katastrof som för alltid förändrade mitt liv. Jag förlorade min pappa!
Idag har det gått 28 år sedan detta hände, jag vet fortfarande inte varför eller hur min far dog.
Det har gått 28 år och svenska staten fråntar mig fortfarande mina lagliga rättigheter och min rätt att få begrava min egen pappa.

Jag är väldigt glad att ni är fler som vill följa mig på min resa för att försöka förstå varför vi, pappas familj, inte bara fråntogs alla våra lagliga rättigheter som målsägande. Utan även rätten att få begrava vår pappa.
Jag har beslutat, mycket tack vare er läsare, min familj och vänner, att bloggen framöver kommer att handla mycket om det arbete jag lägger ned idag på för att försöka få svar på mina två viktigaste frågor.
Bloggen kommer på så sätt att få bli en dagbok för de som är intresserade av hanteringen av denna, Europas största fartygskatastrof, i modern tid.
Men bloggen kommer även bli en sann historia för mina barn och barnbarn att ta del av, framför allt efter det att jag gått bort och de antagligen kommer få veta den reella sanningen om denna fruktansvärda katastrof som tog så många människors liv.
Jag inser att jag aldrig får acceptera att svenska staten uppsåtligt fråntar mig mina lagliga och mänskliga rättigheter utan att ens ha hövligheten att berätta varför.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen efter en välbehövlig tids semester och en tids sjukdom, (inte välbehövlig). Stefan och jag for ned till Danmark med son och barnbarn där vi bl a hälsade på Anna och Lars. Lika underbart som tidigare!
Några dagar i Köpenhamn blev det också såklart, som vi älskar den staden.

När vi kom hem igen åkte både jag och Stefan på Covid och låg däckade en vecka. Därefter blev det en tur till västkusten, Marstrand och Göteborg. Även denna gång med son, sonhustru och barnbarn. Lugna mjuka sommardagar, precis som man önskar att alla människor har haft det under deras semestertid.

Idag fortsätter jag att berätta min historia som jag påbörjade i mitt förra inlägg. Min målsättning är att uppdatera bloggen varje dag fortsättningsvis. Bloggen blir självklart i ett annorlunda format. Detta i och med att jag fråntas rätten att yttra mig i Svensk media därav ser jag dessvärre att bloggen är min enda väg att gå för att överhuvudtaget få yttra mig som anhörig.

Jag förstår att svensk media, självklart måste följa svensk lag, det måste vi alla. Den lag svensk media måste följa när det gäller just Estoniakatastrofen är bland annat: Regeringsformen (RF) 2 kap 23 § ” Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet” […].
I och med att Estoniakatastrofen lyder, enligt svensk polismyndighet, under svensk försvarssekretess, rikets säkerhet, blir det per automatik så att jag fråntas min rätt att yttra mig trots att jag på inget sätt pratar om något som berör krigsfara eller rikets säkerhet. Det enda jag vill är att få ett svar på är alltså varför Svenska staten fråntar mig mina lagliga rättigheter som målsägare och varför staten även fråntar mig min rätt att både själv omhänderta och begrava min pappa.
Enligt brev jag erhållit från Svensk säkerhetspolis, se nedan, var inte min far någon fara för rikets säkerhet när han levde, därav anser jag att inte heller hans döda kvarlevor kan innefatta någon krigsfara för Sverige.

Är det nu så att dessa omkomna människor verkligen i sig är en fara för rikets säkerhet så anser jag att Sveriges statsminister öppet ska gå ut i både radio och tv och uppriktigt be oss anhöriga och hela svenska folket om ursäkt för det elände de, framförallt utsatt oss anhöriga för, i numera 28 år. Jag vill att svenska staten ärligt berättar att de ansåg sig tvingade att frånta oss anhöriga, d v s oss målsägande alla våra lagliga rättigheter och dessutom såg sig tvungna att låte de omkomna ligga kvar i den s k massgraven som en form av gisslan för att skydda vraket MS Estonia, enbart p g a krigsfara och rikets säkerhet.
Det förstår vi, ingen människa vill ha krig!

Lever man som jag alltid trott i en demokratiskt rättstat, , som jag dessutom trodde innefattade yttrandefrihet och åsiktsfrihet, så anser jag att det är min medborgerliga plikt att kämpa för att just demokrati och yttrandefrihet ska råda.
Jag anser att det är min skyldighet som svensk medborgare att dela med mig av min personliga historia. Kanske finns det fler därute som kämpar för sin rätt att åtminstone få yttra sig i vårt land.

För mig handlar detta inte om något politiskt, jag är själv politiskt ointresserad.
Jag röstar blankt i och med att jag i stort sett har noll kunskap om politik.
Jag vet numera att Estoniakatastrofen i sig handlar om storpolitik. (Därav ligger denna katastrof även under försvarssekretess i bland annat USA och Estland.)
Med storpolitik innebär att fler stater runt om i världen är involverade och det innebär även att exakt alla politiska partier i Sverige är involverade. Vi kan inte beskylla ett politisk parti för denna katastrof. Den tystnadskultur vi har inom svensk riksdag, åtminstone när det innefattar rikets säkerhet, omfattar alla politiska partier. Vilket jag då återigen vill påpeka att det antagligen är så det ska vara, handlar det verkligen om krigsfara så måste vi acceptera detta.

Det jag vill att svenska staten ska ta hänsyn till är att denna katastrof handlar om två skilda delar. Det ena delen får vi anta handlar om Estonias användningsområde och orsaken till Estonias förlisning, (jag skriver anta, i och med att hela Estonias utredning lyder under sekretess så har vi ingen reell sanning angående denna delen) den andra delen handlar om de oskyldiga passagerarna och oss anhöriga.

Passagerarna och vi anhöriga har överhuvudtaget inget med rikets säkerhet att göra? Varför fråntogs då vi anhöriga våra lagliga rättigheter redan på förlisningsdagen, den 28 september 1994, när svenska staten påbörjade en förundersökning gällande ”vållande till anans död”? Varför fråntas jag idag, år 2022, min rätt att få upp dessa frågor inom svensk domstol?
Vilka synnerliga skäl har alltså svenska staten att frånta mig mina lagliga rättigheter?
Vilka synnerliga skäl har svenska staten att begå brott mot de mänskliga rättigheterna och kränka mig mot två artiklar inom Europakonventionen?

Det är detta jag måste jag kämpa vidare för att få svar på!

Jag anser att jag har lika stor rätt till mina lagliga rättigheter på samma sätt som alla andra svenska medborgare.
Jag anser även att min pappas kropp tillhör oss, pappas familj, jag anser inte att den tillhör svenska staten.
Nu kan jag i och för sig inte finna någonstans vem som äger en död kropp, men precis alla jag känner har själva som anhöriga fått begrava sina egna familjemedlemmar.
Jag refererar till vad svenska kyrkan har skrivit till mig angående denna s k massgrav som vraket efter Estonia nu utgör, se nedan.
Svenska kyrkan fråntar sig allt ansvar för den påhittade gravfridslagen.
(Jag kommer ta upp mer angående denna konstruerade gravfridslag i kommande inlägg på min blogg, den kräver verkligen ett eget inlägg).
Ingen av alla dessa människor som miste sina liv denna natt har alltså fått bli begravda (trots detta har Sveriges regering hittat på en gravfridslag gällande ett betraktande av ett annat lands fartyg. Hur kan man ens hitta på en lag om frid över en grav när det inte ens finns någon grav?)

Det enda som man gjort för alla dessa döda är att man hållit en bön- och välsignelsegudstjänst, vilket skedde den 26 november 1994. Enligt svenska kyrkan skedde detta ”vid” förlisningsplatsen. Med ordet ”vid” avser svenska kyrkan 2100 meter nordost om vraket.
Alltså inte ovanför de omkomnas kroppar!
Vilket i sig är helt förståeligt … alla kan idag förstå att svenska kyrkan inte kunde hålla en bön- och välsignelsegudstjänst ovanför en massgrav … det ansågs antagligen inte riktigt passande för kristna människor. Därav ”lurade” svenska kyrkan oss anhöriga och lade gudstjänsten på en helt annan plats än ovanför själva vraket där de omkomna befann sig.

Svenska kyrkan uppger även att begravning sker om och när de omkomna återbördas till sina hemorter.

Det har gått 28 år … INGEN av de omkomna har återbördats till sin hemort!

//Åsa

👉 Besök min YouTube-kanal här

Text och research: Åsa Myrberg