Dagens bukett
plockad i trädgården … 2 november … inte dåligt … inte dåligt alls.
Äppelpaj med mandelmassa, citron, kanel och Dahliorna levererar fortfarande!
Har oftast ett gäng äpplen liggandes här hemma, använder gärna äpplen när jag gör min morgonjuice.
Igår blev vi så fika sugna (iom. all krattning i trädgården) så jag kände att det var dags att göra höstens första äppelpaj.
Äpplen tillsammans med mandelmassa, citron och kanel lät ju så himla gott när jag såg Linda Lomelinos recept HÄR .
Börja med att skala och kärna ur äpplena.
Skiva hälften av äpplena tunt och tärna resten i cirka 1-2 cm stora tärningar.
Lägg skivorna i en skål och tärningarna i en annan och pressa citronsaft över.
Blanda försiktigt.
Värm ugnen till 175°C. Smörj och mjöla en form, cirka 22 cm i diameter.
Smält smöret i en kastrull. Blanda i mjölk och ställ åt sidan.
Vispa ägg och socker ljust och poröst och rör i riven mandelmassa.
Sikta mjöl, bakpulver och salt i en annan skål.
Rör försiktigt ner de torra ingredienserna i äggsmeten.
Tillsätt smörblandningen och finrivet citronskal och rör till en jämn smet. Blanda i äppeltärningarna.
Häll smeten i den förberedda formen.
Placera äppelskivorna ovanpå smeten.
Blanda 1 tsk strösocker och 1/4 tsk kanel och strö ovanpå äpplena.
Grädda kakan i nedre delen av ugnen i 55-60 minuter.
Servera kakan ljummen eller kall med vaniljsås.
Till den goda äppelpajen serverade jag en espresso till maken och en cappuccino till mig -har äntligen inhandlat en ny kaffemaskin, min gamla trotjänare har helt gett upp trots två försök till reparation-
så nu har jag en ny modern modell jag kan leka barista med.
Vet ni … jag trodde ju helt att Dahliorna hade slutat blomma men titta vilket fynd jag gjorde i går. Det finns fortfarande så många blommor kvar,
hur kul är inte det, vi är ändå snart inne i November och trädgården fortsätter leverera -vi har inte haft någon frost hos oss än- tack vare sjön så kommer frosten aning senare på den sidan av trädgården.
k r a m åsa
552 mil senare …!
Jajamensan nu är vi hemma igen efter 552 mil i Europa. Vår lilla tripp till Milano/Portofino tillsammans med vovve har flutit på helt problemfritt!
Så himla härligt att hänga lite med med vår älskade dotter som arbetat några månader i Milano nu, saknar henne precis varje dag när hon inte är hemma här i Swedenland.
Självklart saknar jag redan Italiens ljuvliga väder, goda mat och det vackra blå vattnet.
Och dessutom de underbara små byar vi besökt, med de allra gulligaste hus i milda fina färger.
Italien ligger nära våra hjärtan för många av oss. Naturen, kaffet, maten och gelaton … Italien har mycket att bjuda på!
Men jag som inte är så jättemycket för att resa tycker såklart att det är så skönt att komma hem igen. HEMMA är ju som ni vet ett av mitt finaste!
Tänker att jag ska skriva ihop ett inlägg om vår väg ned mot Portofino, då jag förstår att ni är fler som har tankar på att ge er ut i bil tillsammans med hund.
Lite finheter jag köpte med mig hem ska också visas upp.
Börjar med detta fantastiska marmorfat som jag är väldigt glad över. Glad även för kastanjerna ni ser ovan som jag plockade med mig från hotellets trädgård i Bellagio, fantastiskt vackra!
Men först ska det bli ett varmt skönt bad. Pannan hade stannat när vi var bortresta så 12 grader är vad vårt casa bjuder på i kväll … aningen för kallt, det lär bli tjocktröja och raggsockor på när vi kryper till kojs i natt.
k r a m åsa
Underbara Bellagio med mysiga gränder!
Lämnade hotellet i Milano efter en -som oftast på hotell- ljuvlig frukost
Dags att sätta sig i bilen igen, men enbart 1 tim. & 23 min. enligt gps´en, lagom avstånd tyckte både Eskil och jag. Nästa stopp på resan, Comosjön och närmare bestämt den lilla staden Bellagio där jag bokat rum på detta hundvänlig hotell.
Väl framme på hotellet blev det en god lunch bestående av caprese och gnocchi. Därefter tre timmars häng på varsin solstol vid poolen, 25 grader och blå himmel … inte helt fel! – Eskil fick en egen solstol i skuggan, fast han hängde helst vid staketet för att kunna kika på alla människor som promenerade förbi-
Sen eftermiddag och dags att göra stan … eller stan kanske var att ta i, men ut på byn i alla fall.
Gränder … alltså jag älskar gränder, och här fanns det massor!
Vet inte vad det är som tilltalar mig så mycket … har alltid varit fascinerad av dessa trånga prång.
Eskil vandrade troget med upp och ned för de kullerklädda trånga små gatorna.
Nu fanns det inte enbart gränder, utan som alltid i dessa små byar mynnar gränderna ut i små fina torg, med de mest förtjusande små hus i ljuvliga färger
och kyrkor.
I Comoprovinsen har det tillverkats siden av högsta kvalitet sedan 1500-talet och trots att produktionen har minskat tillverkas det mesta av Europas siden här än idag. Så det fanns alltså gott om små butiker med vackert i siden och självklart kände jag direkt att en sidenscarf var något jag verkligen behövde -snyggt att ha i håret btw- Lite shopping ”råkade” jag alltså få till!
Bada fötterna tyckte Eskil var väldigt viktigt efter allt traskande genom alla gränder.
Sa jag att staden nästan enbart bestod av gränder …
med vatten runtom!
Nöjda och glada promenerade vi hem mot hotellet. Jag med shoppingkassar i händerna och någon annan med fyra blöta fötter och ett stort leende på läpparna.
Det är helt okej med sommarsemester i Italien på hösten när man är hund
… helt okej när man är människa också!
k r a m åsa
Vykort från Italien
För precis en vecka sen lämnade vi över vår husnyckel till min kusin (win-win, vi får hus -& blomvakt, hon passar på att ta semester i Stockholm) och packade in oss … dvs. maken, mig och Eskil i bilen för en tripp ned till dottern som ni vet befinner sig i Milano.
Spännande att åka såpass långt med Eskil (vi vill absolut inte lämna bort honom nu när han kommit upp i den beundransvärda ålder av 12) så alternativet att flyga fick gå bort. -Eskil måste med!
Första dagen bilade vi ned till Danmark, sov över på ön Falster. Dagen efter tog vi morgonfärjan från Gedser till Rostock och fortsatte ned till Ingolstadt där vi tillbringade andra natten.
Riva del Garda var vårt första mål i Italien. Jag har aldrig tidigare varit vid Gardasjön.
När jag möttes av denna första syn över sjön kände jag direkt att denna del av landet kommer jag att gilla.
Och precis … vad fanns inte att gilla?
Melodislingan -Dina färger var blå- kom över mig direkt. Precis allt var blått!
Himlen, bergen och självklart vattnet.
Eskil trivdes
För er som kikat på min instastory kanske minns kören jag spelade in, så fantastiskt vackert när de sjöng med den underbara akustiken som uppstod mellan bergen.
Verkligen magiskt!
Efter den lugna tiden på hotellet i Riva del Garda fortsatte vid till det aningen mer hektiska livet i Milano.
Här fick vi äntligen krama om dottern som vi saknat så de senaste två månaderna.
I Milano lekte vi turister tillsammans med miljarder –kändes det som– andra, fy fasen vad folk det var!
Nästan köbildning ända fram till den vackra katedralen Duomo di Milano.
Eskil tog sin allra första #jagvardär selfie.
Vi bodde på tjusigaste hotellet där vi njöt fullt ut.
Promenerade runt i hela stan, fikade och åt den allra godaste gelato, (hittade en ny favorit -al fior di latte)
och somnade helt utmattade på kvällarna.
I morgon bär det av mot Comosjön, där både Eskil och jag hoppas på lite mer natur och en lite lugnare atmosfär.
Jobbigt med för mycket folk och besvärligt med för lite gräs och träd, det är vi helt eniga om!
k r a m åsa