När målsägandekopian inte kom
började jag ringa 114 14.
Kötiden var mellan trettio och sjuttiofem minuter bara för att komma fram till växeln.
Jag ringde igen. Och igen. Och igen.
Till slut började jag mejla.
Först till registrator. Sedan med kopia till rikspolischefen Anders Thornberg, vice rikspolischefen Mats Löfving och rikspolisens kansli.
Poliser ringde upp mig. De frågade vad jag talade om.
De sa att det inte fanns någon polisanmälan från mig.
Jag fick höra att den inte var registrerad.
Jag frågade hur det var möjligt. Jag frågade om den hade kastats.
Ingen kunde svara.
Det var då jag började polisanmäla igen. Och igen. Och igen.
Till slut hade jag femton polisanmälningar
som enligt polisens uppgifter inte fanns.
Det var då jag insåg
att jag inte bara sökte en kopia.
Jag sökte bevis på att mina anmälningar existerade.
// Åsa Myrberg Dotter till Dan-Anders Adrian Myrberg