Etikett: MS ESTONIA

SVERIGES GRUNDLAG … OVILLKORLIG TYSTNADSPLIKT!

 

 

Torsdag den 1 december 2022

Hej på er,
idag tänkte jag att vi skulle titta vidare på ännu en av Sveriges grundlagar, som även den, på lika sätt som lagen avseende abolition, berör Estoniakatastrofen och min kamp för upprättelse för min pappa. Även denna lag går att hitta i regeringsformen 10 Kap. 12 § 3:e stycket ”Ordförande kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt” Lag (2010:1408)

Om vi läser hela, det vill säga alla tre stycken under denna 12 § så står följande:
” Utrikesnämnden består av talmannen samt nio andra ledamöter, riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser om Utrikesnämndens sammansättning meddelas i riksdagsordningen.

Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen. Regeringen är skyldig att sammankalla nämnden om minst fyra av nämndes ledamöter begär överläggning i en viss fråga. Ordförande vid sammanträde med nämnden är statschefen eller, om han eller hon har förhinder, statsministern.

Ledamot av Utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till nämnden ska visa varsamhet i fråga om meddelande till andra om vad han eller hon har fått kännedom om i denna egenskap. Ordförande kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt.” Lag 2010:1408)

Ordförande i utrikesnämnden är vår statschef, det vill säga Kungen om Kungen har förhinder så är vår statsminister ordförande.
När det gäller den ovillkorliga tystnadsplikten som lyder över abolitionen vad gäller Estoniakatastrofen är det antingen Kungen eller statsministern som beslutat om om den ovillkorliga tystnadsplikten.
Som ni alla kan förstå, vad gäller ovillkorlig tystnadsplikt, så är det precis vad det låter, ovillkorlig tystnadsplikt, detta innebär därmed att ingen i Sverige får och får prata om denna abolition.
Totalt moment 22 med andra ord!

När denna sanningen står helt klart för mig skriver jag ett brev till Kung Carl XVI Gustaf, daterad den 22 augusti 2022. Kopia på detta brev sänder jag även till alla ansvariga för vår demokratiska rättstat Sverige, se nedan.


Jag fick ett svar från Kungl. Hovstaterna redan tre dagar senare, detta kommer från informationschef Margareta Thorgren se nedan.
Tyvärr uppgav Kungl. Hovstaterna, Margareta Thorgren fel i sitt svar, hon påstod att Kungen enbart har en ceremoniell roll i statsförvaltningen.
Margareta Thorgren har antagligen inte läst Sveriges grundlagar.
Informationschefen blandade även ihop mig med författarinnan Åsa Moberg (eller om det var autokorrekt som slog till)

Jag svarar givetsvis omedelbart, den 25 augusti 2022

Härefter tystnar Kungl. Hovstaterna. Genom deras tystnad får jag anta att även Kungen och Kungl. Hovstaterna innefattas av den ovillkorliga tystnadsplikten.

Den titel jag har haft under min research för min egen bok om sanningen om Estoniakatastrofen, sett ur en anhörigs synvinkel blir mer och mer uppenbar, ”Tystnaden är talande”
I svensk grundlag har vi  ”Ovillkorlig tystnad” vi har det svenska begreppet ”En svensk tiger” och minns ni cirkus scott … François Bronett myntade som cirkusdirektör det klassiska uttrycket ”Största möjliga tyssstnad”
Är Sverige ett land som på något sätt lyder under tystnad.
Tystnadskulturen i Sverige är ju väldigt utbredd i alla möjliga sammanhang. Undrar hur det kan komma sig?

Sammanfattat när det kommer till frågan om abolition och ovillkorlig tystnadsplikt är att det alltså regeringen/ar som beslutar vad som ska lyda under abolition. Ordförande i utrikesnämnden beslutar i sin tur att abolition i sig ska lyda under ovillkorlig tystnadsplikt.

Vad är då Utrikesnämnden för något, vad har de för uppgift i vår riksdag? https://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/riksdagens-myndigheter-och-namnder/utrikesnamnden/  ” I Utrikesnämnden ska regeringen diskutera och förankra sin utrikespolitik med riksdagen. Regeringen ska fortlöpande underrätta Utrikesnämnden om de utrikespolitiska förhållandena som kan få betydelse för Sverige och överlägga med nämnden när det behövs. I alla viktiga utrikesärenden ska regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske.

När man läser detta ovanstående så ser man ”I alla viktiga utrikesärenden ska regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske” så jag förmodar att regeringen har överlagt med utrikesnämnden innan beslutet om abolition lades, om det kunde ske vill säga.

En sak till som är väldigt underligt när det gäller Estoniakatastrofen är att det från dag ett, den 28 september 1994 enligt all dokumentation jag fått ta del av från polisen region Sthlm och även från riksarkivet, är utrikesdepartementen som sköter allt gällande katastrofen, vilket jag anser är självklart i och med att Estoniakatastrofen handlar om storpolitik.  En viktig fråga är därför hur det kommer sig att katastrofen snart därefter hamnade på kommunikationsdepartementens bord (dessutom enbart hos kommunikationsdepartementet) varför försvann UD direkt från den officiella handledningen. Storpolitik borde väl skötas av utrikesdepartementet inte kommunikationsdepartementet.

Som jag sagt tidigare, inget avseende Estoniakatastrofen har sköts på rätt sätt från Sveriges regeringar och riksdagars sida.

Jag tycker vi tittar lite närmare, ännu en gång, på Sveriges grundlagar, med fokus på regeringsformen. Den lag som visar på Sveriges statsskick https://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/grundlagarna/ ”Grundlagarna är speciella lagar som innehåller regler för hur Sverige ska styras. Grundlagarna skall skydda vår demokrati.”

Men ärligt talat … stämmer verkligen detta, är verkligen grundlagarna till för att skydda vår demokrati, är det egentligen inte helt tvärtom.
Grundlagarna verkar i stället vara till för att inte skydda vår demokrati.

Hur är det möjligt att lagen om abolition, lagen om ovillkorlig tystnadsplikt är till för att skydda vår demokrati?  Innebörden av dessa två lagar är ju att helt plocka bort vår demokrati.

Har vi blivit lurade i alla år?

Här hittar ni Sveriges grundlagar 

och jag påminner ännu en gång om RF 2 Kap. 19 § ”Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtagande på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna” Lag (2010:1408) och ändå är det precis vad dessa lagar gör.

Ja … vi har antagligen definitivt blivit lurade i alla år!

 

Tack för att ni tar er tid att läsa, önskar er en fin fortsättning på torsdagskvällen.

//Åsa

 

 

 

HANTERINGEN AV ESTONIAKATASTROFEN!

 

Ett stort och varm tack för den oerhört fina respons jag fick för mitt senaste inlägg, både här på bloggen men även för de stöttande mail och sms jag fått, avseende Estoniakatastrofen.
En katastrof som för alltid förändrade mitt liv. Jag förlorade min pappa!
Idag har det gått 28 år sedan detta hände, jag vet fortfarande inte varför eller hur min far dog.
Det har gått 28 år och svenska staten fråntar mig fortfarande mina lagliga rättigheter och min rätt att få begrava min egen pappa.

Jag är väldigt glad att ni är fler som vill följa mig på min resa för att försöka förstå varför vi, pappas familj, inte bara fråntogs alla våra lagliga rättigheter som målsägande. Utan även rätten att få begrava vår pappa.
Jag har beslutat, mycket tack vare er läsare, min familj och vänner, att bloggen framöver kommer att handla mycket om det arbete jag lägger ned idag på för att försöka få svar på mina två viktigaste frågor.
Bloggen kommer på så sätt att få bli en dagbok för de som är intresserade av hanteringen av denna, Europas största fartygskatastrof, i modern tid.
Men bloggen kommer även bli en sann historia för mina barn och barnbarn att ta del av,  framför allt efter det att jag gått bort och de antagligen kommer få veta den reella sanningen om denna fruktansvärda katastrof som tog så många människors liv.
Jag inser att jag aldrig får acceptera att svenska staten uppsåtligt fråntar mig mina lagliga och mänskliga rättigheter utan att ens ha hövligheten att berätta varför.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen efter en välbehövlig tids semester och en tids sjukdom, (inte välbehövlig). Stefan och jag for ned till Danmark med son och barnbarn där vi bl a hälsade på Anna och Lars.  Lika underbart som tidigare!
Några dagar i Köpenhamn blev det också såklart, som vi älskar den staden.

När vi kom hem igen åkte både jag och Stefan på Covid och låg däckade en vecka.  Därefter blev det en tur till västkusten, Marstrand och Göteborg. Även denna gång med son, sonhustru och barnbarn. Lugna mjuka sommardagar, precis som man önskar att alla människor har haft det under deras semestertid.

Inredning

Idag fortsätter jag att berätta min historia som jag påbörjade i mitt förra inlägg. Min målsättning är att uppdatera bloggen varje dag fortsättningsvis. Bloggen blir självklart  i ett annorlunda format. Detta i och med att jag fråntas rätten att yttra mig i Svensk media därav ser jag dessvärre att bloggen är min enda väg att gå för att överhuvudtaget få yttra mig som anhörig.

Jag förstår att svensk media, självklart måste följa svensk lag, det måste vi alla. Den lag svensk media måste följa när det gäller just Estoniakatastrofen är bland annat: Regeringsformen (RF) 2 kap  23 §  ” Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet” […].
I och med att Estoniakatastrofen lyder, enligt svensk polismyndighet, under svensk försvarssekretess, rikets säkerhet,  blir det per automatik så att jag  fråntas min rätt att yttra mig trots att jag på inget sätt pratar om något som berör krigsfara eller rikets säkerhet. Det enda jag vill är att få ett svar på är alltså varför Svenska staten fråntar mig mina lagliga rättigheter som målsägare och varför staten även fråntar mig min rätt att både själv omhänderta och begrava min pappa.
Enligt brev jag erhållit från Svensk säkerhetspolis, se nedan,  var inte min far någon fara för rikets säkerhet när han levde,  därav anser jag att inte heller hans döda kvarlevor kan innefatta någon krigsfara för Sverige.

Är det nu så att dessa omkomna människor verkligen i sig är en fara för rikets säkerhet så anser jag att Sveriges statsminister öppet ska gå ut i både radio och tv och uppriktigt be oss anhöriga och hela svenska folket om ursäkt för det elände de, framförallt utsatt oss anhöriga för,  i numera 28 år. Jag vill att svenska staten ärligt berättar att de ansåg sig tvingade att frånta oss anhöriga, d v s oss målsägande alla våra lagliga rättigheter och dessutom såg sig tvungna att låte de omkomna ligga kvar i den s k massgraven som en form av gisslan för att skydda vraket MS Estonia,  enbart p g a krigsfara och rikets säkerhet.
Det förstår vi, ingen människa vill ha krig!

Lever man som jag alltid trott i en demokratiskt rättstat, , som jag dessutom trodde innefattade yttrandefrihet och åsiktsfrihet,  så anser jag att det är min medborgerliga plikt att kämpa för att just demokrati och yttrandefrihet ska råda.
Jag anser att det är min skyldighet som svensk medborgare att dela med mig av min personliga historia. Kanske finns det fler därute som kämpar för sin rätt att åtminstone få yttra sig i vårt land.

För mig handlar detta inte om något politiskt, jag är själv politiskt ointresserad.
Jag röstar blankt i och med att jag i stort sett har noll kunskap om politik.
Jag vet numera att Estoniakatastrofen i sig handlar om storpolitik. (Därav ligger denna katastrof även under försvarssekretess i bland annat USA och Estland.)
Med storpolitik innebär att fler stater runt om i världen är involverade och det innebär även att exakt alla politiska partier i Sverige är involverade. Vi kan inte beskylla ett politisk parti för denna katastrof.  Den tystnadskultur vi har inom svensk riksdag, åtminstone när det innefattar rikets säkerhet, omfattar  alla politiska partier. Vilket jag då återigen vill påpeka att det antagligen är så det ska vara, handlar det verkligen om krigsfara så måste vi acceptera detta.

Det jag vill att svenska staten ska ta hänsyn till är att denna katastrof handlar om två skilda delar. Det ena delen får vi anta handlar om Estonias användningsområde och orsaken till Estonias förlisning, (jag skriver anta, i och med att hela Estonias utredning lyder under sekretess så har vi ingen reell sanning angående denna delen)  den andra delen handlar om de oskyldiga passagerarna och oss anhöriga.

Passagerarna och vi anhöriga har överhuvudtaget inget med rikets säkerhet att göra?  Varför fråntogs då vi anhöriga våra lagliga rättigheter redan på förlisningsdagen,  den 28 september 1994,  när svenska staten påbörjade en förundersökning gällande ”vållande till anans död”?  Varför fråntas jag idag, år 2022,  min rätt att få upp dessa frågor inom svensk domstol?
Vilka synnerliga skäl har alltså svenska staten att frånta mig mina lagliga rättigheter?
Vilka synnerliga skäl har svenska staten att begå brott mot de mänskliga rättigheterna och kränka mig mot två artiklar inom Europakonventionen?

Det är detta jag måste jag kämpa vidare för att få svar på!

Jag  anser att jag har lika stor rätt till mina lagliga rättigheter på samma sätt som alla andra svenska medborgare.
Jag anser även att min pappas kropp tillhör oss, pappas familj, jag anser inte att den tillhör svenska staten.
Nu kan jag i och för sig inte finna någonstans vem som äger en död kropp, men precis alla jag känner har själva som anhöriga fått begrava sina egna familjemedlemmar.
Jag refererar till vad svenska kyrkan har skrivit till mig angående denna s k massgrav som vraket efter Estonia nu utgör, se nedan.
Svenska kyrkan fråntar sig allt ansvar för den påhittade gravfridslagen.
(Jag kommer ta upp mer angående denna konstruerade gravfridslag i kommande inlägg på min blogg, den kräver verkligen ett eget inlägg).
Ingen av alla dessa människor som miste sina liv denna natt har alltså fått bli begravda (trots detta har Sveriges regering hittat på en gravfridslag gällande ett betraktande av ett annat lands fartyg. Hur kan man ens hitta på en lag om frid över en grav när det inte ens finns någon grav?)

Det enda som man gjort för alla dessa döda är att man hållit en bön- och välsignelsegudstjänst, vilket skedde den 26 november 1994. Enligt svenska kyrkan skedde detta ”vid” förlisningsplatsen. Med ordet ”vid” avser svenska kyrkan  2100 meter nordost om vraket.
Alltså inte ovanför de omkomnas kroppar!
Vilket i sig är helt förståeligt … alla kan idag förstå att svenska kyrkan inte kunde hålla en bön- och välsignelsegudstjänst ovanför en massgrav … det ansågs antagligen inte riktigt passande för kristna människor. Därav ”lurade” svenska kyrkan oss anhöriga och lade gudstjänsten på en helt annan plats än ovanför själva vraket där de omkomna befann sig.

Svenska kyrkan uppger även att begravning sker om och när de omkomna återbördas till sina hemorter.

Det har gått 28 år … INGEN av de omkomna har återbördats till sin hemort!

 

//Åsa