REGERINGEN UNDER LEDNING AV STATSMINISTER INGVAR CARLSSON.

 

Vi vet idag att det var den borgliga regeringen under ledning av dåvarande statsminister Carl Bildt som uppsåtligt fråntog polisen, genom regeringsbeslutet daterat redan dagen efter katastrofen,  deras självklara arbetsuppgifter med att i direkt anslutning till katastrofen påbörja omhändertagande av de omkomna som gått att återfinna.

Estoniakatastrofen

Den 7 oktober 1994 är det socialdemokraterna som kommer till makten under ledning av statsminister Ingvar Carlsson med statsråd Mona Sahlin som ställföreträdande statsminister.

Den fruktansvärda hantering gällande de omkomnas kroppar och även oss anhöriga blir då än värre!
Inte heller statsminister Ingvar Carlsson ber polismyndigheten att omedelbart påbörja omhändertagande av de omkomna, trots att Ingvar Carlsson ett flertal öppet gått ut i tv och press och lovat alla oss anhöriga och hela svenska folket att ”precis allt ska göras för att omhänderta de omkomna så att de kan få bli begravda”

Istället påbörjar då Sveriges regering, i samarbete med riksdagen,  under ledning av statsminister Ingvar Carlsson, detta fruktansvärda, kostsamma och tidskrävande arbete med att mörklägga orsaken till MS Estonias förlisning och de fortsätter arbetet med det den tidigare regeringen under Carl Bildt påbörjade redan dagen efter katastrofen, nämligen att iscensätta en helt ny sanning om vad som egentligen inträffat.

Idag vet vi att om inte det fruktansvärda regeringsbeslutet överhuvudtaget aldrig hade skrivits så hade aldrig denna mörkläggning behövt göras. De omkomna som gått att återfinna hade då varit begravda för 27 år sedan. Orsaken till förlisningen hade varit utredd och klar för 25 år sedan.
Men valet svenska staten gjorde, av oförklarlig anledning, var att istället anlägga en massgrav och påbörja denna hemska mörkläggning.

Den 11 oktober lämnar Sjöfartsverket in sin första rapport , dnr 199-9440401 (denna rapport går att finna hos Riksarkivet om någon vill läsa). I denna rapport uppger Sjöfartsverket att det var möjligt att omhänderta de omkomna!
Varför spiller Sveriges regering både tid och pengar på att undersöka om det går att omhänderta de omkomna? Regeringen visste självklart att polisen hade kunnat börja omhändertagande av de omkomna redan dagen efter katastrofen. Detta att regeringen hittar på att helt fel myndighet (Sjöfartsverketr) ska forska i om det går att utföra en arbetsuppgift som egentligen är en annas myndighet (polisen) självklara arbetsuppgift är enbart ett skådespel för att vi anhöriga och hela svenska folket inte ska förstå sanningen om att de omkomna absolut inte får omhändertas.

All sanning med denna mörkläggning startar med de omkomnas kroppar och detta regeringsbeslut,  för sanningen är så otroligt enkel. Hade regeringen velat omhänderta de omkomna så hade man självklart gjort det!

Men detta ville alltså inte Sveriges regering utav någon anledning fick inte dessa omkomna oskyldiga passagerarna alltså omhändertas för att få bli begravda.

Sveriges regering under ledning av Ingvar Carlsson valde uppsåtligt att lägga hela denna hantering, av Europas värsta fartygskatastrof i modern tid, på två människor. Varav ingen av dem tillhör svensk rättsväsende. Den ena är en man, en jurist från sjöfartsverket vid namna Johan Fransson. Den andra är en nyanställd, helt utan erfarenhet, kvinna som vid denna tidpunkt blev anställd som kommunikationsminister Inez Uusman.
Dessa två personer blev helt ansvariga för denna fruktansvärda katastrof!

Hur kommer det sig f d statminister Ingvar Carlsson?

Varför fick inte andra departement ansvar att hjälpa till med hanteringen av denna hemska katastrof som tog minst 1000 människors liv?
Framförallt justitiedepartementet som ansvar för rättsväsendets myndigheter i Sverige . En förundersökning av svensk ”vanlig” polis hade ju redan upprättats samma dag som katastrofen inträffade. Brottsrubricering löd ”vållande till annans död” så varför fick inte justitiedepartementet,  som är det absolut självklaraste departement hjälpa till?

Hur förklarar Ingvar Carlsson det?

Varför fick inte civildepartementet, som hade ansvar för kyrkofrågor och frivilliga organisationer vara med i hanteringen?
Varför fick inte Socialdepartementet som har ansvar för häls- och sjukvård vara med?

Det enda departement som överhuvudtaget fick uttala sig var alltså det departement som Sjöfartsverket löd under, kommunikationsdepartementet.
Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig?
Man kan också ställa sig en av de allra viktigaste frågorna: Hur kommer det sig att inte en enda journalist i Sverige överhuvudtaget reagerade på detta helt galna  att inte låta justitiedepartementet bära ansvaret, när både ”vanlig” polis och säkerhetspolisen, som utredde katastrofen, lyder under justitiedepartementen?

Bedrövligt av hela Sveriges journalistkår!

I december 1994, dyker Rockwater på Estonia, den officiella förklaringen är att även de ska ned och se om det går att omhänderta de omkomna. Men som vi vet idag, hade polisen istället fått göra sitt arbete hade ju redan de omkomna som gått att återfinna varit omhändertagna redan. Detta dykuppdrag hade på inget sätt med de omkomna att göra. Uppdraget låtsades vara beställt från Sjöfartsverket, men den inofficiella sanningen är att det är polisen som leder dykarnas arbete.
Med på dykplattformen var polisen, antagligen säkerhetspolisen i och med att det var de som utredde den brottsliga biten av katastrofen. Enligt dykledare Ray Honor var dykarna enbart nere i vraket för att vara ögon för polisen. Dykarna skulle samla in dokumentation, och fota av vissa av de omkomnas ansikten för identifiering. Men dykarna fick absolut inte omhänderta en enda kropp, trots att de var tvungna att flytta på de omkomna människorna för att kunna bryta sig in i speciella hytter.

Då ställer vi oss frågan, varför är polisen med på dykplattformen? Den officiella sanningen är ju att man ska undersöka om det går att omhänderta de omkomna.
Polisen visste ju redan dagen efter katastrofen hur de skulle omhänderta de omkomna.

Vilken är då den inofficiella sanningen om varför polisen är med på Rockwaters dykplattform i december 1994. Och varför är det polisen som styr vad dykarna ska leta efter? Den officiella versionen påstår ju att det är sjöfartsverkets jurist Johan Fransson som ska styra dykarna för att de ska se om man kan omhänderta någon omkommen?

Den viktigaste frågan när det gäller Rockwaters dykuppdrag är självklart, för oss anhöriga, varför omfattade inte uppdraget ett innefattande att omhänderta de döda kroppar man kunde finna?
Varför innefattar dykuppdraget enbart att finna dokumentation och identifiera döda?
Varför var sökandet av dokumentation och identifiering av döda så mycket viktigare än omhändertagande av de omkomna?

För mig som anhörig innebär detta att svenska staten ”slösade” 15 miljoner av skattebetalarns pengar helt i onödan. Alla visste ju redan att det gått att omhänderta de omkomna som man kunnat återfinna!

Varför mörklägger man detta dykuppdrag och skyller på omhändertagande av de omkomna, när man redan dagen efter katastrofen beslutat att inga omkomna ska omhändertas!

I morgon ska vi titta närmare på hur fruktansvärt regeringen under ledning av Ingvar Carlsson utfört grova brott mot de omkomna refererande till Sveriges griftefridslag, det vill säga vår äkta griftefridslag, inte den lag som Ingvar Carlsson tillsammans med vår riksdag konstruerade den 27 augusti 1995.

Nu ropar Stefan, dags att lämna datorn och kliva ut på bodegan, underbar ljummen sommarkväll.

 

Tack för att ni orkar läsa och engagera er, det betyder oerhört mycket, inte bara för mig, utan för alla anhöriga som kämpat för sanningen i numera 28 år.

//Åsa

 

 

ÄR SVERIGE VERKLIGEN EN DEMOKRATISK RÄTTSTAT?

 

Den 10 februari 2022 sänder jag in en polisanmälan gällande den dåvarande svenska regering under ledning av f.d statsminister Carl Bildt.
Min anmälan gäller mord, grovt tjänstebrott och påbörjandet av mörkläggningen av den reella orsaken till Europas största fartygskatastrof i modern tid.
Jag anmäler dessutom denna regering för påbörjandet av iscensättande av den officiella versionen av orsaken till  MS Estonias förlisning och för skyddande av kriminella gärningsmän.

Polisanmälan Carl Bildt

 

Enligt polismyndighetens egen hemsida ska man få en kopia på sin egen polisanmälan tillsänt till sin folkbokföringsadress 10 dagar efter att man lämnat in polisanmälan:
”Din kopia på polisanmälan
Du som har en digital brevlåda får din kopia på polisanmälan skickad dit (tidigast efter 48 timmar).
Har du inte en digital brevlåda skickas kopian till din folkbokföringsadress (tar normalt 10 arbetsdagar).”

För mig tog det 75 dagar!
Efter otaliga påminnelser både genom samtal och mejl, genom en massa överklagande och till slut ett brev ställt till Rikspolischefen Anders Thornberg, fick jag till slut ett beslut tillsänt mig om att jag hade rätt att få ut mina egna polisanmälningar,  som alltså i normala fall tar 10 dagar.
Jag fick personligen lösa ut den hos polisen i gamla polishuset på Kungsholmen.

( Vill även här passa på att påpeka, när det gäller min första polisanmälan jag skickade in till polismyndigheten region Sthlm den 16 november 2020 där har jag fortfarande inte fått min kopia, trots att det gått över 500 dagar. Trots JO anmälan. Den kopian vägrar polisen att överlämna till mig, återkommer till orsaken jag tror att detta beror på i nästa inlägg!
Polismyndigheten vägrar dessutom uppge vilket lagrum de stödjer sig mot när de fråntar mig mina rättigheter. )

Hur såg då min kopia ut avseende polisanmälan på regeringen Carl Bildt som alltså tog mig flera timmars arbete och 75 dagar att få erhålla.

Sid. 1
Anmälningsdatum : 2022-02-11 kl: 07.59.
Inskriven av: assistent Lena Norlin

Sammandrag
Målsägande: Åsa Myrberg det vill säga jag
Misstänkt: ….. det vill säga ingen?  Men jag polisanmälde ju regeringen under ledning av Carl Bildt.
Bilagor: …. inga? Jag sände ju in ett flertal bilagor som bevis på de brott jag anmälde.
Brott/Händelse: Tjänstefel fr o m tisdagen den 1994-09-27.
Jag anmälde mord, grovt tjänstebrott, mörkläggning av Europas värsta fartygskatastrof i modern tid, iscensatt skådespel gällande orsaken till MS Estonias förlisning, skyddande av kriminella gärningsmän.

Därefter följer fritext, direkt plockat ur min anmälan.

Sid 2.
Målsägande
Senaste kontroll mot FB : 2021-08-18                        Sekretess PU:N
Myrberg, Åsa
mm.

Längst ned på sid 2.
BESLUT OM FÖRUNDERSÖKNING
Datum: 2022-02-11 kl. 08:00 Beslut av: Inspektör Åkerlund, Lars-Erik
Förundersökning inleds ej

SLUT

Detta innebär att min polisanmälan per automatik på 1 minut beslutas att: förundersökning inleds ej,  hur är det möjligt … ingen kan ju ens ha hunnit läsa vad det är jag polisanmält.
Det jag har polisanmält är alltså mord och en väldigt grov mörkläggning och beslutet fattas per automatik att förundersökning inleds ej.
Det vill säga abolition som jag pratade om i ett tidigare inlägg här.

Är detta verkligen förenligt med en demokratisk rättstat?
Var finns demokratin? Och var finns rättsstaten?

Vad betyder då rättstat, vi kikar på vad wikipedia har att säga?
”Det krävs likhet inför lagen och ett oberoende och fungerande rättsväsende som alla har tillgång till, rätt att få anklagelser om brott utredda och prövade inom en rimlig tid i en rättvis rättegång inför en oberoende och opartisk domstol, samt förbud mot godtyckligt frihetsberövande.”

Alla skall alltså ha rätt att få anklagelser om brott utredda och prövade inom en rimlig tid i en rättvis rättegång …
Vi anhöriga har väntat i 28 år på att få anklagelser om brott utredda och prövade i en rättvis rättegång … kanske kan man tycka att 28 år är en rimligt tid eller vad säger ni?

”En rättsstat är en stat där rättssäkerhet råder. […] Rättsstaten kan även beskrivas som den enskildes rättsskydd mot staten själv eller övergrepp från staten.”

dukning

Avslutar detta blogginlägg med en bild på buketten vi just nu har på matbordet, dahlia och silverpäron kvistar.

//Åsa

 

 

 

EN OFFICIELL SANNING ELLER EN INOFFICIELL SANNING

 

Ofta hör man ordet officiell när myndigheter uttalar sig. Man kan till exempel tala om ett officiellt meddelande. Med officiellt menas att det är avsett för offentligheten. Men är då det officiella alltid sant?

Jag googlar på synonym till officiellt och finner följande: Officiellt är han på utlandsresa, i verkligheten på alkoholavvänjning.
Det vill säga den officiella sanningen, är att han är på utlandsresa.
Det är den delen som är avsedd för offentligheten.

Den reella/verkliga sanningen, det vill säga den inofficiella sanningen är att han är på alkoholavvänjning.
Den delen är inte avsedd för offentligheten.

Första gången jag på allvar reagerade på just ordet officiell var när jag den 30 mars 2021 kl. 16:14  blev uppringd av den fd hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt efter det att jag smsat honom och frågat om han kunde tänka sig att vilja prata med mig som anhörig till en omkommen i Estoniakatastrofen.
Det ville han!

Hirschfeldt uppgav att han löd under tystnadsplikt gällande rikets säkerhet för resten av sitt liv. Han fick inte prata något om sitt uppdrag angående utredningen gällande det ”försvarsmateriel” som eventuellt transporterades på MS Estonia natten hon förliste.
Det enda han kunde uppge var att hans uppdrag var väldigt snävt och att han endast var utredare, detta kan ni även höra honom berätta om i söndagsintervjun på SR.
Hirschfeldt hade inga som helst rättsliga medel att ta till, med det menas att de han intervjuade kunde ljuga hur mycket de ville.
Johan Hirschfeldt var varken polis och åklagare utan enbart en så kallad utredare.
Hirschfeldt uppgav även att jag skulle tänka på underrättelsetjänster och spioner runt om i världen och vad som var det viktigaste för alla staters underrättelseverksamheter … jo att behålla dessa människors identitet hemlig.

Jag frågade honom varför han bränt upp allt sitt utredningsmaterial?
Hirschfeldt berättade att allt låg inlåst hos Riksarkivet, se nedan:

och … hör här,  den OFFICIELLA utredningen fanns öppen för allmänheten/offentligheten att ta del av.
Var det då den inofficiella utredningen som vid denna tidpunkt låg inlåst under sekretess på Riksarkivet?

Vilken sanning är då sann?  Den officiella versionen som offentligheten/allmänheten fått ta del av?

Eller den inofficiella sanningen som är belagd med sekretess så att offentligheten/allmänheten inte får ta del av den?

Ganska lätt att svara på det, hade man velat berätta den inofficiella sanningen hade ju aldrig den officiella sanningen funnits, eller hur?

Tänker på mannen, som jag referera till ovan, som officiellt är på utlandsresa fast inofficiellt är han på alkoholavvänjning.
Väldigt lätt att inse den reella/verkliga sanningen i denna mening.

I samband med detta vill jag nämna en karl, Eric Rådström. Denna man har både en facebook sida, ett instagram konto och en egen YouTube kanal.
Eric Rådström berättar den officiella versionen av denna katastrof,
Det vill säga den version  vi, offentligheten/allmänheten redan har tagit del av i numera 28 år.

Jag som anhörig ställer mig väldigt undrande varför han lägger ned timmar av sitt liv, han är på intet sätt personligen drabbad av katastrofen, på att berätta den officiella versionen … den vet vi ju alla redan om.
Det är ju enbart den versionen som har lämnats till offentligheten/allmänheten kännedom!
Självklart har denne Rådström rätt att få ägna stora delar av sina dagar med att berätta den officiella versionen för människor. Det är hans personliga intresse och självklart hans rätt. Men det som är så otroligt beklämmande med alla hans sociala kanaler är att Rådström inte vill ha några som helst debatter, ifrågasätter man en enda liten del av den officiella sanningen, blir man blockad.

Jag som anhörig blev blockad omedelbart enbart för att jag ifrågasatte den officiella sanning om varför de omkomna inte fick omhändertas. Den officiella sanningen, enligt f d statsminister Carl Bild är att han inte trodde att polisen hade resurser att omhänderta en enda omkommen.
Den officiella sanningen kan väl ändå inte stämma?  Alla vet, förutom Carl Bildt, att det enbart är polisen som har dessa resurser eftersom en av deras arbetsuppgifter är att just omhänderta döda.
Jag ställer mig då frågan; varför har det numera blivit så, varför blockas man om man bara ställer en enkel, dessutom självklar fråga?
Detta sker inte enbart på Rådströms kanaler utan även generellt, hur kommer det sig att vi inte längre kan föra debatter?  Hur kommer det sig att vi inte längre kan ha yttrandefrihet, inte ens på sociala medier? Tycker någon annorlunda så blockeras man.
Är det inte debatter vi kan lära oss något av?
Mycket märkligt beteende!

Sanningen är så enkel: Hade delar av den inofficiella sanningen fått komma fram redan från början, hade vi ju aldrig suttit här 28 år senare och fortfarande undrat: Vad var det som hände?

Svenska folket har ju enbart fått ta del av den officiella versionen, vilken i sig inte har en enda logisk förklaring, och vi vet ju alla att den inofficiella sanningen är belagd med sekretess.

Så är det inte den inofficiella versionen, framförallt vi anhöriga men även offentligheten, vill ta del av? Är det inte den verkliga sanningen vi vill veta?

Jag referera här till en dokumentär som går på tv4 play ”Hemligt hav” 
där bland annat kommendörkapten Emil Svensson är med.
Emil Svensson är den man som följde med fd statminister Carl Bildt på sin resa till Åbo samma dag som Estoniakatastrofen inträffade, den 28 september 1994. Emil Svensson är den man som ger Carl Bildt rådet att omhänderta de som omkommit i samband med Estonias förlisning. Det råd vi idag vet att Carl Bildt definitivt inte följde eftersom han redan nästa dag den 29:e september 1994 fråntog polisen deras arbetsuppgifter med att just omhänderta de omkomna som gått att återfinna.

Jag slutar kvällens inlägg med två bilder tagna ur dokumentären ”Hemligt hav”. Kommendörkapten Emil Svensson berättar om den officiella sanningen och den reella/verkliga sanningen, det vill säga det inofficiella sanningen.

Foto: Haris Mlivic
Foto: Haris Mlivic

Tack för att ni läser!

//Åsa

 

SVERIGES GRUNDLAG … ABOLITION!

 

I dag tänkte jag att vi skulle titta lite på Sveriges grundlagar, Sverige har fyra grundlagar,  en av dem är regeringsformen (RF).
Vad har då grundlagen, i detta fall regeringsformen med Estoniakatastrofen att göra tänker du kanske?
För mig som anhörig har den allt att göra med denna katastrof. Denna lag gör att jag som målsägande fråntas alla mina lagliga rättigheter och det är denna lag som gör att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Men denna lag berör självklart också hela Sveriges folk, en otroligt viktig lag att känna till anser jag.

Lagen handlar om abolition!
Vi hittar lagen om abolition i regeringsformen under 12 kap. 9 § där det står följande: ”Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas.”
Lag (2010:1408).  Värt att notera här är att det alltså gäller en brottslig gärning!

Enligt wikipedia : Lagen innebär ”att vidare åtgärder för att utreda en brottslig gärning inte ska vidtas”. Det vill säga brottet efterskänks innan ens en förundersökning påbörjats.”

Hur kan det finnas en sådan lag i Sveriges grundlag? Sverige anses vara en demokratisk rättstat, vilket är helt omöjligt i och med att denna lag finns.

Vi läser vidare under Wikipedia:  ”Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är abolition ingen rättighet för medborgarna, utan ”bestämmelsen i 12 kap. 9 § andra stycket regeringsformen ger regeringen en fullständigt diskretionär rätt att avgöra om abolition ska beviljas”. Regeringens beslut angående abolition kan därför inte vara föremål för rättsprövning.”

Här förstår vi då att detta inte är en rättighet för medborgare, utan regeringen får efter eget omdöme avgöra när abolition ska beviljas.
Vidare är det så att regeringens beslut om abolition inte kan vara föremål för rättsprövning. Detta innebär inte bara att jag genom själva abolitionen fråntas mina lagliga rättigheter,  utan dessutom kan jag inte ens få upp själva frågan om abolition för rättsprövning.

Hur är detta ens möjligt?
Detta måste vara det värsta fall av moment 22 jag överhuvudtaget kan komma på.
Jag kan/får inte göra någonting i mitt eget land Sverige!

Herregud! vilken chock jag fick när jag insåg detta?
Och herregud vilken chock jag fick när jag insåg att detta är exakt vad jag har blivit utsatt för av alla ansvariga för den demokratiska rättsstaten Sverige under mina senaste två av mitt liv.
Det är ju antagligen därför polis- och åklagarmyndighet inte får starta en förundersökning. De brott som skett i samband med Estoniakatastrofen får helt enkelt inte utredas.

Det betyder vidare att ingen någonsin ska dömas för dessa brott de begått!

Vad kan det vara för brott ”någon” har begått som är så allvarliga att Sveriges regering, efter sitt eget omdöme, beslutar att dessa brott aldrig ska utredas?

Nedan ser ni ett av mina 49 brev jag ställt till alla ansvariga, inklusive vår kung under numera två års tid.  INGEN i hela Sverige kan ge mig ett svar på vilket lagrum svenska staten lutar sig emot när de fråntar mig alla mina lagliga rättigheter.

Statschef H.M Konungen Carl XVI Gustaf, 15 juni 2022

Hur kan jag då anta att katastrofen lyder under abolition?

För mig har det tagit två år och hundratals skrivelser innan detta överhuvdtaget framkom. Min första känning för att något stod helt galet till när det gäller Svensk polis- och åklagarmyndighet var när jag personligen lämnade in en polisanmälan den 28 mars 2021 hos polisen i Kungsholmen.
Jag polisanmälde mina misstankar om att min pappa hade blivit mördad i samband med MS Estonias förlisning natten den 27-28 september 1994 på grund av grovt sabotage eller terrordåd.
Jag valde att lämna in denna polisanmälan efter det att jag sett dokumentären ’Estonia- fyndet som ändrar allt”. I denna dokumentär framkom en stor skada på skrovet som aldrig tidigare hade visats eller utretts, där framkom även att överlevande vittnen sett militära transporter köra ombord på den civila passagerarfärjan i Tallins hamn precis innan avgång den 27 september 1994. Dessutom uppgav kammaråklagare Caroline Wieslander (ansvarig för den nya brottsutredningen angående orsaken till Estonias förlisning)  att det krävdes en mordanmälan för att hon skulle kunna öppna en förundersökning, i och med att hon menade att alla andra brott var preskriberade.
Jag tog då även in samband med detta del av den tidigare nedlagda förundersökningen där chefsåklagare Tomas uppgav att han aldrig utrett frågan om sabotage eller terrordåd på grund av att han ansåg att detta enbart handlade om ”rykten i svang”.
Hur kan en chefsåklagare överhuvudtaget uttala sig så, då behöver ju inte åklagaren utreda någonting. Alla brott kan ju i så fall handla om ”rykten i svang”.
Jag tog vidare kontakt med  åklagaren och fick veta att varken sabotage eller terrordåd hade någon preskriberationstid

Jag hann knappt ut genom dörren från polisstationen förrän ett besked kom, dessutom från helt fel åklagarkammare, en kammaråklagare vid namn Marina Chirakova som uppgav att avseende brott mord: ”uppgifterna i ärendet ger inte anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats” Hon påstår även i sin motivering att det förfarande som jag anmält inte kan rubriceras som mord?
Jag ställde mig frågan till varför hon kunde skriva så i sitt eget beslut där hon själv skrivit Brott: Mord.  I min polisanmälan anmälde jag just just mord och massmord på alla de oskyldiga passagerna som eventuellt blivit utsatta för grovt sabotage eller terrordåd som gjort att de uppsåtligt blev mördade.
Jag refererade vidare i min polisanmälan att detta aldrig tidigare utretts. För tänk om den civila passagerarfärjan använts som militärtransport och att de oskyldiga passagerarna använts som levande sköldar?  Detta måste verkligen utredas, får man ens använda civila passagerarfärjor som krigsfartyg?
Och är det inte så att andra stater får sänka krigsfartyg? Är detta i så fall inte en ren krigshandling?

Jag ringde då upp Marina Chirakova som uppgav att hon inte kunde berätta varför min anmälan inte kunde rubriceras som mord trots att hon själv beskrivit brottet som just mord. Hon kunde inte heller uppge varför hon fått agera förundersökningsledare trots att jag begärt både muntligt och skriftligt att min polisanmälan omedelbart skulle överlämnas till den ansvarige åklagaren Caroline Wieslander.
Marina Chirakova uppgav att jag kunde överklaga beslutet.
Vilket jag gjorde … överklagan hanterades av Marina Chirakova själv.

Ni kan ju lista ut hur det gick?

Marina Chirakova visste alltså ingenting på vilka grunder hon beslutat att ingen förundersökning skulle påbörjas, ändå var det beslutet hon fattade.

Så mycket vet jag ändå, att mord i ”normala” fall lyder under allmänt åtal.
I och med detta fruktansvärt underliga förehavande av kammaråklagare Marina Chriakova påbörjas mitt ett år och tre månaders arbete för att få fram under vilken form av åtal Marina Chirakova menade att mord löd under.

Hon har än idag inte lyckats ge mig ett svar!

Åklagarmyndighet

Idag är svaret väldigt enkelt för mig att förstå, det finns ingen annan logisk förklaring på varför svensk polis- och åklagare vägrar att påbörja en förundersökning. det finns ingen logisk förklaring för att de i två års tid inte har kunnat uppge vilka lagar och förordningar de använder sig av när det gäller hanteringen av Estoniakatastrofen.
Det finns enbart ett svar och detta svar antar jag att de ej får ge mig.

Här nedan kan ni läsa det brev jag sände den 19 maj 2022 till Rikspolischef Anders Thornborg och hans kansli i och med att ingen på något sätt kan förklara varför mina polisanmälningar avseende Estoniakatastrofen per automatik beslutas att ingen förundersökning ska ske på en till två minuter.
Med andra ord ingen har ju ens hunnit läsa det jag polisanmäler, hur vet då polisen att de ska besluta att ingen förundersökning ska påbörjas? Och varför är det inga förundersökningsledare som gör dessa beslut? Det finns ju ingen annan i Sverige som får besluta om förundersökningar?

Och självklart har jag inte heller där erhållit något svar!

Rikspolischef Anders Thornborg, 19 maj 2022

För sanningen är,  hur kommer det sig att ingen i hela Sverige kan uppge vilken lag rättsväsendet använder sig av när det kommer till Estoniakatastrofen?
Inte vår statsminister, inte vår justitieminister/inrikesminister, inte vår försvarsminister, inte vår utrikesminister, inte den tidigare inrikesministern, ansvarige för Estoniakatastrofen numera finansministern,  inte justitiekanslern, inte riksåklagaren, inte rikspolischefen och inte vår kung?
Vem är det då som kan svara på den väldigt enkla frågan: vilket lagrum stödjer sig svenska staten mot när det gäller denna Estoniakatastrofen.

Något som också är riktigt konstigt vad gäller den svenska lagen om abolition gäller artisten ASAP Rocky som president Donald Trump ville skulle få just abolition av Sveriges regering.
Hur kommer det sig att Donald Trump vet att vi i Sverige har en lag gällande abolition, när ingen ansvarig för vårt land tydligen vet om det?

Nu ropar Stefan att maten är klar, dags för mig att lämna datorn för idag.

inredning

Fin fortsättning på kvällen och varm tack för att du tog dig tid att läsa!

//Åsa

 

 

 

HANTERINGEN AV ESTONIAKATASTROFEN!

 

Ett stort och varm tack för den oerhört fina respons jag fick för mitt senaste inlägg, både här på bloggen men även för de stöttande mail och sms jag fått, avseende Estoniakatastrofen.
En katastrof som för alltid förändrade mitt liv. Jag förlorade min pappa!
Idag har det gått 28 år sedan detta hände, jag vet fortfarande inte varför eller hur min far dog.
Det har gått 28 år och svenska staten fråntar mig fortfarande mina lagliga rättigheter och min rätt att få begrava min egen pappa.

Jag är väldigt glad att ni är fler som vill följa mig på min resa för att försöka förstå varför vi, pappas familj, inte bara fråntogs alla våra lagliga rättigheter som målsägande. Utan även rätten att få begrava vår pappa.
Jag har beslutat, mycket tack vare er läsare, min familj och vänner, att bloggen framöver kommer att handla mycket om det arbete jag lägger ned idag på för att försöka få svar på mina två viktigaste frågor.
Bloggen kommer på så sätt att få bli en dagbok för de som är intresserade av hanteringen av denna, Europas största fartygskatastrof, i modern tid.
Men bloggen kommer även bli en sann historia för mina barn och barnbarn att ta del av,  framför allt efter det att jag gått bort och de antagligen kommer få veta den reella sanningen om denna fruktansvärda katastrof som tog så många människors liv.
Jag inser att jag aldrig får acceptera att svenska staten uppsåtligt fråntar mig mina lagliga och mänskliga rättigheter utan att ens ha hövligheten att berätta varför.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen efter en välbehövlig tids semester och en tids sjukdom, (inte välbehövlig). Stefan och jag for ned till Danmark med son och barnbarn där vi bl a hälsade på Anna och Lars.  Lika underbart som tidigare!
Några dagar i Köpenhamn blev det också såklart, som vi älskar den staden.

När vi kom hem igen åkte både jag och Stefan på Covid och låg däckade en vecka.  Därefter blev det en tur till västkusten, Marstrand och Göteborg. Även denna gång med son, sonhustru och barnbarn. Lugna mjuka sommardagar, precis som man önskar att alla människor har haft det under deras semestertid.

Inredning

Idag fortsätter jag att berätta min historia som jag påbörjade i mitt förra inlägg. Min målsättning är att uppdatera bloggen varje dag fortsättningsvis. Bloggen blir självklart  i ett annorlunda format. Detta i och med att jag fråntas rätten att yttra mig i Svensk media därav ser jag dessvärre att bloggen är min enda väg att gå för att överhuvudtaget få yttra mig som anhörig.

Jag förstår att svensk media, självklart måste följa svensk lag, det måste vi alla. Den lag svensk media måste följa när det gäller just Estoniakatastrofen är bland annat: Regeringsformen (RF) 2 kap  23 §  ” Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet” […].
I
 och med att Estoniakatastrofen lyder, enligt svensk polismyndighet, under svensk försvarssekretess, rikets säkerhet,  blir det per automatik så att jag  fråntas min rätt att yttra mig trots att jag på inget sätt pratar om något som berör krigsfara eller rikets säkerhet. Det enda jag vill är att få ett svar på är alltså varför Svenska staten fråntar mig mina lagliga rättigheter som målsägare och varför staten även fråntar mig min rätt att både själv omhänderta och begrava min pappa.
Enligt brev jag erhållit från Svensk säkerhetspolis, se nedan,  var inte min far någon fara för rikets säkerhet när han levde,  därav anser jag att inte heller hans döda kvarlevor kan innefatta någon krigsfara för Sverige.

Är det nu så att dessa omkomna människor verkligen i sig är en fara för rikets säkerhet så anser jag att Sveriges statsminister öppet ska gå ut i både radio och tv och uppriktigt be oss anhöriga och hela svenska folket om ursäkt för det elände de, framförallt utsatt oss anhöriga för,  i numera 28 år. Jag vill att svenska staten ärligt berättar att de ansåg sig tvingade att frånta oss anhöriga, d v s oss målsägande alla våra lagliga rättigheter och dessutom såg sig tvungna att låte de omkomna ligga kvar i den s k massgraven som en form av gisslan för att skydda vraket MS Estonia,  enbart p g a krigsfara och rikets säkerhet.
Det förstår vi, ingen människa vill ha krig!

Lever man som jag alltid trott i en demokratiskt rättstat, , som jag dessutom trodde innefattade yttrandefrihet och åsiktsfrihet,  så anser jag att det är min medborgerliga plikt att kämpa för att just demokrati och yttrandefrihet ska råda.
Jag anser att det är min skyldighet som svensk medborgare att dela med mig av min personliga historia. Kanske finns det fler därute som kämpar för sin rätt att åtminstone få yttra sig i vårt land.

För mig handlar detta inte om något politiskt, jag är själv politiskt ointresserad.
Jag röstar blankt i och med att jag i stort sett har noll kunskap om politik.
Jag vet numera att Estoniakatastrofen i sig handlar om storpolitik. (Därav ligger denna katastrof även under försvarssekretess i bland annat USA och Estland.)
Med storpolitik innebär att fler stater runt om i världen är involverade och det innebär även att exakt alla politiska partier i Sverige är involverade. Vi kan inte beskylla ett politisk parti för denna katastrof.  Den tystnadskultur vi har inom svensk riksdag, åtminstone när det innefattar rikets säkerhet, omfattar  alla politiska partier. Vilket jag då återigen vill påpeka att det antagligen är så det ska vara, handlar det verkligen om krigsfara så måste vi acceptera detta.

Det jag vill att svenska staten ska ta hänsyn till är att denna katastrof handlar om två skilda delar. Det ena delen får vi anta handlar om Estonias användningsområde och orsaken till Estonias förlisning, (jag skriver anta, i och med att hela Estonias utredning lyder under sekretess så har vi ingen reell sanning angående denna delen)  den andra delen handlar om de oskyldiga passagerarna och oss anhöriga.

Passagerarna och vi anhöriga har överhuvudtaget inget med rikets säkerhet att göra?  Varför fråntogs då vi anhöriga våra lagliga rättigheter redan på förlisningsdagen,  den 28 september 1994,  när svenska staten påbörjade en förundersökning gällande ”vållande till anans död”?  Varför fråntas jag idag, år 2022,  min rätt att få upp dessa frågor inom svensk domstol?
Vilka synnerliga skäl har alltså svenska staten att frånta mig mina lagliga rättigheter?
Vilka synnerliga skäl har svenska staten att begå brott mot de mänskliga rättigheterna och kränka mig mot två artiklar inom Europakonventionen?

Det är detta jag måste jag kämpa vidare för att få svar på!

Jag  anser att jag har lika stor rätt till mina lagliga rättigheter på samma sätt som alla andra svenska medborgare.
Jag anser även att min pappas kropp tillhör oss, pappas familj, jag anser inte att den tillhör svenska staten.
Nu kan jag i och för sig inte finna någonstans vem som äger en död kropp, men precis alla jag känner har själva som anhöriga fått begrava sina egna familjemedlemmar.
Jag refererar till vad svenska kyrkan har skrivit till mig angående denna s k massgrav som vraket efter Estonia nu utgör, se nedan.
Svenska kyrkan fråntar sig allt ansvar för den påhittade gravfridslagen.
(Jag kommer ta upp mer angående denna konstruerade gravfridslag i kommande inlägg på min blogg, den kräver verkligen ett eget inlägg).
Ingen av alla dessa människor som miste sina liv denna natt har alltså fått bli begravda (trots detta har Sveriges regering hittat på en gravfridslag gällande ett betraktande av ett annat lands fartyg. Hur kan man ens hitta på en lag om frid över en grav när det inte ens finns någon grav?)

Det enda som man gjort för alla dessa döda är att man hållit en bön- och välsignelsegudstjänst, vilket skedde den 26 november 1994. Enligt svenska kyrkan skedde detta ”vid” förlisningsplatsen. Med ordet ”vid” avser svenska kyrkan  2100 meter nordost om vraket.
Alltså inte ovanför de omkomnas kroppar!
Vilket i sig är helt förståeligt … alla kan idag förstå att svenska kyrkan inte kunde hålla en bön- och välsignelsegudstjänst ovanför en massgrav … det ansågs antagligen inte riktigt passande för kristna människor. Därav ”lurade” svenska kyrkan oss anhöriga och lade gudstjänsten på en helt annan plats än ovanför själva vraket där de omkomna befann sig.

Svenska kyrkan uppger även att begravning sker om och när de omkomna återbördas till sina hemorter.

Det har gått 28 år … INGEN av de omkomna har återbördats till sin hemort!

 

//Åsa