Etikett: massmord

Kapitel 22 – Allmänt åtal

 

När jag fick beskedet att min anmälan lagts ned stod det något som jag inte förstod.

Att mord/massmord, i detta fall, inte hörde under allmänt åtal.

Jag hade alltid trott att mord/massmord är det tydligaste exemplet på ett brott
som staten är skyldig att utreda.

Jag började läsa. I svensk rätt gäller att mord/massmord normalt faller under allmänt åtal.

Det innebär att det är staten – genom åklagaren – som driver ärendet.

Det är inte upp till målsäganden. Det är inte en privat process.

Om en åklagare får information om att ett mord/massmord kan ha begåtts
är åklagaren skyldig att pröva frågan om förundersökning.

Det är inte frivilligt. Det är en del av statens ansvar.

Det var därför jag gjorde anmälan. Inte för att jag visste vad som hade hänt.Utan för att om det fanns minsta möjlighet att det rörde sig om uppsåt måste det prövas juridiskt.

När jag läste beslutet förstod jag att jag behövde förstå mer.
//Åsa Myrberg Dotter till Dan-Anders Adrian Myrberg

Kapitel 21 – Anmälan om mord – massmord

 

Efter att ha gjort flera anmälningar digitalt
beslutade jag mig för att åka in personligen.
Jag åkte till Stockholms polishus på Kungsholmen.
Jag ville överlämna anmälan direkt till en polis.

Det jag skulle anmäla var inte ett inbrott.
Inte en stöld.
Jag skulle anmäla mord på min pappa. Och massmord på över 800 personer.

Det kändes overkligt att ens säga orden högt.

Jag tog en nummerlapp
och satte mig i väntrummet. När mitt nummer ropades upp visade jag mitt körkort och sa:

Jag vill anmäla mord på min pappa
och massmord på över 800 personer.

Poliskvinnan reagerade inte synbart.

Jag bad att få tala med en polis i ett enskilt rum. Jag ville inte stå vid disken inför människor som anmälde cykelstölder och inbrott.

Hon gick iväg och frågade.
Jag fick besked att det inte var möjligt.

Jag uppgav då att ärendet skulle överlämnas
till Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.
Åklagaren Karolina Wieslander hade i media sagt att det enda som juridiskt skulle kunna prövas var om det handlade om mord, eftersom övriga brott var preskriberade.

Det var därför jag gjorde anmälan.

Poliskvinnan sa att ärendet skulle skickas vidare.

Samma eftermiddag blev jag uppringd
av en Augin Bardimet, inspektör på utredningsjour 6 PO Sthlm City.
Han frågade om jag var galen som trodde att jag kunde anmäla att min pappa blivit mördad.

Dagen därpå fick jag besked att ärendet lagts ned.

Det var inte Karolina Wieslander som fattat beslutet.

Det var en annan åklagare, Marina Chirakova. Min polisanmälan hade inte överlämnats till Karolina Wieslander trots att jag både skriftligt och muntligt bett om det eftersom det var Karolina Wieslander som var åklagare när det gällde Estoniakatastrofen.

Senior åklagare Marina Chirakova lade ner min polisanmälan med motiveringen att mord/massmord inte lyder under allmänt åtal.

Jag hade aldrig tidigare i mitt liv
anmält ett mord, ett massmord.

Nu gjorde jag det.
Inte för att jag visste vad som hade hänt. Utan för att om det fanns uppsåt
måste det prövas juridiskt.

Nedan återger jag min polisanmälan i sin helhet.
Detta är den anmälan som lades ned dagen därpå.
//Åsa Myrberg Dotter till Dan-Anders Adrian Myrberg

Kapitel 20 – När frågan blev större

 

Samtidigt som jag kämpade för att få ut mina egna polisanmälningar
växte en annan fråga fram.
I dokumentären ”Estonia-fyndet som ändrar allt”  visades skador på skrovet.

Det talades om en kollision.
Jag ställde mig en enkel juridisk fråga: Om en kollision varit uppsåtlig –
vad kallas det då?

Om någon medvetet orsakar att ett fartyg förliser och människor dör –
vad är det juridiskt?
Det är inte en olycka. Det är inte en sjöolycka.

Det är brott. Och om människor dör är det mord. Eller massmord.

Jag hade aldrig tidigare använt det ordet. Men juridiskt gick det inte att komma runt.

Jag gjorde därför en ny polisanmälan. Inte för att jag visste vad som hänt. Utan för att om det fanns uppsåt måste det prövas.

Mord lyder under allmänt åtal. Det betyder att staten är skyldig att utreda oavsett vem som anmäler.

Det är inte valfritt. Det är inte politiskt. Det är en skyldighet.

Det var då jag mötte något jag inte hade väntat mig.
Inte en juridisk prövning.
Inte en öppen utredning.

Utan en mur.

Jag började förstå att vissa brott inte behandlades som andra.

Att vissa händelser
inte följde samma juridiska logik.

Det var första gången jag på allvar anade
att Estoniakatastrofen inte bara var en tragedi.

Den var något annat. Och om det var så då var det större än jag först hade trott.
//Åsa Myrberg Dotter till Dan-Anders Adrian Myrberg