DEN PÅHITTADE GRAVFRIDSLAGEN … DET VÄRSTA SVEKET MOT OSS ANHÖRIGA

 

SÖNDAGEN DEN 16 OKTOBER

I dag ska vi titta lite närmare på den konstruerade, det vill säga påhittade gravfridslagen, närmare bestämt propositionen till denna påhittade lag. Denna proposition överlämnades till Sveriges riksdag (det vill säga till alla riksdags partier) den 30 mars 1995 av statsminister Ingvar Carlsson och justitieminister Laila Freivalds för ett godkännande.

Vill ni även lyssna på mig, så kan ni klicka er in hit: https://www.youtube.com/watch?v=xlrl07wyhNA där Thomas Gjutarnäfve intervjuar mig om just denna påhittade lag.

I förra delen beskrev jag lite av det skådespel som inträffade innan den 15 december 1994 då statsminister Ingvar Carlsson går ut med den fruktansvärda uppgiften att inget ska göras för att omhänderta de omkomna.
Ett beslut totalt fattat från tomma intet i och med att både polis, sjöfartsverket, Rockwaters dykare uppgett att det var relativt enkelt att omhänderta de omkomna som gått att återfinna.
Chocken är total bland oss anhöriga!

Så inte nog med att våra familjemedlemmar omkom. Sveriges regering och riksdag förbjuder dem dessutom möjlighet att få bli begravda.

För att få legimitet att tvinga dessa barn, kvinnor och män att ligga kvar i och utanför vraket efter MS Estonia konstruerar då Sveriges regering och riksdag i samarbete med Sjöfartsverkets jurist, Johan Fransson, en helt ny lag. Lag (1995:732) ”om skydd för gravfrid vid vraket efter passagerarfartyget Estonia” https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1995732-om-skydd-for-gravfriden-vid-vraket_sfs-1995-732

Sveriges regering och riksdag hittar alltså på att lagen ska innebära gravfrid för de omkomna. I Sverige har vi sedan 1800-talet redan en lag som heter griftefridslagen, den hittar vi i vår brottsbalk 16 Kap. 10 §. Denna lag, alltså lagen om griftefrid kan inte regeringen och riksdagen använda sig av eftersom griftefridslagen gäller över en GRAV, det vill säga det gäller över en grav där någon som befinner sig i som har blivit be…gravd!
I och med att ingen av dessa runt 1000 döda människor aldrig har blivit begravda så måste alltså regering och riksdag hitta på en helt ny lag.
Sagt och gjort regering och riksdag konstruerar helt enkelt en ny lag som skall passa deras syfte.  De omkomna ska absolut INTE få omhändertas och bli begravda!

Vår vanliga lag, griftefridslagen,  lyder dessutom enbart under 25 år. Den nya påhittade lagen om ”gravfrid” lyder för all framtid. Detta innebär att våra barn, syskon, partners och föräldrar som miste sina liv natten den 27-28 september 1994 tvingas ligga kvar i den s k massgraven för evigt.

Dessa människor ska alltså aldrig någonsin få bli begravda!

Vi ska nu titta lite närmare på denna påhittade ”gravfridslagen” vi börjar med propositionen till lagen: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/skydd-for-gravfriden-vid-vraket-efter_GI03190

 

Estoniakatastrofen

Här måste vi observera att området som lyder under denna påhittade ”gravfridslag”, se nedan, är så mycket större än själva vraket efter Estonia.
Lagen gäller alltså inte enbart vraket, utan även ett anslutande område på Östersjöns botten. ”Dykning och annan undervattensverksamhet får INTE BEDRIVAS I VRAKET  efter passagerarfartyget Estonia eller INOM DET OMRÅDE som anges i 1 § andra stycket”

Undrar hur det kommer sig?  Vad är det man inte får dyka efter och upptäcka inom just det området?

Vi vet att när Sveriges regering, även detta under ledning av Ingvar Carlsson, skulle gjuta in våra familjemedlemmar liksom hela vraket i betong så beslutade regeringen dessförinnan att lägga ut en markväv på ett område av 65000 kvm, d v s ett område lika stort som 60 st normala villatomter.
Därefter höjde man havsbotten på detta 65000 kvm stora område med 300 000 ton grus och sten … vad är det Sveriges regering och riksdag har velat dölja därunder?
Observera dessutom att detta med att höja Östersjöns botten på just dessa 65000 kvm kostade oss skattepengar runt 300 miljoner kronor (år 1995)
Vad fick vi för de pengarna?

EstoniakatastrofenVidare kan vi läsa, nedan, utdrag att det vid katastroftillfället fanns, enligt en uppskattning gjord med ledning av passagerar- och besättningslistan, över 1000 personer ombord och att det idag saknas omkring 800 människor.  Vilket i sig är konstigt i och med att regeringen gått ut med att 852 personer omkommit, och vad vi vet idag har 93 döda kroppar, de som befann sig i livbåtar, omhändertagits och blivit begravda. Hur kan då regeringen gå ut med att 852 människor har omkommit? Den svarta arbetskraften, huvuddelen städare på MS Estonia, vilka framförallt kom från Pakistan finns ju inte med på någon lista. Fripassagerare, det vill säga besättningsmän/kvinnors familjemedlemmar som ev. var med denna natt finns ju inte heller registrerade någonstans.
Dessutom omnämns i polisens förundersökning att man befarar att det fanns åtminstone 1 container med iranska, kurder dvs, flyktingar med på färjan denna natt. Vilket förekommit bland annat i februari 1994 https://www.dn.se/arkiv/inrikes/svag-knackning-raddningen/

Att påstå att 852 människor miste sina liv kan på inget sätt stämma, det är enbart de som finns med på passagerar- och besättningslistan som man helt klart vet fanns med på färjan denna natt. De övriga vet vi inget om i och med att ingen heller brytt sig om att utreda denna katastrof.

Det fruktansvärda med detta är dessutom att de människor som INTE fanns med på varken passagerar- eller besättningslistan har aldrig heller fått någon ersättning från försäkringsbolaget Skuld. Dessa människor vet alltså ingen ens om vad som hände med dem, de är bara borta.EstoniakatastrofenVi läser vidare i propositionen:
”Regeringen beslutade den 15 december 1994 att Estonia inte skall
bärgas och att några åtgärder för att ta upp de omkomna inte skall
vidtas.
Vi kan läsa, Nedan,  att Sjöfartsverket bedömer att man kunde ta upp mellan 100-300 kroppar med hjälp av dykare. Tidigare har polisen, den 29 september 1994, uppgett att man kunnat ta upp ca 125 döda kroppar (de som låg utanför vraket) sammantaget hade kanske alltså närmare 500-600 av de omkomna kunnat omhändertagits om INTE Sveriges regering och riksdag sagt NEJ.

Och nu kommer vi till den allra viktigaste delen i denna proposition och även till sanningen om denna påhitta lag.  Regeringen beslutar alltså det cypriotiska fartyget som lyder under estnisk flagg,  MS Estonia ska betraktas som en gravplats.

Vilken jurisdiktion lutar sig Sveriges regering och riksdag emot när de beslutar att en annans stats fartyg ska betraktas som grav?
Vilken domsrätt har Sverige att anlägga begravningsplatser på Östersjöns botten, på internationellt vatten?
Vilken jurisdiktion använder sig Sverige av när de begraver dessa människor?
Vem har vigt begravningsplatsen?
Vem förrättade själva begravningen?
Varför var inte jag inbjuden till min egen pappas begravning?

”I regeringsbeslutet sägs vidare att platsen där fartyget förliste skall
betraktas som en gravplats. För att säkerställa att gravfriden respekteras skall fartyget täckas över och särskilda åtgärder vidtas i samarbete med de estniska och finländska regeringarna för att skydda gravplatsen rättsligt.”

Är det verkligen så att om Svenska staten lagstiftar att olika saker ska betraktas som gravar … blir det då verkligen en grav?

Jag betraktar på inget sätt vraket efter MS Estonia som en grav, jag betraktar det exakt för vad det är … ett vrak.

Jag som anhörig som efterlevande, menar att denna konstruerade/påhittade ”gravfridslag” är något av det största SVEK en stat kan utsätta sina medborgare för. Genom denna lag fråntar staten oss anhöriga alla våra lagliga och mänskliga rättigheter. Det vill säga Svenska staten hittar på en lag som gäller över alla andra lagar vi anhöriga egentligen skulle haft tillgång till.

Rent ut sagt:   Sveriges regeringar och riksdagar FÖRBJUDER dessa omkomna människor att få omhändertas och bli begravda.

Estoniakatastrofen

Estoniakatastrofen

Nedan kan vi även läsa att regeringen omnämner vår ordinarie griftefridslag och visar på att straffskalan ska vara densamma för denna nya påhittade ”gravfridslag” och återigen ska vi ställa oss den enkla frågan: Hur kommer det sig då att vår regering och riksdag inte använder sig av denna gamla lag vi redan har i svensk brottslag.
Jo, av den enkla anledningen att när vi talar om brott mot griftefriden talar vi om brott mot en GRAV. När det gäller Estoniakatastrofen talar vi om ett brott mot ett VRAK.  Det vill säga det riktiga namnet på denna lag borde alltså vara Lag (1995:732) ”om skydd för vrak”friden” vid vraket efter passagerarfartyget Estonia”

Detta är något av de värsta bedrägerier en stat kan göra mot sina egna medborgare och detta händer i Sverige nu i modern tid.

Estoniakatastrofen

 

Tittar vi lite närmare på lagtexten till lag (1995:732) ”om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia”: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1995732-om-skydd-for-gravfriden-vid-vraket_sfs-1995-732

I denna lagtext nämns inget om att detta enbart handlar om ett betraktande av ett vrak, dessutom av en annan stats fartyg, Cypern.  Utan här väljer regeringen och riksdagen uppsåtligt att enbart benämna ordet ”gravfrid” allt för att vi anhöriga och Svenska folket ska tro att det finns någon form av ”gravfrid” på denna hemska katastrofplats.

Det relativt stora område runt själva vraket nämns däremot väldigt utförligt, undrar hur det kommer sig?
Vad är det som kan tänkas befinna sig i detta område runt om vraket som ingen heller får dyka ned för att undersöka.
Denna påhittade lag påstås ju officiellt bero på att ingen ska kunna dyka ned och plundra de omkomnas kroppar, varför väljer då Sveriges regering och riksdag att även förbjudna dykningar runt om vraket.
Vad finns det där att plundra?
Regeringen kan ju inte skylla på att det ligger döda människor runt om vraket i och med att regeringen redan valt att krossa och gömma dessa kroppar under 300 000 ton sten, grus och sand.

Vad finns det runt vraket som ingen får veta om?

Idag pratar vi mycket om det otäcka med massgravarna som anläggs i Ukraina i samband med det fruktansvärda krig som pågår där just nu.

År 1994 när Sveriges regering och riksdag uppsåtligt valde att anlägga en massgrav på Östersjöns botten var det ingen som kommenterade det otäcka med det. Hela Sveriges journalistkår höll käft!

Dessa människor som omkom i samband med MS Estonias förlisning ligger idag fortfarande kvar,  omkullkastade, halvnakna i högar inuti i korridorerna på MS Estonia. Barn, kvinnor och män och för de döda själva bland helt främmande människor.

Detta är vad som i alla övriga delar av världen kallas för massgravar men som i Sverige benämns som gravfrid.

Hur kan det komma sig?

I morgon ska vi titta lite närmare på mina polisanmälningar jag gjort vad gäller denna påhittade lag och på vilket sätt den korrumperade polis- och åklagarmyndigheten använder sig av denna lag i år 2022.
Vi ska även titta lite närmare på dokumentärfilmaren Henrik Evertsson och hans roll i att förvilla oss anhöriga och hela svenska folket med sin ”påhittade” dokumentär ’Estonia – fyndet som ändrade allt’

Tusen tack för att ni läser detta och stöttar mig i mitt arbete för min rätt att få begrava min pappa❤️

//Åsa

 

 

 

 

 

 

REGERINGEN UNDER LEDNING AV STATSMINISTER INGVAR CARLSSON DEL 2.

 

Torsdagen den 13 oktober 2022.

Andra delen av hur hanteringen av Estoniakatastrofen gick till under ledningen av statsminister Ingvar Carlsson.
Första delen av regeringen och riksdagens hantering under ledning av Ingvar Carlssons hantering hittar du här: https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/dags-att-prata-om-regeringen-under-ledning-av-den-f-d-statministern-ingvar-carlsson/

Den svenska regeringen och riksdagen under ledning av Ingvar Carlsson valde att lägga hela ansvaret för Estoniakatastrofen, Europas största civila katastrof i modern tid, på kommunikationsdepartementet.
Kommunikationsdepartementet är det departement som ansvarade för Sjöfartsverket. Ansvaret föll då på en helt nytillträdd kommunikationsminister, Ines Uusman, en kvinna som totalt saknade tidigare erfarenhet av regeringsarbete.
Hur kan statsminister Ingvar Carlsson välja att lägga ansvaret på Europas största civila katastrofen på en enda person, dessutom en människa med noll kunskap av vad en sådan katastrof som detta innebär, med minst 1000 omkomna människor, dessutom med noll erfarenhet av regeringsarbete.

Varför läggs  ansvaret på kommunikationsdepartementet när det enda logiska hade varit att ansvaret låg på justitiedepartementet och utrikesdepartementet?
Varför blir ens Ines Uusman kommunikationsminister vid detta tillfälle när Europas största civila katastrof inträffat och med dessutom noll erfarenhet av regeringsarbete?
Varför bli Uusman ensam ansvarig över Europas största civila katastrof i modern tid, tillsammans med en jurist från Sjöfartsverket?

Vilket skäl hade statsminister Ingvar Carlsson för att välja detta?
Med bland annat tanke på de oerhört komplexa frågeställningar som aktualiseras inför beslutet i bärgningsfrågan?

Jag menar att allt detta gjordes uppsåtligt i och med att regeringen redan den 29 september 1994 genom regeringsbeslut K 94/2409/2 fråntagit polisen och därmed även justitiedepartementet deras arbetsuppgifter och deras ansvar.
Regering och riksdag blev därmed tvungna att använda sig av ”fel” departement i och med att utredningen skulle skötas av Sjöfartsverket, som låg under kommunikationsdepartementet.
Hade ärendet skötts på ett korrekt sätt från regering och riksdags sida hade hela ansvaret för utredningen legat på polis- och åklagarmyndighet och justitiedepartementet som det alltid gör vid olyckor och katastrofer i Sverige.
Polis- och åklagare kunde då i sin tur valt att ta hjälp av Sjöfartsverket, men Sjöfartsverket som myndighet har absolut inte i uppgift att ”låtsas” vara polis- och åklagare.
Polismyndigheten och åklagarmyndigheten är de två myndigheter som utreder brottsliga gärningar i Sverige. Polismyndigheten är den myndighet som ansvar för eftersökning av saknade personer och omhändertagande av omkomna människor.

Varför fick inte andra departement hjälpa till med denna oerhört komplexa katastrof? Exempelvis det enda självklara justitiedepartementet, som ansvarar för rättsväsendets myndigheter. Civildepartementet, som hade ansvar för kyrkofrågor och frivilliga organisationer och Socialdepartementet, med ansvar för bland annat hälsa- och sjukvård?

Sveriges regering och riksdag under ledning av Ingvar Carlsson väljer helt enkelt bort allt logiskt och lägger i stort sett hela ansvaret på två personer, en jurist Johan Fransson från Sjöfartsverket och en nyanställd, med noll erfarenhet, kommunikationsminister Ines Uusman.

Idag är Sjöfartsverkets jurist Johan Fransson död, som av en händelse dog han strax innan dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrade allt’ hade premiär. En dokumentär har dessutom vägrade av vara med i.
Ines Uusman lever dock än och vad har hon att säga till sitt försvar för allt det elände och de sorger hon utsatte oss anhöriga till minst 550 svenska medborgare som miste sina liv i denna katastrof https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rgA1Ba/ex-ministern-ines-uusman-om-estonia-for-min-del-har-jag-lamnat-det

– ”Jag har inte sett dokumentären eller börjat läsa på heller och det finns en anledning till det. Det är 26 år sedan. Jag har inga kommentarer”, säger hon.
”För min del har jag lämnat det” säger Ines Uusman.

Tänk så lätt en del politiker har det. Dessa fruktansvärda brott hon gjort mot Sveriges befolkning har hon lämnat bakom sig. Det betydde alltså ingenting för henne att dessa barn, kvinnor och män fråntogs deras rätt att bli begravda.
Det betyder ingenting att Ines Uusman var en av dem som var allra mest ivrig för att begrava dessa människor i betong. Uusman menar att det har gått 26 år, hon bryr sig inte.
Inte med ett enda orda visar hon någon som helst empati för oss alla efterlevande, som varken fått veta varför våra familjemedlemmar mist sina liv denna natt och som aldrig heller fått veta varför Sveriges regeringar/riksdagar förbjöd polisen att omhänderta de omkomnas kroppar.

Förstår denna människa vilket elände och vilken tragedi hon har skapat?

Förstår hon att vi, efterlevande definitivt inte har lagt detta bakom oss?
Förstår hon att våra barn, syskon, partners och föräldrar som inte enbart tvingades offra med sina liv utan dessutom förbjöds att få bli begravda av Ines Uusman själv, i samarbete med Ingvar Carlsson och övriga hela regeringen och riksdagen, fortfarande ligger kvar i den s k massgraven?

Vad är detta för sort människa? Vad är innehållet i hennes hjärta?  Sten?
Har hon inte själv haft en mamma eller en pappa. En pojkvän, man, syskon eller ett barn. Hade hon  själv lämnat allt bakom sig om hennes mamma eller barn låg kvar i massgraven?

Hur är detta möjligt att detta kan hända, denna Ines Uusman, född 1948, måste vara en av de mest känslokalla kvinnor jag någonsin träffat på.
Som en stenstod stod hon framför oss år 1994 och upprepade om och om igen, som i ett mantra … DE OMKOMNA SKA INTE OMHÄNDERTAS, DETTA MÅSTE NI ACCEPTERA!

Inte med ett enda ord visar hon heller något förstående över att vi efterlevande genom bland annat hennes personliga agerande dessutom fråntogs precis alla våra lagliga och mänskliga rättigheter i och med att ansvaret över orsaken till MS Estonias förlisning aldrig fick komma upp i svensk domstol.

Ansvaret vem som beordrat att den civila passagerarfärjan MS Estonia skulle användas som militärt transportfartyg, fick alltså inte utredas inom svenskt rättsväsende, detta belades med åtalsimmunitet, det vill säga det som kallas abolition. Vi får anta att detta skedde redan i december 1994,  i och med att svensk polismyndighet fick påbörja en förundersökning gällande ”vållande till annans död” men den pågick enbart i två månader oktober och november 1994, därefter finns ingen dokumentation i förundersökningsliggaren. Inte heller finns någon dokumentation i förundersökningsliggaren gällande september 1994, trots att åklagarmyndigheten påbörjade FU redan den 28 september 1994 och dagen efter blev chefsåklagare Birgitta Cronier tilldelad uppdraget.

Vi alla vet att det är förbjudet att använda civila passagerarfärjor som militära transportfartyg. Det är förbjudet att använda människor som levande sköldar för att frakta olika former av krigsmaterial. Antagligen är det därför regeringen beslutar att lägga orsaken till katastrofen under detta lagrum vi hittar i vår grundlag:
RF 12 Kap. 9 § 2:a stycket ”Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas”
D v s abolition!

Med detta menas alltså att vår regering, helt på egen hand, får bestämma att om de anser att en brottslig gärning, i detta fall att använda en civil passagerarfärja som ett s k krigsfartyg, inte ska utredas då kan helt enkelt regeringen att lägga denna brottsliga gärningen under detta lagrum.
Därav har aldrig detta utretts av svensk rättsväsende, trots att bevis finns att MS Estonia användes som militärt transportfartyg vid två tidigare tillfällen i september 1994. Detta framkom i uppdrag granskning år 2004, https://riksarkivet.se/Media/pdf-filer/NAD/Fo_2004_06.pdf
Svensk rättsväsende var/är alltså förbjudna att utreda denna brottsliga gärning, p g a att det är lagstiftat på det sättet.
Därmed sker aldrig någon utredning år 2004/2005 om detta att Sverige uppsåtligt valt att använda denna civila passagerarfärja som militärt transportfartyg d v s ett krigsfartyg trots att bevis framkommit genom både genom programmet ”uppdrag granskning” och likaså av f d hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt.

I december 1994 ger Sveriges regering tillsammans med Sjöfartsverket i uppdrag åt dykföretaget Rockwater att dyka ned för att, som man officiellt påstår, undersöka om det går att bärga några omkomna.
Vi vet idag att polisen redan dagen efter katastrofen, den 29 september 1994, hade långt gångna planer på hur det skulle kunna omhänderta de omkomna som gått att återfinna om det inte hade varit så att Sveriges regering under ledning av Carl Bild samma dag, d v s den 29 september 1994 har förbjudit polisen att omhänderta de omkomna.
Vi vet också idag att Sjöfartsverket redan den 11 oktober 1994 i sin rapport dnr 199-9440401 uppget att det var fullt möjligt att omhänderta de kroppar som gått att återfinna.
Trots allt detta hittar då regering på att Rockwater ska undersöka om det går att omhänderta de omkomna (vilket alla alltså redan visste om att det gick och vilket självklart redan skulle ha gjorts under oktober/november 1994 om bara polisen hade fått göra det.)

Enligt uppgift från Rockwaters dykledare Ray Honour, den 11 april 2021, uppgav han att Rockwaters dykare användes som en form av kameramän helt styrda av Svensk polis, hans ordval är ”dykarna var polisens ögon”
Rockwaters uppgift var enbart att göra som polisen sa åt dem att göra. Det vill säga det är inte Sjöfartsverket som håller i dessa dykningar som det påstås i den officiella versionen, den inofficiella reella sanningen är att det är polisen som håller i dykningarna. Här återkommer vi till detta med en officiell sanning och en reell sanning, vilket jag förklarade här: https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/en-officiell-sanninge-eller-en-inofficiell-sanning/
I detta fall får vi väl anta att det är säkerhetspolisen, som år 1994 löd under Rikspolisstyrelsen, som var med på Rockwaters dykplattform och styrde dykarna. Tore Forsberg, chef för Säkerhetspolisens rotel som bedrev kontraspionage hade redan tidigare gått ut i svensk dagspress med uppgiften att säkerhetspolisen påbörjat en utredning av orsaken till MS Estonias förlisning. Forsberg uppgav även till journalisten Sven Anér att han deltagit på Rockwaters dykplattform vilket Sven Anér i sin tur uppgivit till Lars Borgnäs https://www.svt.se/nyheter/inrikes/krigsmateriel-fraktades-pa-estonia.
Man kan även i den påbörjade FU av Rikspolisstyrelsen se att det är Walter Kegö, även han anställd av säkerhetspolisen, som leder vidare utredningar gällande MS Estonia.

Hittade denna artikel i press gällande just dessa två män https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/gravde-ner-parmarna-om-palme-i-tradgarden/

Man måste då ställa sig frågan var säkerhetspolisens utredning gällande Estoniakatastrofen finns, är även den nedgrävd i någons potatisland, Walter Kegös kanske?

Så vad hade polisen/sjöfartsverket egentligen för anledning att utreda om det gick att omhänderta de omkomna kroppar. Polisen hade ju redan den 29 september 1994 uppget hur de omkomnas kroppar skulle omhändertas.
Sjöfartsverkets rapport gällande denna dykning utförd av Rockwater finns att finna. Sjöfartsverket uppger återigen att det går att omhänderta de omkomna som går att återfinna,  vilket även dykarna konstaterar i dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’

Trots detta beslutar Sveriges regering och riksdag att inget ska göras för att omhänderta de omkomna.
Vad är det då som polisen kommit fram till vid dykningarna som gör att Sveriges regering beslutar att inget ska göras för att omhänderta de omkomna, det vill säga helt emot vad Sjöfartsverket kom fram till.

Var kan man finna vad polisen kom fram till vid denna dykexpedition som måste ligga till grund för att Sveriges regering och riksdag beslutar att absolut inget får göras för att omhänderta de omkomna och som dessutom leder vidare till det fruktansvärda beslutet att både alla omkomna, hela vraket och en stor del av Östersjöns botten runt förlisningsplatsen måste täckas med sand, grus och betong?

Sveriges regering och riksdag la alltså ned ca 15 miljoner av skattebetalarnas pengar på att dyka ned i vraket, filma döda människor ansikten, plundra vissa av de dödas kroppar, plocka upp dokumentation och länge leta efter en dokumentportfölj tillhörande en vapenhandlare vid namna Voronen.
Men trots att alla dessa dykare var på plats, för en kostnad av runt 15 miljoner, förbjöds dykarna alltså att omhänderta de omkomna, som de dessutom var tvungna att flytta på för att kunna slå sig in i olika hytter. Dykarna uppgav i dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’ att det var fruktansvärt vidrigt att de inte fick omhänderta de omkomna. Dykarna säger att det hade varit lätt att lägga dessa döda människor i liksäckar och bärgat upp dem till ytan.
Dykarna uppgav dessutom i dokumentären att kropparna var i fint skick, kvinnor hade t o m läppstift kvar på sina läppar.

Så varför omhändertas inte en enda omkommen kropp vid dessa dykningar, trots att svenska staten lagt ut åtskilliga miljoner av svenska skattepengar för att dessa dykningar skulle ske?

Varför påstår regeringen och Sjöfartsverket officiellt att detta handlar om de omkomna? För sanningen är att inte en enda tanke handlar om de omkomna, i och med att inte en enda av de omkomna får omhändertas?
Istället väljer polisen på Rockwaters dykplattform att beordra dykare att flytta på de omkomnas kroppar, lyfta upp vissa av dem och fotografera deras ansikten för identifiering och dessutom använda mycket dyr tid för att söka efter en vapenhandlares, Alexandr Voronins, dokumentportfölj? https://www.alandstidningen.ax/insandare/estonias-forlisning-maste-utredas-utomstaende

Varför var detta så betydligt mycket viktigare än att omhänderta de omkomna?

Och varför valde inte Sveriges regering och riksdag att göra bägge sakerna, omhänderta de omkomna och dessutom leta efter den viktiga dokumentation som tydligen polisen behövde.

Vad gäller identifieringen av Alexandr Voronins dokumentportfölj, som hittas i hytt 6230 så kan ni som är intresserade av den inspelningen se och lyssna på band 15 hos Riksarkivet där kan man följa dykaren och dykledningen i deras arbete med att bryta upp dörrarna till hytterna runt om Voronins hytt.

Här kan man väldigt lätt ställa sig den enkla frågan: Om denna dykning skulle innebära vad man officiellt gått ut med, alltså undersöka om det gick att bärga någon omkommen, vad fanns det då för skäl till att bryta upp olika dörrar till hytter och leta efter en väska, på vilket sätt skulle det hjälpa de omkomna till att få bli omhändertagna?
Allt är bedrägeri, de omkomna får absolut av någon anledning inte omhändertas.
Hur kan det komma sig, varför får inte kropparna omhändertas?

När så Rockwater dykarna har varit nere och bekräftat att de kroppar de sett är i fint skick och relativt lätt att omhänderta så väljer alltså ändå statsminister Ingvar Carlsson att den 15 december 1994 att gå ut med beskedet till oss anhöriga och allmänheten att ingen som helst insats ska göras för att omhänderta de omkomnas kroppar.
Jag vågar nog påstå att detta är helt sjukt, varför gör Ingvar Carlsson på detta sättet, det är ju inga som helst problem att omhänderta de kroppar som går att återfinna.

Vad handlar dessa vidrigheter om, varför detta fruktansvärda skådespel enbart för att lura oss efterlevande och hela svenska folket, dessutom med fruktansvärda kostnader tagna av våra svenska skattemedel.

Fortsätter med del 3 av de vidrigheter Sveriges regering och riksdag under ledning av Ingvar Carlsson valt att behandla, framför allt de omkomnas kroppar, men självklart även oss anhöriga i nästa inlägg.

Sanningen är inget annat än vidrig och det är fruktansvärt arbetsamt för mig att skriva allt detta, därav tar det så lång tid för mig att få ur mig orden om hur obehaglig hantering av denna katastrofen har sköts av mitt eget land, Sverige.

Dags att ta paus, en promenad med Atticus och sen börja med middagen, pannbiff med lök och kokt potatis.
I kväll käkar vi i växthuset, vårt lilla lyckohus …

 

 

JAG FORTSÄTTER MIN KAMP … VAD HANDLAR ALLT EGENTLIGEN OM?

 

Hej på er,
tillbaka efter semester i Danmark, där Stefan och jag kikat på hus, lägenheter men även gjort lite kulturella utflykter. Ni som följer mig på insta https://www.instagram.com/atmycasa/?hl=sv har kanske sett vad vi sysslat med på vår semesterresa till vårt kära grannland 🇩🇰

Nu tar jag kaffekoppen med mig och går nedför trappan, tänder min mjuka rökelse och går vidare in sovrummet där mitt skrivbord står

och fortsätter blogga om min berättelse i min kamp för att få begrava pappa.

Vi tittar tillbaka lite till år 1994 när katastrofen inträffar.

Den 7 oktober 1994 är det alltså socialdemokraterna som kommer till makten under ledning av statsminister Ingvar Carlsson med statsråd Mona Sahlin som ställföreträdande statsminister.
Inte heller statsminister Ingvar Carlsson ber polismyndigheten att omedelbart påbörja omhändertagande av de omkomna, trots att Ingvar Carlsson ett flertal gånger gått ut öppet i tv och press och lovat alla oss anhöriga och hela svenska folket att ”precis allt ska göras för att omhänderta de omkomna så att de kan få bli begravda”.
Något av det mest fruktansvärda för mig personligen är att detta uppgav Ingvar Carlsson och Carl Bildt även i Storkyrkan, vid minnesgudstjänsten för de omkomna, söndagen den 2 oktober 1994 framför min mamma och mig.

Ondare människor anser jag är svårt att finna, att Bildt och Carlsson till och med säger detta i en kyrka framför de efterlevande,  vem kan ens gör något sådant?

Detta uttalar alltså dessa två karlar i Storkyrkan i Gamla stan den 2:a oktober, trots att de bägge visste, att redan tre dagar tidigare, den 29 september 1994 hade ett regeringsbeslut fattats där regeringen på ett fruktansvärt utstuderat sätt fråntar polisen deras arbetsuppgift, med andra ord, regeringen förbjöd alltså polisen att omedelbart påbörja omhändertagandet av de omkomna som gått att återfinna.

Som vi alla vet är det naturligt för en statsledning att ställa statens resurser till förfogande vid en katastrof av dessa proportioner som förlisningen av Estonia innebar. Detta gäller inte minst med tanke på olyckans art och de oerhört många svenska dödsoffren. Detta var också precis vad statsministrarna  Carl Bildt liksom Ingvar Carlsson uppgav i direkt anslutning till katastrofen, ALLT skulle göras för att omhänderta de omkomna som gick att återfinna, precis på lika sätt som vid alla andra olyckor och katastrofer.

I stället för att låta polisen omhänderta de omkomna, fortsätter då istället  Sveriges regering och riksdag, denna gång under ledning av Ingvar Carlsson, detta fruktansvärda tidskrävande och kostsamma arbete med att mörklägga orsaken till MS Estonias förlisning. Därav fortsätter även iscensättningen av den officiella versionen om orsaken till varför Europas värsta civila katastrof i modern tid kunde inträffa, vilket Carl Bildt påbörjat redan dagen efter katastrofen, då han utan några helst bevis påstår att bogvisiret trillat av.

Hur kommer det sig då att Sveriges regering och riksdag uppsåtligt valde att använde sig av en enda person, en jurist från Sjöfartsverket vid namn Johan Fransson, att helt ensam ansvara för frågan om omhändertagandet av ca 800 omkomna människor när det gäller en katastrof av dessa proportioner? Den största civila katastrofen i Europa i modern tid?

Hur kommer det sig att Sveriges regering och riksdag valde att frånta polis – och åklagarmyndighet sina arbetsuppgifter, med all den oerhörda kunskap de besatt?

Vad hade Sveriges regering och riksdag för synnerliga skäl till att göra detta?

Hur är det ens möjligt?   Varför reagerade ingen?

Den 11 oktober 1994 lämnar Sjöfartsverkets jurist Johan Fransson in sin första rapport dnr. 199-94440401 där han uppgav att det fanns möjlighet att omhänderta de omkomna man kunde återfinna.
Trots detta besked fattas inga beslut om att planera eller påbörja arbetet med att eftersöka de omkomna.

Hur kommer det sig?

Och nu kommer vi till den allra största frågan, Sjöfartsverket har alltså rapporterat, den 11 oktober 1994,  att det fungerar väldigt väl att omhänderta de omkomna som går att återfinna. Likaså har polismyndigheten gjort redan dagen efter katastrofen, den 29 september 1994 där polisen även uppgav hur dessa omkomna skulle omhändertas.
Trots allt detta ”låtsas” då Sveriges regering och riksdag att de måste fortsätta undersöka frågan OM det går att omhänderta de omkomna.

Detta är så sjukt så jag finner inte ord. Istället för att helt enkelt omhänderta de omkomna så fortsätter Sveriges regering och riksdag att slösa vårta skattepengar på att undersöka OM det går att omhänderta de döda.

Det var väl helt enkelt bara att omhänderta de omkomna!

Allt är ett påhitt. En ren lögn.
Eftersom vi idag vet att det redan dagen efter katastrofen beslutades att polisen INTE fick omhänderta de omkomna, så fortsätter ändå Sveriges regering och riksdag att ”låtsas” att man ska undersöka OM det går att omhänderta de omkomna.

Varför valde inte regeringen och riksdagen under ledning av Ingvar Carlsson att helt enkelt gå ut med den reella sanningen, eller åtminstone delar av den reella sanningen om orsaken till förlisningen som vi anhöriga och allmänheten fått acceptera. Därefter skulle regeringen omedelbart sett till att polisen med hjälp av försvaret hade omhändertagit alla de omkomna som man kunnat återfinna.

Om detta humana, helt logiska hade utförts så hade vi aldrig behövt sitta såhär 28 år senare med oerhörda smärtsamma skador hos efterlevande och oerhörda kostnader för det svenska samhället.
Dessutom med fruktansvärd skam för att det civiliserade, den demokratiska rättsstaten Sverige valde att anlägga en massgrav, i modern tid, i fredstid i stället för att göra det enda rätta, det enda humana att omhänderta de omkomna som gått att återfinna.

Vad handlar egentligen denna fruktansvärda katastrof om som gör att landet Sverige utför dessa brott mot mänskligheten, brott mot våra lagliga rättigheter, brott mot de mänskliga rättigheterna.
Vad är det landet Sverige gjort som måste döljas med alla medel och till varje pris?

I morgon tittar vi lite närmare på vilka vidrigheter regeringen och riksdagen under ledning av Ingvar Carlsson utsatte de omkomnas kroppar och oss anhöriga för.

//Åsa

 

REGERINGEN UNDER LEDNING AV STATSMINISTER INGVAR CARLSSON DEL 1.

 

Vi vet idag att det var den borgliga regeringen under ledning av dåvarande statsminister Carl Bildt som uppsåtligt fråntog polisen, genom regeringsbeslutet daterat redan dagen efter katastrofen,  deras självklara arbetsuppgifter med att i direkt anslutning till katastrofen påbörja omhändertagande av de omkomna som gått att återfinna.

Estoniakatastrofen

Den 7 oktober 1994 är det socialdemokraterna som kommer till makten under ledning av statsminister Ingvar Carlsson med statsråd Mona Sahlin som ställföreträdande statsminister.

Den fruktansvärda hantering gällande de omkomnas kroppar och även oss anhöriga blir då än värre!
Inte heller statsminister Ingvar Carlsson ber polismyndigheten att omedelbart påbörja omhändertagande av de omkomna, trots att Ingvar Carlsson ett flertal öppet gått ut i tv och press och lovat alla oss anhöriga och hela svenska folket att ”precis allt ska göras för att omhänderta de omkomna så att de kan få bli begravda”

Istället påbörjar då Sveriges regering, i samarbete med riksdagen,  under ledning av statsminister Ingvar Carlsson, detta fruktansvärda, kostsamma och tidskrävande arbete med att mörklägga orsaken till MS Estonias förlisning och de fortsätter arbetet med det den tidigare regeringen under Carl Bildt påbörjade redan dagen efter katastrofen, nämligen att iscensätta en helt ny sanning om vad som egentligen inträffat.

Idag vet vi att om inte det fruktansvärda regeringsbeslutet överhuvudtaget aldrig hade skrivits så hade aldrig denna mörkläggning behövt göras. De omkomna som gått att återfinna hade då varit begravda för 27 år sedan. Orsaken till förlisningen hade varit utredd och klar för 25 år sedan.
Men valet svenska staten gjorde, av oförklarlig anledning, var att istället anlägga en massgrav och påbörja denna hemska mörkläggning.

Den 11 oktober lämnar Sjöfartsverket in sin första rapport , dnr 199-9440401 (denna rapport går att finna hos Riksarkivet om någon vill läsa). I denna rapport uppger Sjöfartsverket att det var möjligt att omhänderta de omkomna!
Varför spiller Sveriges regering både tid och pengar på att undersöka om det går att omhänderta de omkomna? Regeringen visste självklart att polisen hade kunnat börja omhändertagande av de omkomna redan dagen efter katastrofen. Detta att regeringen hittar på att helt fel myndighet (Sjöfartsverketr) ska forska i om det går att utföra en arbetsuppgift som egentligen är en annas myndighet (polisen) självklara arbetsuppgift är enbart ett skådespel för att vi anhöriga och hela svenska folket inte ska förstå sanningen om att de omkomna absolut inte får omhändertas.

All sanning med denna mörkläggning startar med de omkomnas kroppar och detta regeringsbeslut,  för sanningen är så otroligt enkel. Hade regeringen velat omhänderta de omkomna så hade man självklart gjort det!

Men detta ville alltså inte Sveriges regering utav någon anledning fick inte dessa omkomna oskyldiga passagerarna alltså omhändertas för att få bli begravda.

Sveriges regering under ledning av Ingvar Carlsson valde uppsåtligt att lägga hela denna hantering, av Europas värsta fartygskatastrof i modern tid, på två människor. Varav ingen av dem tillhör svensk rättsväsende. Den ena är en man, en jurist från sjöfartsverket vid namna Johan Fransson. Den andra är en nyanställd, helt utan erfarenhet, kvinna som vid denna tidpunkt blev anställd som kommunikationsminister Inez Uusman.
Dessa två personer blev helt ansvariga för denna fruktansvärda katastrof!

Hur kommer det sig f d statminister Ingvar Carlsson?

Varför fick inte andra departement ansvar att hjälpa till med hanteringen av denna hemska katastrof som tog minst 1000 människors liv?
Framförallt justitiedepartementet som ansvar för rättsväsendets myndigheter i Sverige . En förundersökning av svensk ”vanlig” polis hade ju redan upprättats samma dag som katastrofen inträffade. Brottsrubricering löd ”vållande till annans död” så varför fick inte justitiedepartementet,  som är det absolut självklaraste departement hjälpa till?

Hur förklarar Ingvar Carlsson det?

Varför fick inte civildepartementet, som hade ansvar för kyrkofrågor och frivilliga organisationer vara med i hanteringen?
Varför fick inte Socialdepartementet som har ansvar för häls- och sjukvård vara med?

Det enda departement som överhuvudtaget fick uttala sig var alltså det departement som Sjöfartsverket löd under, kommunikationsdepartementet.
Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig?
Man kan också ställa sig en av de allra viktigaste frågorna: Hur kommer det sig att inte en enda journalist i Sverige överhuvudtaget reagerade på detta helt galna  att inte låta justitiedepartementet bära ansvaret, när både ”vanlig” polis och säkerhetspolisen, som utredde katastrofen, lyder under justitiedepartementen?

Bedrövligt av hela Sveriges journalistkår!

I december 1994, dyker Rockwater på Estonia, den officiella förklaringen är att även de ska ned och se om det går att omhänderta de omkomna. Men som vi vet idag, hade polisen istället fått göra sitt arbete hade ju redan de omkomna som gått att återfinna varit omhändertagna redan. Detta dykuppdrag hade på inget sätt med de omkomna att göra. Uppdraget låtsades vara beställt från Sjöfartsverket, men den inofficiella sanningen är att det är polisen som leder dykarnas arbete.
Med på dykplattformen var polisen, antagligen säkerhetspolisen i och med att det var de som utredde den brottsliga biten av katastrofen. Enligt dykledare Ray Honor var dykarna enbart nere i vraket för att vara ögon för polisen. Dykarna skulle samla in dokumentation, och fota av vissa av de omkomnas ansikten för identifiering. Men dykarna fick absolut inte omhänderta en enda kropp, trots att de var tvungna att flytta på de omkomna människorna för att kunna bryta sig in i speciella hytter.

Då ställer vi oss frågan, varför är polisen med på dykplattformen? Den officiella sanningen är ju att man ska undersöka om det går att omhänderta de omkomna.
Polisen visste ju redan dagen efter katastrofen hur de skulle omhänderta de omkomna.

Vilken är då den inofficiella sanningen om varför polisen är med på Rockwaters dykplattform i december 1994. Och varför är det polisen som styr vad dykarna ska leta efter? Den officiella versionen påstår ju att det är sjöfartsverkets jurist Johan Fransson som ska styra dykarna för att de ska se om man kan omhänderta någon omkommen?

Den viktigaste frågan när det gäller Rockwaters dykuppdrag är självklart, för oss anhöriga, varför omfattade inte uppdraget ett innefattande att omhänderta de döda kroppar man kunde finna?
Varför innefattar dykuppdraget enbart att finna dokumentation och identifiera döda?
Varför var sökandet av dokumentation och identifiering av döda så mycket viktigare än omhändertagande av de omkomna?

För mig som anhörig innebär detta att svenska staten ”slösade” 15 miljoner av skattebetalarns pengar helt i onödan. Alla visste ju redan att det gått att omhänderta de omkomna som man kunnat återfinna!

Varför mörklägger man detta dykuppdrag och skyller på omhändertagande av de omkomna, när man redan dagen efter katastrofen beslutat att inga omkomna ska omhändertas!

I morgon ska vi titta närmare på hur fruktansvärt regeringen under ledning av Ingvar Carlsson utfört grova brott mot de omkomna refererande till Sveriges griftefridslag, det vill säga vår äkta griftefridslag, inte den lag som Ingvar Carlsson tillsammans med vår riksdag konstruerade den 27 augusti 1995.

Nu ropar Stefan, dags att lämna datorn och kliva ut på bodegan, underbar ljummen sommarkväll.

 

Tack för att ni orkar läsa och engagera er, det betyder oerhört mycket, inte bara för mig, utan för alla anhöriga som kämpat för sanningen i numera 28 år.

//Åsa