REGERINGEN UNDER LEDNING AV STATSMINISTER INGVAR CARLSSON DEL 2.

 

Torsdagen den 13 oktober 2022.

Andra delen av hur hanteringen av Estoniakatastrofen gick till under ledningen av statsminister Ingvar Carlsson.
Första delen av regeringen och riksdagens hantering under ledning av Ingvar Carlssons hantering hittar du här: https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/dags-att-prata-om-regeringen-under-ledning-av-den-f-d-statministern-ingvar-carlsson/

Den svenska regeringen och riksdagen under ledning av Ingvar Carlsson valde att lägga hela ansvaret för Estoniakatastrofen, Europas största civila katastrof i modern tid, på kommunikationsdepartementet.
Kommunikationsdepartementet är det departement som ansvarade för Sjöfartsverket. Ansvaret föll då på en helt nytillträdd kommunikationsminister, Ines Uusman, en kvinna som totalt saknade tidigare erfarenhet av regeringsarbete.
Hur kan statsminister Ingvar Carlsson välja att lägga ansvaret på Europas största civila katastrofen på en enda person, dessutom en människa med noll kunskap av vad en sådan katastrof som detta innebär, med minst 1000 omkomna människor, dessutom med noll erfarenhet av regeringsarbete.

Varför läggs  ansvaret på kommunikationsdepartementet när det enda logiska hade varit att ansvaret låg på justitiedepartementet och utrikesdepartementet?
Varför blir ens Ines Uusman kommunikationsminister vid detta tillfälle när Europas största civila katastrof inträffat och med dessutom noll erfarenhet av regeringsarbete?
Varför bli Uusman ensam ansvarig över Europas största civila katastrof i modern tid, tillsammans med en jurist från Sjöfartsverket?

Vilket skäl hade statsminister Ingvar Carlsson för att välja detta?
Med bland annat tanke på de oerhört komplexa frågeställningar som aktualiseras inför beslutet i bärgningsfrågan?

Jag menar att allt detta gjordes uppsåtligt i och med att regeringen redan den 29 september 1994 genom regeringsbeslut K 94/2409/2 fråntagit polisen och därmed även justitiedepartementet deras arbetsuppgifter och deras ansvar.
Regering och riksdag blev därmed tvungna att använda sig av ”fel” departement i och med att utredningen skulle skötas av Sjöfartsverket, som låg under kommunikationsdepartementet.
Hade ärendet skötts på ett korrekt sätt från regering och riksdags sida hade hela ansvaret för utredningen legat på polis- och åklagarmyndighet och justitiedepartementet som det alltid gör vid olyckor och katastrofer i Sverige.
Polis- och åklagare kunde då i sin tur valt att ta hjälp av Sjöfartsverket, men Sjöfartsverket som myndighet har absolut inte i uppgift att ”låtsas” vara polis- och åklagare.
Polismyndigheten och åklagarmyndigheten är de två myndigheter som utreder brottsliga gärningar i Sverige. Polismyndigheten är den myndighet som ansvar för eftersökning av saknade personer och omhändertagande av omkomna människor.

Varför fick inte andra departement hjälpa till med denna oerhört komplexa katastrof? Exempelvis det enda självklara justitiedepartementet, som ansvarar för rättsväsendets myndigheter. Civildepartementet, som hade ansvar för kyrkofrågor och frivilliga organisationer och Socialdepartementet, med ansvar för bland annat hälsa- och sjukvård?

Sveriges regering och riksdag under ledning av Ingvar Carlsson väljer helt enkelt bort allt logiskt och lägger i stort sett hela ansvaret på två personer, en jurist Johan Fransson från Sjöfartsverket och en nyanställd, med noll erfarenhet, kommunikationsminister Ines Uusman.

Idag är Sjöfartsverkets jurist Johan Fransson död, som av en händelse dog han strax innan dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrade allt’ hade premiär. En dokumentär har dessutom vägrade av vara med i.
Ines Uusman lever dock än och vad har hon att säga till sitt försvar för allt det elände och de sorger hon utsatte oss anhöriga till minst 550 svenska medborgare som miste sina liv i denna katastrof https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rgA1Ba/ex-ministern-ines-uusman-om-estonia-for-min-del-har-jag-lamnat-det

– ”Jag har inte sett dokumentären eller börjat läsa på heller och det finns en anledning till det. Det är 26 år sedan. Jag har inga kommentarer”, säger hon.
”För min del har jag lämnat det” säger Ines Uusman.

Tänk så lätt en del politiker har det. Dessa fruktansvärda brott hon gjort mot Sveriges befolkning har hon lämnat bakom sig. Det betydde alltså ingenting för henne att dessa barn, kvinnor och män fråntogs deras rätt att bli begravda.
Det betyder ingenting att Ines Uusman var en av dem som var allra mest ivrig för att begrava dessa människor i betong. Uusman menar att det har gått 26 år, hon bryr sig inte.
Inte med ett enda orda visar hon någon som helst empati för oss alla efterlevande, som varken fått veta varför våra familjemedlemmar mist sina liv denna natt och som aldrig heller fått veta varför Sveriges regeringar/riksdagar förbjöd polisen att omhänderta de omkomnas kroppar.

Förstår denna människa vilket elände och vilken tragedi hon har skapat?

Förstår hon att vi, efterlevande definitivt inte har lagt detta bakom oss?
Förstår hon att våra barn, syskon, partners och föräldrar som inte enbart tvingades offra med sina liv utan dessutom förbjöds att få bli begravda av Ines Uusman själv, i samarbete med Ingvar Carlsson och övriga hela regeringen och riksdagen, fortfarande ligger kvar i den s k massgraven?

Vad är detta för sort människa? Vad är innehållet i hennes hjärta?  Sten?
Har hon inte själv haft en mamma eller en pappa. En pojkvän, man, syskon eller ett barn. Hade hon  själv lämnat allt bakom sig om hennes mamma eller barn låg kvar i massgraven?

Hur är detta möjligt att detta kan hända, denna Ines Uusman, född 1948, måste vara en av de mest känslokalla kvinnor jag någonsin träffat på.
Som en stenstod stod hon framför oss år 1994 och upprepade om och om igen, som i ett mantra … DE OMKOMNA SKA INTE OMHÄNDERTAS, DETTA MÅSTE NI ACCEPTERA!

Inte med ett enda ord visar hon heller något förstående över att vi efterlevande genom bland annat hennes personliga agerande dessutom fråntogs precis alla våra lagliga och mänskliga rättigheter i och med att ansvaret över orsaken till MS Estonias förlisning aldrig fick komma upp i svensk domstol.

Ansvaret vem som beordrat att den civila passagerarfärjan MS Estonia skulle användas som militärt transportfartyg, fick alltså inte utredas inom svenskt rättsväsende, detta belades med åtalsimmunitet, det vill säga det som kallas abolition. Vi får anta att detta skedde redan i december 1994,  i och med att svensk polismyndighet fick påbörja en förundersökning gällande ”vållande till annans död” men den pågick enbart i två månader oktober och november 1994, därefter finns ingen dokumentation i förundersökningsliggaren. Inte heller finns någon dokumentation i förundersökningsliggaren gällande september 1994, trots att åklagarmyndigheten påbörjade FU redan den 28 september 1994 och dagen efter blev chefsåklagare Birgitta Cronier tilldelad uppdraget.

Vi alla vet att det är förbjudet att använda civila passagerarfärjor som militära transportfartyg. Det är förbjudet att använda människor som levande sköldar för att frakta olika former av krigsmaterial. Antagligen är det därför regeringen beslutar att lägga orsaken till katastrofen under detta lagrum vi hittar i vår grundlag:
RF 12 Kap. 9 § 2:a stycket ”Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas”
D v s abolition!

Med detta menas alltså att vår regering, helt på egen hand, får bestämma att om de anser att en brottslig gärning, i detta fall att använda en civil passagerarfärja som ett s k krigsfartyg, inte ska utredas då kan helt enkelt regeringen att lägga denna brottsliga gärningen under detta lagrum.
Därav har aldrig detta utretts av svensk rättsväsende, trots att bevis finns att MS Estonia användes som militärt transportfartyg vid två tidigare tillfällen i september 1994. Detta framkom i uppdrag granskning år 2004, https://riksarkivet.se/Media/pdf-filer/NAD/Fo_2004_06.pdf
Svensk rättsväsende var/är alltså förbjudna att utreda denna brottsliga gärning, p g a att det är lagstiftat på det sättet.
Därmed sker aldrig någon utredning år 2004/2005 om detta att Sverige uppsåtligt valt att använda denna civila passagerarfärja som militärt transportfartyg d v s ett krigsfartyg trots att bevis framkommit genom både genom programmet ”uppdrag granskning” och likaså av f d hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt.

I december 1994 ger Sveriges regering tillsammans med Sjöfartsverket i uppdrag åt dykföretaget Rockwater att dyka ned för att, som man officiellt påstår, undersöka om det går att bärga några omkomna.
Vi vet idag att polisen redan dagen efter katastrofen, den 29 september 1994, hade långt gångna planer på hur det skulle kunna omhänderta de omkomna som gått att återfinna om det inte hade varit så att Sveriges regering under ledning av Carl Bild samma dag, d v s den 29 september 1994 har förbjudit polisen att omhänderta de omkomna.
Vi vet också idag att Sjöfartsverket redan den 11 oktober 1994 i sin rapport dnr 199-9440401 uppget att det var fullt möjligt att omhänderta de kroppar som gått att återfinna.
Trots allt detta hittar då regering på att Rockwater ska undersöka om det går att omhänderta de omkomna (vilket alla alltså redan visste om att det gick och vilket självklart redan skulle ha gjorts under oktober/november 1994 om bara polisen hade fått göra det.)

Enligt uppgift från Rockwaters dykledare Ray Honour, den 11 april 2021, uppgav han att Rockwaters dykare användes som en form av kameramän helt styrda av Svensk polis, hans ordval är ”dykarna var polisens ögon”
Rockwaters uppgift var enbart att göra som polisen sa åt dem att göra. Det vill säga det är inte Sjöfartsverket som håller i dessa dykningar som det påstås i den officiella versionen, den inofficiella reella sanningen är att det är polisen som håller i dykningarna. Här återkommer vi till detta med en officiell sanning och en reell sanning, vilket jag förklarade här: https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/en-officiell-sanninge-eller-en-inofficiell-sanning/
I detta fall får vi väl anta att det är säkerhetspolisen, som år 1994 löd under Rikspolisstyrelsen, som var med på Rockwaters dykplattform och styrde dykarna. Tore Forsberg, chef för Säkerhetspolisens rotel som bedrev kontraspionage hade redan tidigare gått ut i svensk dagspress med uppgiften att säkerhetspolisen påbörjat en utredning av orsaken till MS Estonias förlisning. Forsberg uppgav även till journalisten Sven Anér att han deltagit på Rockwaters dykplattform vilket Sven Anér i sin tur uppgivit till Lars Borgnäs https://www.svt.se/nyheter/inrikes/krigsmateriel-fraktades-pa-estonia.
Man kan även i den påbörjade FU av Rikspolisstyrelsen se att det är Walter Kegö, även han anställd av säkerhetspolisen, som leder vidare utredningar gällande MS Estonia.

Hittade denna artikel i press gällande just dessa två män https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/gravde-ner-parmarna-om-palme-i-tradgarden/

Man måste då ställa sig frågan var säkerhetspolisens utredning gällande Estoniakatastrofen finns, är även den nedgrävd i någons potatisland, Walter Kegös kanske?

Så vad hade polisen/sjöfartsverket egentligen för anledning att utreda om det gick att omhänderta de omkomna kroppar. Polisen hade ju redan den 29 september 1994 uppget hur de omkomnas kroppar skulle omhändertas.
Sjöfartsverkets rapport gällande denna dykning utförd av Rockwater finns att finna. Sjöfartsverket uppger återigen att det går att omhänderta de omkomna som går att återfinna,  vilket även dykarna konstaterar i dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’

Trots detta beslutar Sveriges regering och riksdag att inget ska göras för att omhänderta de omkomna.
Vad är det då som polisen kommit fram till vid dykningarna som gör att Sveriges regering beslutar att inget ska göras för att omhänderta de omkomna, det vill säga helt emot vad Sjöfartsverket kom fram till.

Var kan man finna vad polisen kom fram till vid denna dykexpedition som måste ligga till grund för att Sveriges regering och riksdag beslutar att absolut inget får göras för att omhänderta de omkomna och som dessutom leder vidare till det fruktansvärda beslutet att både alla omkomna, hela vraket och en stor del av Östersjöns botten runt förlisningsplatsen måste täckas med sand, grus och betong?

Sveriges regering och riksdag la alltså ned ca 15 miljoner av skattebetalarnas pengar på att dyka ned i vraket, filma döda människor ansikten, plundra vissa av de dödas kroppar, plocka upp dokumentation och länge leta efter en dokumentportfölj tillhörande en vapenhandlare vid namna Voronen.
Men trots att alla dessa dykare var på plats, för en kostnad av runt 15 miljoner, förbjöds dykarna alltså att omhänderta de omkomna, som de dessutom var tvungna att flytta på för att kunna slå sig in i olika hytter. Dykarna uppgav i dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’ att det var fruktansvärt vidrigt att de inte fick omhänderta de omkomna. Dykarna säger att det hade varit lätt att lägga dessa döda människor i liksäckar och bärgat upp dem till ytan.
Dykarna uppgav dessutom i dokumentären att kropparna var i fint skick, kvinnor hade t o m läppstift kvar på sina läppar.

Så varför omhändertas inte en enda omkommen kropp vid dessa dykningar, trots att svenska staten lagt ut åtskilliga miljoner av svenska skattepengar för att dessa dykningar skulle ske?

Varför påstår regeringen och Sjöfartsverket officiellt att detta handlar om de omkomna? För sanningen är att inte en enda tanke handlar om de omkomna, i och med att inte en enda av de omkomna får omhändertas?
Istället väljer polisen på Rockwaters dykplattform att beordra dykare att flytta på de omkomnas kroppar, lyfta upp vissa av dem och fotografera deras ansikten för identifiering och dessutom använda mycket dyr tid för att söka efter en vapenhandlares, Alexandr Voronins, dokumentportfölj? https://www.alandstidningen.ax/insandare/estonias-forlisning-maste-utredas-utomstaende

Varför var detta så betydligt mycket viktigare än att omhänderta de omkomna?

Och varför valde inte Sveriges regering och riksdag att göra bägge sakerna, omhänderta de omkomna och dessutom leta efter den viktiga dokumentation som tydligen polisen behövde.

Vad gäller identifieringen av Alexandr Voronins dokumentportfölj, som hittas i hytt 6230 så kan ni som är intresserade av den inspelningen se och lyssna på band 15 hos Riksarkivet där kan man följa dykaren och dykledningen i deras arbete med att bryta upp dörrarna till hytterna runt om Voronins hytt.

Här kan man väldigt lätt ställa sig den enkla frågan: Om denna dykning skulle innebära vad man officiellt gått ut med, alltså undersöka om det gick att bärga någon omkommen, vad fanns det då för skäl till att bryta upp olika dörrar till hytter och leta efter en väska, på vilket sätt skulle det hjälpa de omkomna till att få bli omhändertagna?
Allt är bedrägeri, de omkomna får absolut av någon anledning inte omhändertas.
Hur kan det komma sig, varför får inte kropparna omhändertas?

När så Rockwater dykarna har varit nere och bekräftat att de kroppar de sett är i fint skick och relativt lätt att omhänderta så väljer alltså ändå statsminister Ingvar Carlsson att den 15 december 1994 att gå ut med beskedet till oss anhöriga och allmänheten att ingen som helst insats ska göras för att omhänderta de omkomnas kroppar.
Jag vågar nog påstå att detta är helt sjukt, varför gör Ingvar Carlsson på detta sättet, det är ju inga som helst problem att omhänderta de kroppar som går att återfinna.

Vad handlar dessa vidrigheter om, varför detta fruktansvärda skådespel enbart för att lura oss efterlevande och hela svenska folket, dessutom med fruktansvärda kostnader tagna av våra svenska skattemedel.

Fortsätter med del 3 av de vidrigheter Sveriges regering och riksdag under ledning av Ingvar Carlsson valt att behandla, framför allt de omkomnas kroppar, men självklart även oss anhöriga i nästa inlägg.

Sanningen är inget annat än vidrig och det är fruktansvärt arbetsamt för mig att skriva allt detta, därav tar det så lång tid för mig att få ur mig orden om hur obehaglig hantering av denna katastrofen har sköts av mitt eget land, Sverige.

Dags att ta paus, en promenad med Atticus och sen börja med middagen, pannbiff med lök och kokt potatis.
I kväll käkar vi i växthuset, vårt lilla lyckohus …

 

 

JAG FORTSÄTTER MIN KAMP … VAD HANDLAR ALLT EGENTLIGEN OM?

 

Hej på er,
tillbaka efter semester i Danmark, där Stefan och jag kikat på hus, lägenheter men även gjort lite kulturella utflykter. Ni som följer mig på insta https://www.instagram.com/atmycasa/?hl=sv har kanske sett vad vi sysslat med på vår semesterresa till vårt kära grannland 🇩🇰

Nu tar jag kaffekoppen med mig och går nedför trappan, tänder min mjuka rökelse och går vidare in sovrummet där mitt skrivbord står

och fortsätter blogga om min berättelse i min kamp för att få begrava pappa.

Vi tittar tillbaka lite till år 1994 när katastrofen inträffar.

Den 7 oktober 1994 är det alltså socialdemokraterna som kommer till makten under ledning av statsminister Ingvar Carlsson med statsråd Mona Sahlin som ställföreträdande statsminister.
Inte heller statsminister Ingvar Carlsson ber polismyndigheten att omedelbart påbörja omhändertagande av de omkomna, trots att Ingvar Carlsson ett flertal gånger gått ut öppet i tv och press och lovat alla oss anhöriga och hela svenska folket att ”precis allt ska göras för att omhänderta de omkomna så att de kan få bli begravda”.
Något av det mest fruktansvärda för mig personligen är att detta uppgav Ingvar Carlsson och Carl Bildt även i Storkyrkan, vid minnesgudstjänsten för de omkomna, söndagen den 2 oktober 1994 framför min mamma och mig.

Ondare människor anser jag är svårt att finna, att Bildt och Carlsson till och med säger detta i en kyrka framför de efterlevande,  vem kan ens gör något sådant?

Detta uttalar alltså dessa två karlar i Storkyrkan i Gamla stan den 2:a oktober, trots att de bägge visste, att redan tre dagar tidigare, den 29 september 1994 hade ett regeringsbeslut fattats där regeringen på ett fruktansvärt utstuderat sätt fråntar polisen deras arbetsuppgift, med andra ord, regeringen förbjöd alltså polisen att omedelbart påbörja omhändertagandet av de omkomna som gått att återfinna.

Som vi alla vet är det naturligt för en statsledning att ställa statens resurser till förfogande vid en katastrof av dessa proportioner som förlisningen av Estonia innebar. Detta gäller inte minst med tanke på olyckans art och de oerhört många svenska dödsoffren. Detta var också precis vad statsministrarna  Carl Bildt liksom Ingvar Carlsson uppgav i direkt anslutning till katastrofen, ALLT skulle göras för att omhänderta de omkomna som gick att återfinna, precis på lika sätt som vid alla andra olyckor och katastrofer.

I stället för att låta polisen omhänderta de omkomna, fortsätter då istället  Sveriges regering och riksdag, denna gång under ledning av Ingvar Carlsson, detta fruktansvärda tidskrävande och kostsamma arbete med att mörklägga orsaken till MS Estonias förlisning. Därav fortsätter även iscensättningen av den officiella versionen om orsaken till varför Europas värsta civila katastrof i modern tid kunde inträffa, vilket Carl Bildt påbörjat redan dagen efter katastrofen, då han utan några helst bevis påstår att bogvisiret trillat av.

Hur kommer det sig då att Sveriges regering och riksdag uppsåtligt valde att använde sig av en enda person, en jurist från Sjöfartsverket vid namn Johan Fransson, att helt ensam ansvara för frågan om omhändertagandet av ca 800 omkomna människor när det gäller en katastrof av dessa proportioner? Den största civila katastrofen i Europa i modern tid?

Hur kommer det sig att Sveriges regering och riksdag valde att frånta polis – och åklagarmyndighet sina arbetsuppgifter, med all den oerhörda kunskap de besatt?

Vad hade Sveriges regering och riksdag för synnerliga skäl till att göra detta?

Hur är det ens möjligt?   Varför reagerade ingen?

Den 11 oktober 1994 lämnar Sjöfartsverkets jurist Johan Fransson in sin första rapport dnr. 199-94440401 där han uppgav att det fanns möjlighet att omhänderta de omkomna man kunde återfinna.
Trots detta besked fattas inga beslut om att planera eller påbörja arbetet med att eftersöka de omkomna.

Hur kommer det sig?

Och nu kommer vi till den allra största frågan, Sjöfartsverket har alltså rapporterat, den 11 oktober 1994,  att det fungerar väldigt väl att omhänderta de omkomna som går att återfinna. Likaså har polismyndigheten gjort redan dagen efter katastrofen, den 29 september 1994 där polisen även uppgav hur dessa omkomna skulle omhändertas.
Trots allt detta ”låtsas” då Sveriges regering och riksdag att de måste fortsätta undersöka frågan OM det går att omhänderta de omkomna.

Detta är så sjukt så jag finner inte ord. Istället för att helt enkelt omhänderta de omkomna så fortsätter Sveriges regering och riksdag att slösa vårta skattepengar på att undersöka OM det går att omhänderta de döda.

Det var väl helt enkelt bara att omhänderta de omkomna!

Allt är ett påhitt. En ren lögn.
Eftersom vi idag vet att det redan dagen efter katastrofen beslutades att polisen INTE fick omhänderta de omkomna, så fortsätter ändå Sveriges regering och riksdag att ”låtsas” att man ska undersöka OM det går att omhänderta de omkomna.

Varför valde inte regeringen och riksdagen under ledning av Ingvar Carlsson att helt enkelt gå ut med den reella sanningen, eller åtminstone delar av den reella sanningen om orsaken till förlisningen som vi anhöriga och allmänheten fått acceptera. Därefter skulle regeringen omedelbart sett till att polisen med hjälp av försvaret hade omhändertagit alla de omkomna som man kunnat återfinna.

Om detta humana, helt logiska hade utförts så hade vi aldrig behövt sitta såhär 28 år senare med oerhörda smärtsamma skador hos efterlevande och oerhörda kostnader för det svenska samhället.
Dessutom med fruktansvärd skam för att det civiliserade, den demokratiska rättsstaten Sverige valde att anlägga en massgrav, i modern tid, i fredstid i stället för att göra det enda rätta, det enda humana att omhänderta de omkomna som gått att återfinna.

Vad handlar egentligen denna fruktansvärda katastrof om som gör att landet Sverige utför dessa brott mot mänskligheten, brott mot våra lagliga rättigheter, brott mot de mänskliga rättigheterna.
Vad är det landet Sverige gjort som måste döljas med alla medel och till varje pris?

I morgon tittar vi lite närmare på vilka vidrigheter regeringen och riksdagen under ledning av Ingvar Carlsson utsatte de omkomnas kroppar och oss anhöriga för.

//Åsa

 

KONSTITUTIONSUTSKOTTETS AGERANDE AVSEENDE ESTONIAKATASTROFEN

 

Återigen ger jag mig på bloggen, jag hade stora förhoppningar om att kunna få tid att uppdatera bloggen varje dag gällande min kamp för att försöka förstå varför min pappa inte får omhändertas från MS Estonias vrak för att få bli begravd, tyvärr lyckades jag inte med detta mål.

Otroligt mycket har inträffat som gör att min tid inte har räckt till. Jag har dessutom börjat plugga på ett kandidatprogram i Mänskliga rättigheter och demokrati, vilket är fantastiskt roligt och intressant. Återkommer till detta i ett senare blogginlägg.

Idag tänker jag skriva lite om KU, konstitutionsutskottet, som var en av de första instanser jag hamnade hos när det gäller min kamp för min pappa. Det var även här jag för första gången kom i kontakt med korruption och på nära håll fick se hur det fungerade.
Jag har alltid trott att korruption hörde hemma i andra länder, absolut inte i Sverige och absolut inte inom vår egen riksdag, men oj så jag bedrog mig.

Vad har då KU för funktion i Sverige https://www.riksdagen.se/sv/utskotten-eu-namnden/konstitutionsutskottet/  ”Följer regeringen och ministrarna reglerna för regeringsarbetet? Det har konstitutionsutskottet, KU, till uppgift att granska. Riksdagens ledamöter har rätt att anmäla ministrarna i regeringen till KU. Utskottet undersöker sedan om de ministrar som anmälts har gjort fel eller inte. Andra områden som KU har hand om är grundlagarna, frågor om radio och tv och stödet till dagspressen.”

Vill i samband med denna ovanstående text upplysa om att det inte är enbart riksdagens ledamöter som har rätt att anmäla ministrar i regeringen till KU.  Vi ”vanliga” människor har också rätt till det!

Skulle KU komma fram till att en minister begått ett grovt brott i sitt arbete kan utskottet besluta att åtal ska väckas. Åtalet prövas av Högsta domstolen. Detta är ytterst ovanligt och har inte förekommit i modern tid. https://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/riksdagens-uppgifter/kontrollerar-regeringen/

Allt startade alltså den 16 november 2020 då jag lämnar in min första polisanmälan där jag kräver att polis- och åklagare ska öppna den tidigare nedlagda förundersökningen avseende den brottsliga utredning om orsaken till MS Estonias förlisning, alternativ att rättsväsendet skulle starta en ny förundersökning.
Jag krävde dessutom att förhör skulle hållas av tidigare ministrar som t ex. Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Inez Uusman, Göran Persson, Mona Sahlin m fl. samt diverse ämbetsmän,  för deras undanhållande av den vetskap de besitter gällande denna katastrof.

Denna polisanmälan ledde till att Riksåklagare Petra Lundh lämnade över ärendet gällande den brottsliga utredningen, till en åklagarkammare som heter Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, RIO,  och där till en krigsbrottsåklagare vid namn Karoline Wieslander. https://www.svd.se/a/1Boawe/aklagaren-om-estonia-ska-borja-om-fran-borjan

Vad gäller de tidigare ministrarna och ämbetsmännen så överlämnades det ärende vidare till Konstitutionsutskottet. Därefter följde då min strid med KU och då framförallt med en kvinna med namn Ann-Charlotte Bragsjö, föredragande, som på alla tänkbara sätt försökte få bort min anmälan till KU.
(Jag har en mail konversation med henne som är det mest patetiska jag någonsin varit med om, den kommer få ett eget inlägg i min kommande bok.)
Ann-Charlotte Bragsjö försökte använda sig av ord och formuleringar för att jag skulle lägga ned min anmälan. (Är det något jag verkligen lärt mig med min kontakt med regering och riksdag så är det hur fruktansvärt de använder sig av ord för att ”lura” oss medborgare. )

Detta ärende lades omedelbart ned https://sverigesradio.se/artikel/7629085 med ursäkten att brotten var preskriberade.
Vilket i sig är en lögn i och med att ingen vet vilket brott som har begåtts.
Enligt Polisens förundersökning mellan åren 1994 – 1998 så löd brottsrubriceringen ”ospecificerat brott mot sjölagen” vilket brott som begåtts visste inte polisen, polisen visste inte heller mot vilken sjölag brottet begåtts.

Hur kan då konstitutionsutskottet påstå att brottet är preskriberat, de har ju ingen aning om vad det är för brott som har begåtts.
Pratar vi om mord, massmord, terrorbrott, grovt sabotage så är ju de brotten definitivt inte preskriberade.  Jag blev rent ut sagt förbannad och anmälde hela eländet, det vill mörkläggningen, iscensättande av en helt ny sanning och skyddandet av kriminella gärningsmän återigen till konstitutionsutskottet.

Denna gång anmälde jag att brottet kunde ha begåtts genom terrordåd, grovt sabotage, vilket i sig kunde innefatta massmord av runt minst 1000 människor.
Jag bad även om att få föredra mitt ärende själv, förvaltningslagen  24 § ”Om en enskild part vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende ska myndigheten ge parten tillfälle till det, om det inte framstår som obehövligt. Myndigheten bestämmer hur detta ska ske.” i och med att jag misstänkte att föredragande Ann-Charlotte Bragsjö medvetet undvek att läsa all min dokumentation inför ledamöterna inom KU.

Jag förbjöds som enskild part att själv få framföra mitt ärende inför KU.
KU ansåg det vara obehövligt!

I samband med att jag återigen fick upp min fråga till KU hade jag även omprövat, överprövat, omprövat mina överprövningar inom Åklagarmyndigheten och fick tillslut ett beslut i ett överprövningsärende, daterat den 31 maj 2021 där tillsynschef Gunnar Merkel på riksåklagare Petra Lundhs vägnar skriver följande skäl för beslutet: ”En förundersökning avseende ifrågasatta brott i samband med passagerarfärjans förlisning pågår vid Riksenheten mot grov och organiserad brottslighet. Den fråga saken gäller kommer alltså att prövas i det ärendet”

Underbart tänkte jag … äntligen har en förundersökning påbörjats, äntligen får jag hjälp av ett målsägarbiträde som jag begärt hjälp av i sex månader. Ringde upp Gunnar Merkel för att uttryck min glädje över att riksåklagaren lämnat mig detta besked.  Döm om min förvåning när tillsynschef Gunnar Merkel grät i telefon och uppgav att han skrivit fel, det skulle stå INTE påbörjat en förundersökning. Men herregud sa jag du kan väl inte missa order INTE, det förändrar ju hela beslutet, då stämmer ju inte beslutet överhuvudtaget. Då krävde jag ett nytt beslut i mitt överprövningsärende, detta har jag fortfarande inte erhållit.

Några dagar senare var tillsynschef Gunnar Merkel bortplockad, han hamnade av för mig oförklarlig anledning i Flemingsberg, https://www.aklagare.se/kontakt/aklagaromraden/aklagaromrade-stockholm/sodertorns-aklagarkammare/

Undrar hur det kunde komma sig?

OBS! datum. Åklagarmyndigheten beslutar den 31 maj 2021 att det pågår en förundersökning avseende Estonias förlisning vid Riksenheten mot grov och organiserad brottslighet, RIO,  detta handhas av  krigsbrottsåklagare Karoline Wieslander. I precis samma veva får jag återigen upp ärendet inom konstitutionsutskottet, hade det då pågått en förundersökning hos RIO så hade KU varit tvungna att åtala ministrar och ämbetsmän gällande deras vetskap om katastrofen. Detta fick inte hända, därmed tvingades tillsynschefen ”låtsas” att han skrivit fel.
Korruption när den är som värst!

Återigen la då självklart konstitutionsutskottet omedelbart ner mitt ärende. https://sverigesradio.se/artikel/ku-lagger-ned-estonia-arende-igen-inte-funnit-konkreta-brott
KU’s ordförande skyllde på att KU inte  ”Har inte funnit några konkreta brott som inte är preskriberade.”
Trots att jag visat på otroligt många konkreta fakta som kunnat innebära att fartyget utsatts för till exempel grovt sabotage. Jag refererade bland annat till dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’ där man visat på ett stort hål på fartyget och vittnen som sett militära transportbilar köras ombord från Tallins hamn kvällen den 27 september 1994.
Jag ville även framföra frågan om det var lagligt att använda en civila passagerarfärja som militärt transportfartyg, krigsfartyg,  vilket Sverige konstaterat att man gjort två gånger tidigare i samma månad september 1994 enligt uppdrag granskning år 2004, https://sverigesradio.se/artikel/utesluter-inte-militart-materiel-pa-estonia-nar-fartyget-sjonk
Är det inte i sig förbjudet att använda civila passagerarfärjor som krigsfartyg och på sätt använda levande människor som sköldar?

SR Ekots ”grävande” journalist Alexander Gagliano ställde inte en enda följdfråga!

KU’s ordförande Karin Enström påstår sig alltså inte funnit några konkreta brott som inte är preskriberade. Den officiella utredningen som ”vanlig” polis utredde löd under brottsrubriceringen ”ospecificerat brott mot sjölagen” det vill säga ingen vet vilket brott som har begåtts och ingen vet heller mot vilken sjölag detta brott har begåtts. Så helt självklart kan ju KUs ordförande påstå att inga konkreta brott som inte är preskriberade har begåtts, hon vet ju inte vilka brott som är begångna.

Den inofficiella utredning har säkerhetspolisen utfört och den utredningen är belagd under försvarssekretess, rikets säkerhet i minst 70 år. Detta är i sig obegripligt mot bakrund av att den ”vanliga” polisens utredning lyder under brottsrubricering ” ospecificerat brott sjölagen”.
Diskrepansen mellan brottsrubriceringen och den långt gående försvarssekretessen förstärker verkligen intrycket att denna katastrof INTE har utretts på ett sådan sätt som man kan förvänta sig av en rättstat som Sverige.

Jag har INTE lyckats få ut utredningen från säkerhetspolisen gällande MS Estonias förlisning i och med att den är belagd under försvarssekretess.
Inte ens i maskerad form.

Gällande Säpos utredningar går det att finna info i dagspressen från oktober 1994, bland annat nedanstående artikel ur Expressen den 27 oktober 1994, detta finns på Kungl. biblioteket i Humlan att läsa.

Jag bad KU ta kontakt med säkerhetspolisen för att ta del av deras utredning, vilket KU helt uppenbart inte valde att göra, KU valde hellre att lägga ned  ärendet, utan ett riktigt besked,  än att se till att det kom upp inom Högsta domstolen för ett rättvist domslut, där även de anhöriga och överlevande hade fått möjlighet att genom målsägare äntligen kunna få komma till tals.

Återigen beslutar därmed Sveriges regering och riksdag att alla vi anhöriga ska fråntas våra lagliga rättigheter.
Orsaken till varför våra familjemedlemmar miste sina liv denna natt och orsaken till varför vi förbjuds begrava våra barn, syskon, partners och föräldrar får ABSOLUT INTE komma fram.

 

//Åsa

 

 

 

REGERINGEN UNDER LEDNING AV STATSMINISTER INGVAR CARLSSON DEL 1.

 

Vi vet idag att det var den borgliga regeringen under ledning av dåvarande statsminister Carl Bildt som uppsåtligt fråntog polisen, genom regeringsbeslutet daterat redan dagen efter katastrofen,  deras självklara arbetsuppgifter med att i direkt anslutning till katastrofen påbörja omhändertagande av de omkomna som gått att återfinna.

Estoniakatastrofen

Den 7 oktober 1994 är det socialdemokraterna som kommer till makten under ledning av statsminister Ingvar Carlsson med statsråd Mona Sahlin som ställföreträdande statsminister.

Den fruktansvärda hantering gällande de omkomnas kroppar och även oss anhöriga blir då än värre!
Inte heller statsminister Ingvar Carlsson ber polismyndigheten att omedelbart påbörja omhändertagande av de omkomna, trots att Ingvar Carlsson ett flertal öppet gått ut i tv och press och lovat alla oss anhöriga och hela svenska folket att ”precis allt ska göras för att omhänderta de omkomna så att de kan få bli begravda”

Istället påbörjar då Sveriges regering, i samarbete med riksdagen,  under ledning av statsminister Ingvar Carlsson, detta fruktansvärda, kostsamma och tidskrävande arbete med att mörklägga orsaken till MS Estonias förlisning och de fortsätter arbetet med det den tidigare regeringen under Carl Bildt påbörjade redan dagen efter katastrofen, nämligen att iscensätta en helt ny sanning om vad som egentligen inträffat.

Idag vet vi att om inte det fruktansvärda regeringsbeslutet överhuvudtaget aldrig hade skrivits så hade aldrig denna mörkläggning behövt göras. De omkomna som gått att återfinna hade då varit begravda för 27 år sedan. Orsaken till förlisningen hade varit utredd och klar för 25 år sedan.
Men valet svenska staten gjorde, av oförklarlig anledning, var att istället anlägga en massgrav och påbörja denna hemska mörkläggning.

Den 11 oktober lämnar Sjöfartsverket in sin första rapport , dnr 199-9440401 (denna rapport går att finna hos Riksarkivet om någon vill läsa). I denna rapport uppger Sjöfartsverket att det var möjligt att omhänderta de omkomna!
Varför spiller Sveriges regering både tid och pengar på att undersöka om det går att omhänderta de omkomna? Regeringen visste självklart att polisen hade kunnat börja omhändertagande av de omkomna redan dagen efter katastrofen. Detta att regeringen hittar på att helt fel myndighet (Sjöfartsverketr) ska forska i om det går att utföra en arbetsuppgift som egentligen är en annas myndighet (polisen) självklara arbetsuppgift är enbart ett skådespel för att vi anhöriga och hela svenska folket inte ska förstå sanningen om att de omkomna absolut inte får omhändertas.

All sanning med denna mörkläggning startar med de omkomnas kroppar och detta regeringsbeslut,  för sanningen är så otroligt enkel. Hade regeringen velat omhänderta de omkomna så hade man självklart gjort det!

Men detta ville alltså inte Sveriges regering utav någon anledning fick inte dessa omkomna oskyldiga passagerarna alltså omhändertas för att få bli begravda.

Sveriges regering under ledning av Ingvar Carlsson valde uppsåtligt att lägga hela denna hantering, av Europas värsta fartygskatastrof i modern tid, på två människor. Varav ingen av dem tillhör svensk rättsväsende. Den ena är en man, en jurist från sjöfartsverket vid namna Johan Fransson. Den andra är en nyanställd, helt utan erfarenhet, kvinna som vid denna tidpunkt blev anställd som kommunikationsminister Inez Uusman.
Dessa två personer blev helt ansvariga för denna fruktansvärda katastrof!

Hur kommer det sig f d statminister Ingvar Carlsson?

Varför fick inte andra departement ansvar att hjälpa till med hanteringen av denna hemska katastrof som tog minst 1000 människors liv?
Framförallt justitiedepartementet som ansvar för rättsväsendets myndigheter i Sverige . En förundersökning av svensk ”vanlig” polis hade ju redan upprättats samma dag som katastrofen inträffade. Brottsrubricering löd ”vållande till annans död” så varför fick inte justitiedepartementet,  som är det absolut självklaraste departement hjälpa till?

Hur förklarar Ingvar Carlsson det?

Varför fick inte civildepartementet, som hade ansvar för kyrkofrågor och frivilliga organisationer vara med i hanteringen?
Varför fick inte Socialdepartementet som har ansvar för häls- och sjukvård vara med?

Det enda departement som överhuvudtaget fick uttala sig var alltså det departement som Sjöfartsverket löd under, kommunikationsdepartementet.
Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig?
Man kan också ställa sig en av de allra viktigaste frågorna: Hur kommer det sig att inte en enda journalist i Sverige överhuvudtaget reagerade på detta helt galna  att inte låta justitiedepartementet bära ansvaret, när både ”vanlig” polis och säkerhetspolisen, som utredde katastrofen, lyder under justitiedepartementen?

Bedrövligt av hela Sveriges journalistkår!

I december 1994, dyker Rockwater på Estonia, den officiella förklaringen är att även de ska ned och se om det går att omhänderta de omkomna. Men som vi vet idag, hade polisen istället fått göra sitt arbete hade ju redan de omkomna som gått att återfinna varit omhändertagna redan. Detta dykuppdrag hade på inget sätt med de omkomna att göra. Uppdraget låtsades vara beställt från Sjöfartsverket, men den inofficiella sanningen är att det är polisen som leder dykarnas arbete.
Med på dykplattformen var polisen, antagligen säkerhetspolisen i och med att det var de som utredde den brottsliga biten av katastrofen. Enligt dykledare Ray Honor var dykarna enbart nere i vraket för att vara ögon för polisen. Dykarna skulle samla in dokumentation, och fota av vissa av de omkomnas ansikten för identifiering. Men dykarna fick absolut inte omhänderta en enda kropp, trots att de var tvungna att flytta på de omkomna människorna för att kunna bryta sig in i speciella hytter.

Då ställer vi oss frågan, varför är polisen med på dykplattformen? Den officiella sanningen är ju att man ska undersöka om det går att omhänderta de omkomna.
Polisen visste ju redan dagen efter katastrofen hur de skulle omhänderta de omkomna.

Vilken är då den inofficiella sanningen om varför polisen är med på Rockwaters dykplattform i december 1994. Och varför är det polisen som styr vad dykarna ska leta efter? Den officiella versionen påstår ju att det är sjöfartsverkets jurist Johan Fransson som ska styra dykarna för att de ska se om man kan omhänderta någon omkommen?

Den viktigaste frågan när det gäller Rockwaters dykuppdrag är självklart, för oss anhöriga, varför omfattade inte uppdraget ett innefattande att omhänderta de döda kroppar man kunde finna?
Varför innefattar dykuppdraget enbart att finna dokumentation och identifiera döda?
Varför var sökandet av dokumentation och identifiering av döda så mycket viktigare än omhändertagande av de omkomna?

För mig som anhörig innebär detta att svenska staten ”slösade” 15 miljoner av skattebetalarns pengar helt i onödan. Alla visste ju redan att det gått att omhänderta de omkomna som man kunnat återfinna!

Varför mörklägger man detta dykuppdrag och skyller på omhändertagande av de omkomna, när man redan dagen efter katastrofen beslutat att inga omkomna ska omhändertas!

I morgon ska vi titta närmare på hur fruktansvärt regeringen under ledning av Ingvar Carlsson utfört grova brott mot de omkomna refererande till Sveriges griftefridslag, det vill säga vår äkta griftefridslag, inte den lag som Ingvar Carlsson tillsammans med vår riksdag konstruerade den 27 augusti 1995.

Nu ropar Stefan, dags att lämna datorn och kliva ut på bodegan, underbar ljummen sommarkväll.

 

Tack för att ni orkar läsa och engagera er, det betyder oerhört mycket, inte bara för mig, utan för alla anhöriga som kämpat för sanningen i numera 28 år.

//Åsa

 

 

ÄR SVERIGE VERKLIGEN EN DEMOKRATISK RÄTTSTAT?

 

Den 10 februari 2022 sänder jag in en polisanmälan gällande den dåvarande svenska regering under ledning av f.d statsminister Carl Bildt.
Min anmälan gäller mord, grovt tjänstebrott och påbörjandet av mörkläggningen av den reella orsaken till Europas största fartygskatastrof i modern tid.
Jag anmäler dessutom denna regering för påbörjandet av iscensättande av den officiella versionen av orsaken till  MS Estonias förlisning och för skyddande av kriminella gärningsmän.

Polisanmälan Carl Bildt

 

Enligt polismyndighetens egen hemsida ska man få en kopia på sin egen polisanmälan tillsänt till sin folkbokföringsadress 10 dagar efter att man lämnat in polisanmälan:
”Din kopia på polisanmälan
Du som har en digital brevlåda får din kopia på polisanmälan skickad dit (tidigast efter 48 timmar).
Har du inte en digital brevlåda skickas kopian till din folkbokföringsadress (tar normalt 10 arbetsdagar).”

För mig tog det 75 dagar!
Efter otaliga påminnelser både genom samtal och mejl, genom en massa överklagande och till slut ett brev ställt till Rikspolischefen Anders Thornberg, fick jag till slut ett beslut tillsänt mig om att jag hade rätt att få ut mina egna polisanmälningar,  som alltså i normala fall tar 10 dagar.
Jag fick personligen lösa ut den hos polisen i gamla polishuset på Kungsholmen.

( Vill även här passa på att påpeka, när det gäller min första polisanmälan jag skickade in till polismyndigheten region Sthlm den 16 november 2020 där har jag fortfarande inte fått min kopia, trots att det gått över 500 dagar. Trots JO anmälan. Den kopian vägrar polisen att överlämna till mig, återkommer till orsaken jag tror att detta beror på i nästa inlägg!
Polismyndigheten vägrar dessutom uppge vilket lagrum de stödjer sig mot när de fråntar mig mina rättigheter. )

Hur såg då min kopia ut avseende polisanmälan på regeringen Carl Bildt som alltså tog mig flera timmars arbete och 75 dagar att få erhålla.

Sid. 1
Anmälningsdatum : 2022-02-11 kl: 07.59.
Inskriven av: assistent Lena Norlin

Sammandrag
Målsägande: Åsa Myrberg det vill säga jag
Misstänkt: ….. det vill säga ingen?  Men jag polisanmälde ju regeringen under ledning av Carl Bildt.
Bilagor: …. inga? Jag sände ju in ett flertal bilagor som bevis på de brott jag anmälde.
Brott/Händelse: Tjänstefel fr o m tisdagen den 1994-09-27.
Jag anmälde mord, grovt tjänstebrott, mörkläggning av Europas värsta fartygskatastrof i modern tid, iscensatt skådespel gällande orsaken till MS Estonias förlisning, skyddande av kriminella gärningsmän.

Därefter följer fritext, direkt plockat ur min anmälan.

Sid 2.
Målsägande
Senaste kontroll mot FB : 2021-08-18                        Sekretess PU:N
Myrberg, Åsa
mm.

Längst ned på sid 2.
BESLUT OM FÖRUNDERSÖKNING
Datum: 2022-02-11 kl. 08:00 Beslut av: Inspektör Åkerlund, Lars-Erik
Förundersökning inleds ej

SLUT

Detta innebär att min polisanmälan per automatik på 1 minut beslutas att: förundersökning inleds ej,  hur är det möjligt … ingen kan ju ens ha hunnit läsa vad det är jag polisanmält.
Det jag har polisanmält är alltså mord och en väldigt grov mörkläggning och beslutet fattas per automatik att förundersökning inleds ej.
Det vill säga abolition som jag pratade om i ett tidigare inlägg här.

Är detta verkligen förenligt med en demokratisk rättstat?
Var finns demokratin? Och var finns rättsstaten?

Vad betyder då rättstat, vi kikar på vad wikipedia har att säga?
”Det krävs likhet inför lagen och ett oberoende och fungerande rättsväsende som alla har tillgång till, rätt att få anklagelser om brott utredda och prövade inom en rimlig tid i en rättvis rättegång inför en oberoende och opartisk domstol, samt förbud mot godtyckligt frihetsberövande.”

Alla skall alltså ha rätt att få anklagelser om brott utredda och prövade inom en rimlig tid i en rättvis rättegång …
Vi anhöriga har väntat i 28 år på att få anklagelser om brott utredda och prövade i en rättvis rättegång … kanske kan man tycka att 28 år är en rimligt tid eller vad säger ni?

”En rättsstat är en stat där rättssäkerhet råder. […] Rättsstaten kan även beskrivas som den enskildes rättsskydd mot staten själv eller övergrepp från staten.”

dukning

Avslutar detta blogginlägg med en bild på buketten vi just nu har på matbordet, dahlia och silverpäron kvistar.

//Åsa