HUR KOM JAG FRAM TILL LAGEN OM ABOLITION?

 

Många frågar mig om hur jag har kommit fram till att Sveriges regering valt att lägga Estoniakatastrofen och även hanteringen av Estoniakatastrofen under denna lag som kallas abolition, det vill säga efterskänkande av straff innan ens en förundersökning har påbörjats. https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/sveriges-grundlag-abolition/

Jag påminner om vad som står att läsa under wikipedia:  ”Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är abolition ingen rättighet för medborgarna, utan ”bestämmelsen i 12 kap. 9 § andra stycket regeringsformen ger regeringen en fullständigt diskretionär rätt att avgöra om abolition ska beviljas”. Regeringens beslut angående abolition kan därför inte vara föremål för rättsprövning.”

Med detta menas då att regeringen, helt själva, får bestämma vilken brottslig gärning de anser aldrig ska påbörjas en förundersökning på.  Det vill säga polis- och åklagarmyndighet får aldrig utreda vilka brott som har begåtts.
Lagen om abolition hittar vi i svensk grundlag under regeringsformen:  https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152 under 12 Kapitlet 9 § andra stycket.

Låt mig säga såhär … det tog lång tid, närmare bestämt drygt ett år, innan denna overkliga sanning kom upp för mig. Abolition … har någon någonsin hört talas om detta? Jag hade själv aldrig hört talas om denna lag, inte i något samband.

Här har jag ställt upp all min dokumentation gällande mitt  ”grävande” i denna katastrof som ledde till att min pappa miste sitt liv. De två pärmarna ni ser till vänster är den dokumentation jag fick ta del av från polisen i Kungsholmen, ca 1000 dokument av de totalt 15000 dokument som ligger under sekretess i polisens källare på kronoberg https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/All7dr/polisen-hemligstamplar-utredningsmaterial-om-estonias-last

Övriga pärmar är helt mitt eget arbete, jag har skrivit otroligt många brev och mail till Sveriges regering, konstitutionsutskottet, justitieombudsmännen, justitiekanslern, åklagarmyndigheten, polismyndigheten, svenska kyrkan och hela Sveriges journalistkår under dessa snart två år som jag på heltid lagt all min kraft på att försöka förstå varför svenska staten fråntog och fortfarande fråntar mig rätten att begrava min pappa.
Jag har även mottagit otroligt mycket brev, mail från alla dessa olika instanser.

Så hur kom jag då fram till lagen om Abolition.
Som jag berättat tidigare sände jag in min första polisanmälan gällande Estoniakatastrofen den 16 november 2020. Därefter hände ingenting. Jag fick inte ens ut någon  s k målsägandekopia på denna polisanmälan. Jag har inte heller än idag fått ta del av min egen målsägandekopia gällande denna polisanmälan daterad den 16 november 2020.  Enligt polisens hemsida ska detta ta ca. 10 arbetsdagar https://polisen.se/utsatt-for-brott/efter-polisanmalan/ för att få kopian sänd till ens folkbokföringsadress.

Detta står även att läsa i Förundersökningskungörelsen § 13 ”Målsägaren ska få en skriftlig bekräftelse på den anmälan om brott som han eller hon har gjort”

I dag har jag alltså väntat i över 600 dagar på att få min egen kopia på min polisanmälan, polismyndigheten vägrar att lämna ut denna till mig trots att jag JO anmält det hela. Justitieombudsmannen i sin tur förklarade att JO inte kunde göra något, ärendet låg inte i deras ansvar att utreda.
När då ingenting händer och polisen vägrar att sända mig min kopia, sände jag den 28 februari 2021 in en komplettering till min tidigare insända anmälan.

Denna gång angiver jag att jag är rädd för att mord kan ha begåtts i samband med Estonias förlisning. Jag referera till de fax som dåvarande svenska ambassadören i Ryssland, Sven Hirdman sänt till utrikesdepartementet, endast några timmar efter förlisningen. Ambassadör Sven Hirdman uppgav att det kunde finnas ett 100-tal överlevande på havets botten instängda i luftfickor inuti MS Estonia, dessa människor erbjöd sig Ryska dykare att omedelbart komma och rädda. Denna vetskap samt Sveriges underlåtenhet att försöka rädda de sannolikt 100-talet överlevande, borde omedelbart fått handläggande åklagare att inleda förundersökning för mord.
Ingenting händer även denna gång och inte heller får jag någon kopia på min polisanmälan.

Nu börjar jag reagera på polisens beteende, varför sköter inte polisen sitt arbete?

En månad senare, den 28 mars 2021 när jag verkligen inser att jag inte heller denna gång kommer få någon kopia på min polisanmälan åker jag och maken personligen in till polismyndigheten på Kungsholmen och lämnar in ännu en polisanmälan.  Denna gång angav jag att jag hade starka skäl för att misstänka att min pappa blivit mördad i samband med att den civila passagerarfärjan utsatts för terrordåd eller grovt sabotage i och med att det framkommit att färjan använts som militärt transportfartyg/krigsfartyg.
Att färjan använts som militärt transportfartyg/krigsfartyg framkom efter det att jag sett dokumentären ’Estonia-Fyndet som ändrar allt’ där två överlevande Sara Hedrenius och Carl Öberg vittnar om att de sett militära transporter köras ombord på Estonia från Tallins hamn precis innan färjan gav sig iväg. Jag refererade vidare till f d hovrättspresidents utredning som visat på att det varit åtminstone två militära transporter på Estonia under samma månad, september 1994. https://www.regeringen.se/49bb67/contentassets/3fb9ee1efc69454fbb4e0a887c982905/utredningen-om-transport-av-forsvarsmateriel-pa-ms-estonia

Jag ställer då även frågan i min polisanmälan om det verkligen är lagligt att använda civila passagerarfärjor som krigsfartyg, vilket då Sverige redan har gjort minst två gånger i september 1994?

Jag visar här på att krigsbrottsåklagaren Karoline Wieslander gått ut i press med https://www.friatider.se/aklagaren-om-estonia-mord-ar-den-enda-brottsrubricering-som-ar-mojlig  och jag förklarar att jag redan den 28 februari 2021 polisanmält just mord.
Hur förfarandet gick till vad gäller min anmälan den 28 mars 2021 hittar ni mer info om här:https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/sveriges-grundlag-abolition/

Hur står det då i svensk lag att rättsväsendet ska bete sig vid polisanmälningar/angivelse, i mitt fall, mord/massmord, grovt sabotage eller terrordåd.
För det första ska du få ut en kopia på din polisanmälan, detta ska ske inom 10 arbetsdagar enligt polisens hemsida: https://polisen.se/utsatt-for-brott/efter-polisanmalan/  vilket jag då aldrig fått på någon av mina tre polisanmälningar.

Vi tittar vidare på Rättegångsbalken https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/rattegangsbalk-1942740_sfs-1942-740

23 kapitlet 1 § ”Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.”

Enligt svensk lag ska en förundersökning alltså påbörjats så fort en polisanmälan/angivelse lämnats in. Detta har aldrig inträffat vid mina polisanmälningar. Det vill säga svensk rättsväsende följer inte den lag jag har vetskap om.

Här och då kommer sanningen upp för mig. De brott jag anmäler (som alla egentligen lyder under allmänt åtal) lyder alltså, när det kommer till Estoniakatastrofen INTE under allmänt åtal.

Allt handlar om ordvalet …  att ”anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats”  Rättsväsendet menar alltså brotten hör under en annan åtalsform!

Lika lydelse förekommer i förundersökningskungörelse 1 § ”Om det uppkommer fråga om att inleda en förundersökning om ett brott som endast efter angivelse hör hemma under allmänt åtal” […].  Där har vi det igen ”allmänt åtal”
Lika om vi tittar i polislagen 2 § punkt 3: ” Utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal”, återigen ” allmänt åtal”

Precis alla brott jag anmält gällande Estoniakatastrofen lyder under allmänt åtal, detta har jag fått bekräftat från poliser jag känner privat, men alla dessa poliser och åklagare jag kommit i kontakt med  vad gäller just Estoniakatastrofen uppger att INGA brott som har begåtts varken vad gäller själva katastrofen i sig och inte heller den efterföljande hanteringen av katastrofen lyder under ”allmänt åtal” så vilken åtalsform lyder då dessa brott under?

Sammantaget förstår jag nu att brotten lyder under något annat än ”allmänt åtal” därav förbjuds rättsväsendet att påbörja en förundersökning.

I och med att detta nu står klart för mig,  börjar då min kamp mot den korrumperade delen av åklagarmyndigheten och polismyndigheten för att få reda på under vilken åtalsform de brott jag polisanmält lyder under.

Jag vill i samband med detta påpeka att inte alla poliser är korrumperade, en del vet faktiskt inte ens vad detta handlar om, de har ingen som helst aning om att någon lag gällande abolition överhuvudtaget existerar.
När det kommer till åklagarna är det värre, alla de, ett 25-tal åklagare,  har uppsåtligt ljugit för mig under numera två års tid.  Frågan är varför?

Vad tjänar dessa åklagare på att ljuga i stället för att uppge sanningen om varför jag inte får begrava min pappa?
Jag har alltså inte stött på en enda ärlig åklagare under dessa två år, men jag har stött på ärliga poliser, men självklart även korrumperade poliser.
Privat vill jag säga att jag anser att alla åklagare och poliser som ljugit för mig är korrumperade. De har uppsåtligt valt att ljuga istället för att berätta sanningen. Vilket jag anser är helt bedrövligt att det får ske i en demokratisk rättstat, i ett civiliserat samhälle.

För att få veta sanningen om vilken åtalsform Estoniakatastrofen lyder under börjar jag med att ta kontakt med riksåklagare Petra Lundh. Det var ju hos henne mitt ärende startade redan den 16 november 2020.
Riksåklagare Petra Lundh uppger att det endast finns två former av åtal i Sverige, allmänt åtal där i stort sett alla brott lyder under och särskilt åtal där t ex förtalningsbrott lyder under. Alla allmänna åtal har rättsväsendet en skyldighet att själva ta upp till förundersökning. Särskilt åtal måste du själv, som angivare, ange att du vill ta upp till åtal.

Jag påtalade då för Riksåklagare Petra Lundh att detta inte stämmer, vi har även i Sverige något som betecknas som åtalsimmunitet som till exempel vår kung lyder under.
Riksåklagare vägrade att svara på om det fanns några ytterligare åtalsformer, hon vidhöll att vi bara hade allmänt eller särskilt åtal, trots att det går att utläsa i regeringsformen 5 kapitlet 8 § ”Konungen eller drottning som är statschef kan inte åtalas för sina gärningar. En riksföreståndare kan inte åtalas för sina gärningar som statschef.” Lag (2010:1408)
Jag började i och med detta, när jag förstod att riksåklagaren ljög, fundera på om det eventuellt kunde finnas andra människor som kunde uppnå åtalsimmunitet på något sätt och kunde det tänkas vara så att denna åtalsimmunitet på något sätt var sekretessbelagd. (Något jag verkligen lärt mig i mitt arbete med Estoniakatastrofen är att ALLT går att sekretessbelägga om regering och riksdag vill.)

Den 2 november 2021 erhåller jag detta brev från biträdande tillsynschef Sofie Lundin hos åklagarmyndigheten på Östermalm ”Så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt har förövats ska en förundersökning inledas. Brott hör under allmänt åtal om det inte uttryckligen sägs i lagtexten att de inte gör det”

Självklart är det så, när det gäller abolition står det ju helt uppenbart att dessa brottsliga gärningar inte lyder inom allmänt åtal, dessa åtal lyder ju under åtalsimmunitet.  Varför väljer tillsynschef Sofie Lundin på åklagarmyndigheten att skriva detta brev till mig?
Där hon dessutom hittar på följande ”De brott du har anmält, bl a grova tjänstebrott (mörkläggning mm), hör under allmänt åtal. Vid prövningen av dina anmälningar har olika åklagare gjort bedömningen att förundersökning inte ska inledas efter som det inte funnits anledning att anta att brott begåtts” 😂

Hur patetiskt var inte detta brev, brotten lyder ju abolition, varför berättar inte tillsynschefen helt enkelt detta i stället för att hitta på helt patetiska orsaker till varför förundersökning inte får inledas.
Obs! Dessutom vad hon skriver på sista raden, detta skriver alla varianter av åklagare ” Du informeras nu om att ytterligare skrivelser med likartat innehåll kan komma att lämnas obesvarade”.  Heheh😂  … och när har åklagaren någonsin givit mig ett sant svar, alla svar de gett mig hade jag gärna varit utan i och med att alla svar enbart består av lögner.

Detta tar mig alltså närmare ett år, ingen, varken åklagarmyndigheten, riksåklagare eller någon av de övriga 25 åklagare jag varit i kontakt med under dessa snart två år vet under vilken åtalsform dessa brott lyder under. Ingen av dessa 25 vet ens under vilket lagrum de stödjer sig emot när de fråntar mig, som målsägare tillika brottsoffer, alla mina lagliga rättigheter. Ingen av dessa 25 åklagare har en aning om vilken lag de följer när de begår brott mot mina mänskliga rättigheter och ingen av dessa 25 åklagare har inte heller någon vetskap om vilket lagrum de följer när de kränker mig mot ett flertal artiklar under Europakonventionen.

Precis detsamma gäller hos polismyndigheten, inte en enda polis, inte ens rikspolischef Anders Thornborg vet under vilket lagrum de stödjer sig mot när de fråntar mig alla mina lagliga rättigheter.  Det vill säga inte en enda människa anställd inom svensk rättsväsende vet vilken lag de stödjer sig emot när de fråntar mig alla mina lagliga rättigheter. 

Lika är det hos regering, riksdag, justitieombudsmannen och justitiekanslern, inget vet vilket lagrum man använder för att frånta mig alla mina lagliga rättigheter.
Trots detta är det precis vad sim händer, jag blir fråntagen alla mina lagliga rättigheter!

Hur kan detta komma sig?  

Enligt svensk lag måste polis och åklagare uppge vilket lagrum de stödjer sig emot när de fråntar en målsägare alla hennes lagliga rättigheter. Här förstår jag då att ingen människa inom svensk rättsväsende och inom Sveriges regering eller riksdag ens får uppge vilken lag de använder sig av.

Jag förstår då att denna lag på något sätt är ”hemlig” Jag inser att det är en helt omöjligt om inte en enda människa inom rättsväsendet vet vilken lag de använder sig av, fast det är helt uppenbart att de inte följer den svenska lag jag har vetskap/kunskap av.
Nu börjar jag då lusläsa vår svenska grundlag. Och vad hittar jag då, både lagen om abolition och lagen om ovillkorlig tystnadsplikt. Och här står jag nu nu idag, fråntagen alla mina lagliga och mänskliga rättigheter, fråntagen all min yttrandefrihet, på grund av att min pappas död lyder under Svensk försvarssekretess, regeringsformen 2 Kapitlet 23 § ”Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet”  […]

I och med att lagen avseende abolition i sig är beordrat med ovillkorlig tystnadsplikt så antar jag att även den innefattas under inskränkt yttrandefrihet, regeringsformen 2 kapitlet 23 § ”[…]  ”I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.”

Vi kan även titta lite närmare på en del andra lagar vi har i Sverige som gör att jag inser att rättsväsendet inte följer de lagar jag och allmänheten har vetskap om. Bland annat ännu en i vår regeringsform: 12kapitlet 2 § ”Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet https://sv.wikipedia.org/wiki/Myndighet#Förvaltningsmyndigheter  i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämning av lag”

Denna lag innebär i sig att krigsbrottsåklagare Karolina Wieslander ljuger när hon i på åklagarmyndighetens hemsida går ut med följande: https://www.aklagare.se/nyheter-press/pressmeddelanden/2021/september/uppdatering-i-overprovningsarende-om-forlisningen-av-fartyget-estonia/

och även gör detsamma i svensk press: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/aklagarens-beslut-om-estonia-drojer

”En förvaltningsmyndighet i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda och tillämpning av lag har en självständig ställning i förhållande till den politiska makten och till andra myndigheter”

Detta betyder att krigsbrottsåklagare Karoline Wieslander bryter mot den svenska lag jag och allmänheten har kunskap om.
Den totala frågan blir då för mig: Varför bryter svensk rättsväsende, polis- och åklagare mot Sveriges egna lagar?

Det måste alltså finnas en lag som ligger ovanpå de lagar jag känner till och till slut hittade jag den då alltså, i vår svenska grundlag,  regeringsformen under 12 kap. 9 § där det står följande: ”Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas.” Det vill säga det som kallas abolition. Precis det jag drabbats av, polis- och åklagare får inte påbörja en förundersökning avseende de brottsliga gärningar som begåtts i samband med Estonias förlisning, de får inte heller påbörja en förundersökning vad gäller hanteringen av förlisningen.

När det gäller själva hanteringen av förlisningen så handlar det om mörkläggningen av den reella sanningen om denna katastrof.
Iscensättandet av en helt ny sanning som på inget sätt stämmer överens med den reella sanningen. Skyddandet av kriminella gärningsmän.
Allt detta har numera pågått i snart 28 år, det vill säga grova tjänstebrott som begåtts framför allt av vårt Svenska rättsväsende.
Självklart omfattar även detta alla våra ministrar som i alla år suttit tysta trots deras vetskap om sanningen vad gäller denna katastrof, det omfattar även svenska kyrkan som inte opponerat sig en enda gång under dessa 28 år och såklart, något av det värsta av allt svensk journalistkår, som suttit gömd under en sten i 28 år och inte med ett knyst vågat öppna munnen.

För min personliga del handlar det framförallt om  sanningen om varför jag inte får veta vad som gjorde att min pappa förlorade sitt liv denna natt. Inte heller får jag veta sanningen om varför Sveriges regeringar och riksdagar förbjöd polisen att omhänderta de omkomna som gått att återfinna och därmed sanningen om varför Svenska staten förbjöd dessa människor möjligheten att få bli begravda!

Idag, den 25 september 2022, har jag erhållit än mer bevis vad gäller frågan om abolition. Jag vet idag att ärendet avseende Estoniakatastrofen och abolitionen är belagd under något som heter ovillkorlig tystnadsplikt. Även denna lag finns att finna i vår grundlag, regeringsformen https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152

Denna gång gäller 10 kapitlet 12 § 3:e stycket ”Ordföranden kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt.” Lag (2010:1408).

Ordförande i utrikesnämnden är vår statschef Kungen https://www.kungahuset.se/arkiv/nyheter/2022-02-03-utrikesnamnd-pa-kungl.-slottet

”Utrikesnämnden är ett samrådsorgan mellan riksdagen och regeringen där Kungen sitter ordförande. Nämnden består av talmannen och nio andra ledamöter från riksdagen samt nio suppleanter.”

Den 22 september 2022 sänder jag nedanstående fråga till Sveriges statschef Kung Carl XVI Gustaf.  Detta i och med att varken statsminister Magdalena Andersson, justitieminister Morgan Johansson, SSK-justitiedepartementet (ansvariga för Estoniakatastrofen) Camilla Larsson, riksåklagare Petra Lundh eller krigsbrottsåklagare Karoline Wieslander på åklagarmyndigheten, rikspolischef Anders Thornborg eller rättsavdelning jurist Jennifer Michelson på polismyndigheten får uttala sig om detta gällande abolition.


För er som är intresserade att se hur en polisanmälan som lyder under abolition hanteras av svensk rättsväsende så redovisar jag det i nästa inlägg.

 

/Åsa

 

 

KONSTITUTIONSUTSKOTTETS AGERANDE AVSEENDE ESTONIAKATASTROFEN

 

Återigen ger jag mig på bloggen, jag hade stora förhoppningar om att kunna få tid att uppdatera bloggen varje dag gällande min kamp för att försöka förstå varför min pappa inte får omhändertas från MS Estonias vrak för att få bli begravd, tyvärr lyckades jag inte med detta mål.

Otroligt mycket har inträffat som gör att min tid inte har räckt till. Jag har dessutom börjat plugga på ett kandidatprogram i Mänskliga rättigheter och demokrati, vilket är fantastiskt roligt och intressant. Återkommer till detta i ett senare blogginlägg.

Idag tänker jag skriva lite om KU, konstitutionsutskottet, som var en av de första instanser jag hamnade hos när det gäller min kamp för min pappa. Det var även här jag för första gången kom i kontakt med korruption och på nära håll fick se hur det fungerade.
Jag har alltid trott att korruption hörde hemma i andra länder, absolut inte i Sverige och absolut inte inom vår egen riksdag, men oj så jag bedrog mig.

Vad har då KU för funktion i Sverige https://www.riksdagen.se/sv/utskotten-eu-namnden/konstitutionsutskottet/  ”Följer regeringen och ministrarna reglerna för regeringsarbetet? Det har konstitutionsutskottet, KU, till uppgift att granska. Riksdagens ledamöter har rätt att anmäla ministrarna i regeringen till KU. Utskottet undersöker sedan om de ministrar som anmälts har gjort fel eller inte. Andra områden som KU har hand om är grundlagarna, frågor om radio och tv och stödet till dagspressen.”

Vill i samband med denna ovanstående text upplysa om att det inte är enbart riksdagens ledamöter som har rätt att anmäla ministrar i regeringen till KU.  Vi ”vanliga” människor har också rätt till det!

Skulle KU komma fram till att en minister begått ett grovt brott i sitt arbete kan utskottet besluta att åtal ska väckas. Åtalet prövas av Högsta domstolen. Detta är ytterst ovanligt och har inte förekommit i modern tid. https://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/riksdagens-uppgifter/kontrollerar-regeringen/

Allt startade alltså den 16 november 2020 då jag lämnar in min första polisanmälan där jag kräver att polis- och åklagare ska öppna den tidigare nedlagda förundersökningen avseende den brottsliga utredning om orsaken till MS Estonias förlisning, alternativ att rättsväsendet skulle starta en ny förundersökning.
Jag krävde dessutom att förhör skulle hållas av tidigare ministrar som t ex. Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Inez Uusman, Göran Persson, Mona Sahlin m fl. samt diverse ämbetsmän,  för deras undanhållande av den vetskap de besitter gällande denna katastrof.

Denna polisanmälan ledde till att Riksåklagare Petra Lundh lämnade över ärendet gällande den brottsliga utredningen, till en åklagarkammare som heter Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, RIO,  och där till en krigsbrottsåklagare vid namn Karoline Wieslander. https://www.svd.se/a/1Boawe/aklagaren-om-estonia-ska-borja-om-fran-borjan

Vad gäller de tidigare ministrarna och ämbetsmännen så överlämnades det ärende vidare till Konstitutionsutskottet. Därefter följde då min strid med KU och då framförallt med en kvinna med namn Ann-Charlotte Bragsjö, föredragande, som på alla tänkbara sätt försökte få bort min anmälan till KU.
(Jag har en mail konversation med henne som är det mest patetiska jag någonsin varit med om, den kommer få ett eget inlägg i min kommande bok.)
Ann-Charlotte Bragsjö försökte använda sig av ord och formuleringar för att jag skulle lägga ned min anmälan. (Är det något jag verkligen lärt mig med min kontakt med regering och riksdag så är det hur fruktansvärt de använder sig av ord för att ”lura” oss medborgare. )

Detta ärende lades omedelbart ned https://sverigesradio.se/artikel/7629085 med ursäkten att brotten var preskriberade.
Vilket i sig är en lögn i och med att ingen vet vilket brott som har begåtts.
Enligt Polisens förundersökning mellan åren 1994 – 1998 så löd brottsrubriceringen ”ospecificerat brott mot sjölagen” vilket brott som begåtts visste inte polisen, polisen visste inte heller mot vilken sjölag brottet begåtts.

Hur kan då konstitutionsutskottet påstå att brottet är preskriberat, de har ju ingen aning om vad det är för brott som har begåtts.
Pratar vi om mord, massmord, terrorbrott, grovt sabotage så är ju de brotten definitivt inte preskriberade.  Jag blev rent ut sagt förbannad och anmälde hela eländet, det vill mörkläggningen, iscensättande av en helt ny sanning och skyddandet av kriminella gärningsmän återigen till konstitutionsutskottet.

Denna gång anmälde jag att brottet kunde ha begåtts genom terrordåd, grovt sabotage, vilket i sig kunde innefatta massmord av runt minst 1000 människor.
Jag bad även om att få föredra mitt ärende själv, förvaltningslagen  24 § ”Om en enskild part vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende ska myndigheten ge parten tillfälle till det, om det inte framstår som obehövligt. Myndigheten bestämmer hur detta ska ske.” i och med att jag misstänkte att föredragande Ann-Charlotte Bragsjö medvetet undvek att läsa all min dokumentation inför ledamöterna inom KU.

Jag förbjöds som enskild part att själv få framföra mitt ärende inför KU.
KU ansåg det vara obehövligt!

I samband med att jag återigen fick upp min fråga till KU hade jag även omprövat, överprövat, omprövat mina överprövningar inom Åklagarmyndigheten och fick tillslut ett beslut i ett överprövningsärende, daterat den 31 maj 2021 där tillsynschef Gunnar Merkel på riksåklagare Petra Lundhs vägnar skriver följande skäl för beslutet: ”En förundersökning avseende ifrågasatta brott i samband med passagerarfärjans förlisning pågår vid Riksenheten mot grov och organiserad brottslighet. Den fråga saken gäller kommer alltså att prövas i det ärendet”

Underbart tänkte jag … äntligen har en förundersökning påbörjats, äntligen får jag hjälp av ett målsägarbiträde som jag begärt hjälp av i sex månader. Ringde upp Gunnar Merkel för att uttryck min glädje över att riksåklagaren lämnat mig detta besked.  Döm om min förvåning när tillsynschef Gunnar Merkel grät i telefon och uppgav att han skrivit fel, det skulle stå INTE påbörjat en förundersökning. Men herregud sa jag du kan väl inte missa order INTE, det förändrar ju hela beslutet, då stämmer ju inte beslutet överhuvudtaget. Då krävde jag ett nytt beslut i mitt överprövningsärende, detta har jag fortfarande inte erhållit.

Några dagar senare var tillsynschef Gunnar Merkel bortplockad, han hamnade av för mig oförklarlig anledning i Flemingsberg, https://www.aklagare.se/kontakt/aklagaromraden/aklagaromrade-stockholm/sodertorns-aklagarkammare/

Undrar hur det kunde komma sig?

OBS! datum. Åklagarmyndigheten beslutar den 31 maj 2021 att det pågår en förundersökning avseende Estonias förlisning vid Riksenheten mot grov och organiserad brottslighet, RIO,  detta handhas av  krigsbrottsåklagare Karoline Wieslander. I precis samma veva får jag återigen upp ärendet inom konstitutionsutskottet, hade det då pågått en förundersökning hos RIO så hade KU varit tvungna att åtala ministrar och ämbetsmän gällande deras vetskap om katastrofen. Detta fick inte hända, därmed tvingades tillsynschefen ”låtsas” att han skrivit fel.
Korruption när den är som värst!

Återigen la då självklart konstitutionsutskottet omedelbart ner mitt ärende. https://sverigesradio.se/artikel/ku-lagger-ned-estonia-arende-igen-inte-funnit-konkreta-brott
KU’s ordförande skyllde på att KU inte  ”Har inte funnit några konkreta brott som inte är preskriberade.”
Trots att jag visat på otroligt många konkreta fakta som kunnat innebära att fartyget utsatts för till exempel grovt sabotage. Jag refererade bland annat till dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’ där man visat på ett stort hål på fartyget och vittnen som sett militära transportbilar köras ombord från Tallins hamn kvällen den 27 september 1994.
Jag ville även framföra frågan om det var lagligt att använda en civila passagerarfärja som militärt transportfartyg, krigsfartyg,  vilket Sverige konstaterat att man gjort två gånger tidigare i samma månad september 1994 enligt uppdrag granskning år 2004, https://sverigesradio.se/artikel/utesluter-inte-militart-materiel-pa-estonia-nar-fartyget-sjonk
Är det inte i sig förbjudet att använda civila passagerarfärjor som krigsfartyg och på sätt använda levande människor som sköldar?

SR Ekots ”grävande” journalist Alexander Gagliano ställde inte en enda följdfråga!

KU’s ordförande Karin Enström påstår sig alltså inte funnit några konkreta brott som inte är preskriberade. Den officiella utredningen som ”vanlig” polis utredde löd under brottsrubriceringen ”ospecificerat brott mot sjölagen” det vill säga ingen vet vilket brott som har begåtts och ingen vet heller mot vilken sjölag detta brott har begåtts. Så helt självklart kan ju KUs ordförande påstå att inga konkreta brott som inte är preskriberade har begåtts, hon vet ju inte vilka brott som är begångna.

Den inofficiella utredning har säkerhetspolisen utfört och den utredningen är belagd under försvarssekretess, rikets säkerhet i minst 70 år. Detta är i sig obegripligt mot bakrund av att den ”vanliga” polisens utredning lyder under brottsrubricering ” ospecificerat brott sjölagen”.
Diskrepansen mellan brottsrubriceringen och den långt gående försvarssekretessen förstärker verkligen intrycket att denna katastrof INTE har utretts på ett sådan sätt som man kan förvänta sig av en rättstat som Sverige.

Jag har INTE lyckats få ut utredningen från säkerhetspolisen gällande MS Estonias förlisning i och med att den är belagd under försvarssekretess.
Inte ens i maskerad form.

Gällande Säpos utredningar går det att finna info i dagspressen från oktober 1994, bland annat nedanstående artikel ur Expressen den 27 oktober 1994, detta finns på Kungl. biblioteket i Humlan att läsa.

Jag bad KU ta kontakt med säkerhetspolisen för att ta del av deras utredning, vilket KU helt uppenbart inte valde att göra, KU valde hellre att lägga ned  ärendet, utan ett riktigt besked,  än att se till att det kom upp inom Högsta domstolen för ett rättvist domslut, där även de anhöriga och överlevande hade fått möjlighet att genom målsägare äntligen kunna få komma till tals.

Återigen beslutar därmed Sveriges regering och riksdag att alla vi anhöriga ska fråntas våra lagliga rättigheter.
Orsaken till varför våra familjemedlemmar miste sina liv denna natt och orsaken till varför vi förbjuds begrava våra barn, syskon, partners och föräldrar får ABSOLUT INTE komma fram.

 

//Åsa

 

 

 

REGERINGEN UNDER LEDNING AV STATSMINISTER INGVAR CARLSSON DEL 1.

 

Vi vet idag att det var den borgliga regeringen under ledning av dåvarande statsminister Carl Bildt som uppsåtligt fråntog polisen, genom regeringsbeslutet daterat redan dagen efter katastrofen,  deras självklara arbetsuppgifter med att i direkt anslutning till katastrofen påbörja omhändertagande av de omkomna som gått att återfinna.

Estoniakatastrofen

Den 7 oktober 1994 är det socialdemokraterna som kommer till makten under ledning av statsminister Ingvar Carlsson med statsråd Mona Sahlin som ställföreträdande statsminister.

Den fruktansvärda hantering gällande de omkomnas kroppar och även oss anhöriga blir då än värre!
Inte heller statsminister Ingvar Carlsson ber polismyndigheten att omedelbart påbörja omhändertagande av de omkomna, trots att Ingvar Carlsson ett flertal öppet gått ut i tv och press och lovat alla oss anhöriga och hela svenska folket att ”precis allt ska göras för att omhänderta de omkomna så att de kan få bli begravda”

Istället påbörjar då Sveriges regering, i samarbete med riksdagen,  under ledning av statsminister Ingvar Carlsson, detta fruktansvärda, kostsamma och tidskrävande arbete med att mörklägga orsaken till MS Estonias förlisning och de fortsätter arbetet med det den tidigare regeringen under Carl Bildt påbörjade redan dagen efter katastrofen, nämligen att iscensätta en helt ny sanning om vad som egentligen inträffat.

Idag vet vi att om inte det fruktansvärda regeringsbeslutet överhuvudtaget aldrig hade skrivits så hade aldrig denna mörkläggning behövt göras. De omkomna som gått att återfinna hade då varit begravda för 27 år sedan. Orsaken till förlisningen hade varit utredd och klar för 25 år sedan.
Men valet svenska staten gjorde, av oförklarlig anledning, var att istället anlägga en massgrav och påbörja denna hemska mörkläggning.

Den 11 oktober lämnar Sjöfartsverket in sin första rapport , dnr 199-9440401 (denna rapport går att finna hos Riksarkivet om någon vill läsa). I denna rapport uppger Sjöfartsverket att det var möjligt att omhänderta de omkomna!
Varför spiller Sveriges regering både tid och pengar på att undersöka om det går att omhänderta de omkomna? Regeringen visste självklart att polisen hade kunnat börja omhändertagande av de omkomna redan dagen efter katastrofen. Detta att regeringen hittar på att helt fel myndighet (Sjöfartsverketr) ska forska i om det går att utföra en arbetsuppgift som egentligen är en annas myndighet (polisen) självklara arbetsuppgift är enbart ett skådespel för att vi anhöriga och hela svenska folket inte ska förstå sanningen om att de omkomna absolut inte får omhändertas.

All sanning med denna mörkläggning startar med de omkomnas kroppar och detta regeringsbeslut,  för sanningen är så otroligt enkel. Hade regeringen velat omhänderta de omkomna så hade man självklart gjort det!

Men detta ville alltså inte Sveriges regering utav någon anledning fick inte dessa omkomna oskyldiga passagerarna alltså omhändertas för att få bli begravda.

Sveriges regering under ledning av Ingvar Carlsson valde uppsåtligt att lägga hela denna hantering, av Europas värsta fartygskatastrof i modern tid, på två människor. Varav ingen av dem tillhör svensk rättsväsende. Den ena är en man, en jurist från sjöfartsverket vid namna Johan Fransson. Den andra är en nyanställd, helt utan erfarenhet, kvinna som vid denna tidpunkt blev anställd som kommunikationsminister Inez Uusman.
Dessa två personer blev helt ansvariga för denna fruktansvärda katastrof!

Hur kommer det sig f d statminister Ingvar Carlsson?

Varför fick inte andra departement ansvar att hjälpa till med hanteringen av denna hemska katastrof som tog minst 1000 människors liv?
Framförallt justitiedepartementet som ansvar för rättsväsendets myndigheter i Sverige . En förundersökning av svensk ”vanlig” polis hade ju redan upprättats samma dag som katastrofen inträffade. Brottsrubricering löd ”vållande till annans död” så varför fick inte justitiedepartementet,  som är det absolut självklaraste departement hjälpa till?

Hur förklarar Ingvar Carlsson det?

Varför fick inte civildepartementet, som hade ansvar för kyrkofrågor och frivilliga organisationer vara med i hanteringen?
Varför fick inte Socialdepartementet som har ansvar för häls- och sjukvård vara med?

Det enda departement som överhuvudtaget fick uttala sig var alltså det departement som Sjöfartsverket löd under, kommunikationsdepartementet.
Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig?
Man kan också ställa sig en av de allra viktigaste frågorna: Hur kommer det sig att inte en enda journalist i Sverige överhuvudtaget reagerade på detta helt galna  att inte låta justitiedepartementet bära ansvaret, när både ”vanlig” polis och säkerhetspolisen, som utredde katastrofen, lyder under justitiedepartementen?

Bedrövligt av hela Sveriges journalistkår!

I december 1994, dyker Rockwater på Estonia, den officiella förklaringen är att även de ska ned och se om det går att omhänderta de omkomna. Men som vi vet idag, hade polisen istället fått göra sitt arbete hade ju redan de omkomna som gått att återfinna varit omhändertagna redan. Detta dykuppdrag hade på inget sätt med de omkomna att göra. Uppdraget låtsades vara beställt från Sjöfartsverket, men den inofficiella sanningen är att det är polisen som leder dykarnas arbete.
Med på dykplattformen var polisen, antagligen säkerhetspolisen i och med att det var de som utredde den brottsliga biten av katastrofen. Enligt dykledare Ray Honor var dykarna enbart nere i vraket för att vara ögon för polisen. Dykarna skulle samla in dokumentation, och fota av vissa av de omkomnas ansikten för identifiering. Men dykarna fick absolut inte omhänderta en enda kropp, trots att de var tvungna att flytta på de omkomna människorna för att kunna bryta sig in i speciella hytter.

Då ställer vi oss frågan, varför är polisen med på dykplattformen? Den officiella sanningen är ju att man ska undersöka om det går att omhänderta de omkomna.
Polisen visste ju redan dagen efter katastrofen hur de skulle omhänderta de omkomna.

Vilken är då den inofficiella sanningen om varför polisen är med på Rockwaters dykplattform i december 1994. Och varför är det polisen som styr vad dykarna ska leta efter? Den officiella versionen påstår ju att det är sjöfartsverkets jurist Johan Fransson som ska styra dykarna för att de ska se om man kan omhänderta någon omkommen?

Den viktigaste frågan när det gäller Rockwaters dykuppdrag är självklart, för oss anhöriga, varför omfattade inte uppdraget ett innefattande att omhänderta de döda kroppar man kunde finna?
Varför innefattar dykuppdraget enbart att finna dokumentation och identifiera döda?
Varför var sökandet av dokumentation och identifiering av döda så mycket viktigare än omhändertagande av de omkomna?

För mig som anhörig innebär detta att svenska staten ”slösade” 15 miljoner av skattebetalarns pengar helt i onödan. Alla visste ju redan att det gått att omhänderta de omkomna som man kunnat återfinna!

Varför mörklägger man detta dykuppdrag och skyller på omhändertagande av de omkomna, när man redan dagen efter katastrofen beslutat att inga omkomna ska omhändertas!

I morgon ska vi titta närmare på hur fruktansvärt regeringen under ledning av Ingvar Carlsson utfört grova brott mot de omkomna refererande till Sveriges griftefridslag, det vill säga vår äkta griftefridslag, inte den lag som Ingvar Carlsson tillsammans med vår riksdag konstruerade den 27 augusti 1995.

Nu ropar Stefan, dags att lämna datorn och kliva ut på bodegan, underbar ljummen sommarkväll.

 

Tack för att ni orkar läsa och engagera er, det betyder oerhört mycket, inte bara för mig, utan för alla anhöriga som kämpat för sanningen i numera 28 år.

//Åsa

 

 

ÄR SVERIGE VERKLIGEN EN DEMOKRATISK RÄTTSTAT?

 

Den 10 februari 2022 sänder jag in en polisanmälan gällande den dåvarande svenska regering under ledning av f.d statsminister Carl Bildt.
Min anmälan gäller mord, grovt tjänstebrott och påbörjandet av mörkläggningen av den reella orsaken till Europas största fartygskatastrof i modern tid.
Jag anmäler dessutom denna regering för påbörjandet av iscensättande av den officiella versionen av orsaken till  MS Estonias förlisning och för skyddande av kriminella gärningsmän.

Polisanmälan Carl Bildt

 

Enligt polismyndighetens egen hemsida ska man få en kopia på sin egen polisanmälan tillsänt till sin folkbokföringsadress 10 dagar efter att man lämnat in polisanmälan:
”Din kopia på polisanmälan
Du som har en digital brevlåda får din kopia på polisanmälan skickad dit (tidigast efter 48 timmar).
Har du inte en digital brevlåda skickas kopian till din folkbokföringsadress (tar normalt 10 arbetsdagar).”

För mig tog det 75 dagar!
Efter otaliga påminnelser både genom samtal och mejl, genom en massa överklagande och till slut ett brev ställt till Rikspolischefen Anders Thornberg, fick jag till slut ett beslut tillsänt mig om att jag hade rätt att få ut mina egna polisanmälningar,  som alltså i normala fall tar 10 dagar.
Jag fick personligen lösa ut den hos polisen i gamla polishuset på Kungsholmen.

( Vill även här passa på att påpeka, när det gäller min första polisanmälan jag skickade in till polismyndigheten region Sthlm den 16 november 2020 där har jag fortfarande inte fått min kopia, trots att det gått över 500 dagar. Trots JO anmälan. Den kopian vägrar polisen att överlämna till mig, återkommer till orsaken jag tror att detta beror på i nästa inlägg!
Polismyndigheten vägrar dessutom uppge vilket lagrum de stödjer sig mot när de fråntar mig mina rättigheter. )

Hur såg då min kopia ut avseende polisanmälan på regeringen Carl Bildt som alltså tog mig flera timmars arbete och 75 dagar att få erhålla.

Sid. 1
Anmälningsdatum : 2022-02-11 kl: 07.59.
Inskriven av: assistent Lena Norlin

Sammandrag
Målsägande: Åsa Myrberg det vill säga jag
Misstänkt: ….. det vill säga ingen?  Men jag polisanmälde ju regeringen under ledning av Carl Bildt.
Bilagor: …. inga? Jag sände ju in ett flertal bilagor som bevis på de brott jag anmälde.
Brott/Händelse: Tjänstefel fr o m tisdagen den 1994-09-27.
Jag anmälde mord, grovt tjänstebrott, mörkläggning av Europas värsta fartygskatastrof i modern tid, iscensatt skådespel gällande orsaken till MS Estonias förlisning, skyddande av kriminella gärningsmän.

Därefter följer fritext, direkt plockat ur min anmälan.

Sid 2.
Målsägande
Senaste kontroll mot FB : 2021-08-18                        Sekretess PU:N
Myrberg, Åsa
mm.

Längst ned på sid 2.
BESLUT OM FÖRUNDERSÖKNING
Datum: 2022-02-11 kl. 08:00 Beslut av: Inspektör Åkerlund, Lars-Erik
Förundersökning inleds ej

SLUT

Detta innebär att min polisanmälan per automatik på 1 minut beslutas att: förundersökning inleds ej,  hur är det möjligt … ingen kan ju ens ha hunnit läsa vad det är jag polisanmält.
Det jag har polisanmält är alltså mord och en väldigt grov mörkläggning och beslutet fattas per automatik att förundersökning inleds ej.
Det vill säga abolition som jag pratade om i ett tidigare inlägg här.

Är detta verkligen förenligt med en demokratisk rättstat?
Var finns demokratin? Och var finns rättsstaten?

Vad betyder då rättstat, vi kikar på vad wikipedia har att säga?
”Det krävs likhet inför lagen och ett oberoende och fungerande rättsväsende som alla har tillgång till, rätt att få anklagelser om brott utredda och prövade inom en rimlig tid i en rättvis rättegång inför en oberoende och opartisk domstol, samt förbud mot godtyckligt frihetsberövande.”

Alla skall alltså ha rätt att få anklagelser om brott utredda och prövade inom en rimlig tid i en rättvis rättegång …
Vi anhöriga har väntat i 28 år på att få anklagelser om brott utredda och prövade i en rättvis rättegång … kanske kan man tycka att 28 år är en rimligt tid eller vad säger ni?

”En rättsstat är en stat där rättssäkerhet råder. […] Rättsstaten kan även beskrivas som den enskildes rättsskydd mot staten själv eller övergrepp från staten.”

dukning

Avslutar detta blogginlägg med en bild på buketten vi just nu har på matbordet, dahlia och silverpäron kvistar.

//Åsa

 

 

 

EN OFFICIELL SANNING ELLER EN INOFFICIELL SANNING

 

Ofta hör man ordet officiell när myndigheter uttalar sig. Man kan till exempel tala om ett officiellt meddelande. Med officiellt menas att det är avsett för offentligheten. Men är då det officiella alltid sant?

Jag googlar på synonym till officiellt och finner följande: Officiellt är han på utlandsresa, i verkligheten på alkoholavvänjning.
Det vill säga den officiella sanningen, är att han är på utlandsresa.
Det är den delen som är avsedd för offentligheten.

Den reella/verkliga sanningen, det vill säga den inofficiella sanningen är att han är på alkoholavvänjning.
Den delen är inte avsedd för offentligheten.

Första gången jag på allvar reagerade på just ordet officiell var när jag den 30 mars 2021 kl. 16:14  blev uppringd av den fd hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt efter det att jag smsat honom och frågat om han kunde tänka sig att vilja prata med mig som anhörig till en omkommen i Estoniakatastrofen.
Det ville han!

Hirschfeldt uppgav att han löd under tystnadsplikt gällande rikets säkerhet för resten av sitt liv. Han fick inte prata något om sitt uppdrag angående utredningen gällande det ”försvarsmateriel” som eventuellt transporterades på MS Estonia natten hon förliste.
Det enda han kunde uppge var att hans uppdrag var väldigt snävt och att han endast var utredare, detta kan ni även höra honom berätta om i söndagsintervjun på SR.
Hirschfeldt hade inga som helst rättsliga medel att ta till, med det menas att de han intervjuade kunde ljuga hur mycket de ville.
Johan Hirschfeldt var varken polis och åklagare utan enbart en så kallad utredare.
Hirschfeldt uppgav även att jag skulle tänka på underrättelsetjänster och spioner runt om i världen och vad som var det viktigaste för alla staters underrättelseverksamheter … jo att behålla dessa människors identitet hemlig.

Jag frågade honom varför han bränt upp allt sitt utredningsmaterial?
Hirschfeldt berättade att allt låg inlåst hos Riksarkivet, se nedan:

och … hör här,  den OFFICIELLA utredningen fanns öppen för allmänheten/offentligheten att ta del av.
Var det då den inofficiella utredningen som vid denna tidpunkt låg inlåst under sekretess på Riksarkivet?

Vilken sanning är då sann?  Den officiella versionen som offentligheten/allmänheten fått ta del av?

Eller den inofficiella sanningen som är belagd med sekretess så att offentligheten/allmänheten inte får ta del av den?

Ganska lätt att svara på det, hade man velat berätta den inofficiella sanningen hade ju aldrig den officiella sanningen funnits, eller hur?

Tänker på mannen, som jag referera till ovan, som officiellt är på utlandsresa fast inofficiellt är han på alkoholavvänjning.
Väldigt lätt att inse den reella/verkliga sanningen i denna mening.

I samband med detta vill jag nämna en karl, Eric Rådström. Denna man har både en facebook sida, ett instagram konto och en egen YouTube kanal.
Eric Rådström berättar den officiella versionen av denna katastrof,
Det vill säga den version  vi, offentligheten/allmänheten redan har tagit del av i numera 28 år.

Jag som anhörig ställer mig väldigt undrande varför han lägger ned timmar av sitt liv, han är på intet sätt personligen drabbad av katastrofen, på att berätta den officiella versionen … den vet vi ju alla redan om.
Det är ju enbart den versionen som har lämnats till offentligheten/allmänheten kännedom!
Självklart har denne Rådström rätt att få ägna stora delar av sina dagar med att berätta den officiella versionen för människor. Det är hans personliga intresse och självklart hans rätt. Men det som är så otroligt beklämmande med alla hans sociala kanaler är att Rådström inte vill ha några som helst debatter, ifrågasätter man en enda liten del av den officiella sanningen, blir man blockad.

Jag som anhörig blev blockad omedelbart enbart för att jag ifrågasatte den officiella sanning om varför de omkomna inte fick omhändertas. Den officiella sanningen, enligt f d statsminister Carl Bild är att han inte trodde att polisen hade resurser att omhänderta en enda omkommen.
Den officiella sanningen kan väl ändå inte stämma?  Alla vet, förutom Carl Bildt, att det enbart är polisen som har dessa resurser eftersom en av deras arbetsuppgifter är att just omhänderta döda.
Jag ställer mig då frågan; varför har det numera blivit så, varför blockas man om man bara ställer en enkel, dessutom självklar fråga?
Detta sker inte enbart på Rådströms kanaler utan även generellt, hur kommer det sig att vi inte längre kan föra debatter?  Hur kommer det sig att vi inte längre kan ha yttrandefrihet, inte ens på sociala medier? Tycker någon annorlunda så blockeras man.
Är det inte debatter vi kan lära oss något av?
Mycket märkligt beteende!

Sanningen är så enkel: Hade delar av den inofficiella sanningen fått komma fram redan från början, hade vi ju aldrig suttit här 28 år senare och fortfarande undrat: Vad var det som hände?

Svenska folket har ju enbart fått ta del av den officiella versionen, vilken i sig inte har en enda logisk förklaring, och vi vet ju alla att den inofficiella sanningen är belagd med sekretess.

Så är det inte den inofficiella versionen, framförallt vi anhöriga men även offentligheten, vill ta del av? Är det inte den verkliga sanningen vi vill veta?

Jag referera här till en dokumentär som går på tv4 play ”Hemligt hav” 
där bland annat kommendörkapten Emil Svensson är med.
Emil Svensson är den man som följde med fd statminister Carl Bildt på sin resa till Åbo samma dag som Estoniakatastrofen inträffade, den 28 september 1994. Emil Svensson är den man som ger Carl Bildt rådet att omhänderta de som omkommit i samband med Estonias förlisning. Det råd vi idag vet att Carl Bildt definitivt inte följde eftersom han redan nästa dag den 29:e september 1994 fråntog polisen deras arbetsuppgifter med att just omhänderta de omkomna som gått att återfinna.

Jag slutar kvällens inlägg med två bilder tagna ur dokumentären ”Hemligt hav”. Kommendörkapten Emil Svensson berättar om den officiella sanningen och den reella/verkliga sanningen, det vill säga det inofficiella sanningen.

Foto: Haris Mlivic
Foto: Haris Mlivic

Tack för att ni läser!

//Åsa